Bloggen ligger ju i princip i vila men jag kan inte motstå att summera året som gått. I dag är första dagen på det nya året - 2019. Vem vet vad som väntar runt hörnet - det känns alltid lika spännande och alltid lika läskigt..? Ska det kommande året präglas av glädje, sorg, stress, kreativitet, nytänk, samma gamla hjulspår? Jag känner mig alltid väldigt tacksam kring nyår och lite förväntansfull. Som att vi alla får en ny chans. Varför känns det så? Varje år när jag gör den här summeringen blir jag påmind om alla fina stunder som jag fått vara med om. För både mig och Loff har mycket handlat om helt nya äventyr. Att vara föräldraledig med två barn (för Loffs del) och vi har båda fått nya jobb. Vardagen har minst sagt påverkats och vi kan väl erkänna rakt ut att det slitigt på oss en hel del. Fast att vi vet att vi är otroligt lyckligt lottade kan jag inte nog understryka att 2018 har varit ett ganska utmattande år mitt i all glädje.
Vi svettades, och svettades och det blev många drickstopp på vägen.
Här badar vi hos Grannarna i Stugan. Här hade vi en fantastiskt avkopplande sommardag!
Och så njöt vi i vanlig ordning på deras veranda....och i deras hammock....ja, alltid ren njutning att vara på besök vid Stugan och total lycka att få visa barnen denna plats på jorden.
En dag ordnade Mormor barnpassningen av Lillebror så Videungen kunde få en heldag med mig och Loff på Tosselilla. Det kändes så härligt att kunna få egentid med honom och en dag där han fick all uppmärksamhet! Själv hade jag inte varit på Tosselilla sedan jag själv var i skolåldern.
Midsommar firades i Lomma hemma hos Nobeltanten.
Det blev mycket studsande hos grannen här i byn som fick en studsmatta denna sommar.
Årets stora projekt och som så här i efterhand känns som ett otroligt lyft för hela vårt hus är at vi äntligen plattlade mellan husen och på vår uppfart, byggde cykelskjul och carport. Vi tog in en firma för detta och det tog dem ganska lång tid att göra det men bra blev det. Det känns som det var värt varenda krona. Men det var rörigt värre här hemma mitt i semestern med allt byggdamm...
När semestern började ta slut och bygget stod klart tog jag och Fru Nordanå en tur till Ullared. Mitt livs första besök på detta varuhus. Jag kan säga att majoriteten av årets julklappar inhandlades då och vi prickade nog in en riktigt bra dag med "lite" folk tack och lov.
...innan det var det jag som firade 35 år och bjöd hem en massa brudar på tjejkväll en fredag...
...vi hade det riktigt gött för övrigt...
...och i september fyllde denna gosse 5 år!
Det firades med tre kalas, två släktkalas och ett kalas med kompisar. Det är underbart att se glädjen när barn fyller år men vi är alltid lite slitna efter allt firande!
Under året har jag faktiskt unnat mig en hel del egentid med vänner. Jag har varit med i Matklubben, en klubb med vänner och nya bekantskaper som min gamla kollega dragit igång, där vi testar en restaurang i månaden. Det har varit jättespännande och kul att lära känna nya personer!
...och åt på restaurang...
...vi firade vår 6-åringabröllopsdag på Johan P i augusti....
...och vi såg Sabina Ddumba i november när vi firade 13 år tillsammans.
På tal om jobbet så har jag också nu cykelavstånd till kontoret vilket jag utnyttjade en hel del i maj och juni. Det känns helt underbart att det faktiskt går att cykla till våren igen!
Jag har en fantastisk arbetsgivare som satsat mycket på kul uppdrag! Jag har varit iväg på fyra Stockholmsresor som innehållit allt från utbildning med nytt folk, föreläsningar där jag fått tala inför nya människor till att bara resa norrut och bo på hotell, äta gott och ha givande möten med nära kollegor. Det sliter att resa när man har små barn men det har i grund och botten känts fint och lite hedrande att chefen skickat mig på riktigt inspirerande och lärorika resor.
Sen hände ju det helt otroliga. Snön kom på lillejul och att vi fick en vit jul kändes allt nästan för bra för att vara sant!
På Lillejul kom också Farfar och Eva och överraskade barnen med fina paket!
Mamma firade traditionsenligt lillejulkvällen med oss och hade uppesittarkväll med knärullad senap och allt det där som vi alltid gör.
Julafton och juldagen firades här hemma. Eskil träffade tomten för första gången som i år spelades av våra inflyttade vänner. Praktiskt att kunna byta tomte nu när vi bor i samma by och har samma behov.
Videungen är fortfarande en känslig kille men har verkligen gjort stora framsteg sen han kom till 5-årsverksamheten och fick börja förskolan på byns stora skola. Han har "idrott", tar mat i matkön i matsalen med skolbarnen, är ute på skolgården och leker med de större barnen. Han har helt klart växt med allt det. Allt som är läskigt och tufft lockar just nu mest - även fast han där inne fortfarande är väldigt försiktig. Han är fortfarande den där typen som frågar först vid minsta osäkerhet. En i personalen på skolan berömde honom så mycket en dag när jag kom och hämtade honom över hur lugn och artig han var. Då blir jag extra stolt!
Han kämpar på i vardagen bra och tycker kanske inte det egentligen är så kul att behöva lämnas varje dag på förskolan. Jag tror inte det märks så mycket utåt men han pratar mycket om det med mig. Det har gått väldigt upp sen han började i 5-årsverksamheten men har tyvärr slutat lite ner (vilket vi inte riktigt vet vad det beror på). Nu vill han mest bara vara hemma och ledig. Å andra sidan vill han aldrig gå hem när vi kommer och hämtar och har många kompisar och är ständigt på gott humör när vi hämtar. S jag vet egentligen inte var skon klämmer. Jag hoppas det där kan vända lite till våren. Jag tror det kan ha mycket med personalomsättning och trygghet att göra. Hans förskola är fantastisk och pedagogiken verkar riktigt bra. Men det är inte alltid man kan garantera att personkemi och annat stämmer. Det är väl så i perioder och det går väl precis som det mesta över.
Jag skulle säga att Videungen är fortfarande ett väldigt förståndigt barn med både massa spring i benen, mycket humor, en riktigt bra vän, stor tankeverksamhet, nyfiken på fakta och vetenskap och så den där lite oroliga själen som ibland gör sig påmind.
Mycket av frustrationen tror vi handlar om att Lillebror fortfarande inte kan prata. Språket kommer allt mer men det är som mest två ord åt gången och orden är ganska ofta ersatta med ljud eller ord som inte är riktigt rätt. Färgerna har han stenkoll på men kallar alla färger efter namnet på Babblarna.
Han skulel kunna se filmerna Lejonkungen, Ice Age och Nicke Nyfiken dygnet runt.
Han tycker om förskolan och det är stor skillnad på hur det var för Videungen. Lillebror är med på det mesta och vinkar glatt hejdå varje morgon.
Han är mycket tidigare rent finmotoriskt än sin storebror och får Lillebror välja leker han helst med smålego på Videungens rum. Han är också mer glad i att rita, dansa och älskar att leka med andra barn. Vid det här laget var Videungen fortfarande rädd för andra barn förutom de han verkligen kände väl. Överlag skulle jag säga at han känns som en klassisk tvåa det vill säga lite mer tålig än första barnet eftersom han bara har fått finna sig i mycket och hänga med oss andra på våra äventyr.
Vi kämpar fortfarande dock med sömnen och är uppe flera gånger varje natt när han vaknar till en stund. Det längtar jag så oerhört efter - att få sova hela nätter igen.
Välkommen 2019! Nu ska jag sätta mig ner och grundligt fundera vad jag vill med det här året. För första gången på flera år finns det ingen given plan. Det känns ovant och lite skönt. Inget bröllop, inga barn som ska födas, inga nya jobb som ska sökas, ingen föräldraledighet. Vi ska bara leva i nuet så gott det nu går. Och så väntar 40-årsfirande av Loff såklart! Jag önskar er alla ett spännande och givande 2019!
