Jag har ett hus!

Och får snart kramp av att sitta på jobb och längta. Det blir en kvällstur till huset minsann!

Ett fantastiskt fynd på mormors vind

Livet och tillvaron är helrörig men alldeles underbar! Imorgon får vi nycklarna. Vi får nycklarna! Förstår ni?

Men mitt i röran i Limhamn kan man faktiskt hitta smultron. För en tid sedan hittade Nobeltanten en likadan tavla hos sin tandläkare som vi båda sett under alla år hänga i min brors pojkrum. Konstnären är Björn Winblad men vi har inte lyckats hitta tavlan på nätet. När vi var små tyckte jag att tavlan var förskräcklig, så ful att jag förträngt den. Men när hon skickade en bild till mig på tavlan hos tandläkaren blev jag urnostalgisk.

I veckan insåg jag att en ännu finare Björn Winblads-tavla står på mormors vind. Bortglömd och alldeles fantastiskt sliten och färgglad. Precis som jag vill ha det! Nobeltanten - visst är det helt sjukt?

Eftersom den stått där i väldigt många år kan jag ju säga att det inte var särskilt svårt att övertala mormor eller Moster Tvilling att jag skulle få den.

Något annat som är alldeles underbart är att vi fått ett glädjande besked. Vi har fått svar på Loffs allergitester - och han är inte allergisk mot katter! Men däremot gillar hans kropp inte björk, timotej och hund(!).

Tur att han avskyr hundar och att jag aldrig velat ha annat än katt. Häst går också bra tydligen vilket känns kul eftersom vi båda tycker hästar är lite spännande djur.

Sen kan han givetvis bli allergisk i alla fall så småningom men vi får helt enkelt hålla tummarna för att han inte blir det.

Nu somnar Loff om jag inte hjälper till att packa vidare...

Ett gott råd till bokslukaren

Jag älskar att gotta ner mig i en riktigt bra bok. Egentligen läser jag rätt så mycket böcker om jag jämför med mina kompisar, tror jag i alla fall. Jag tänker att jag är en person som älskar böcker och läser men glömmer ibland bort hur mycket jag faktiskt läser.

Just nu är bokhyllan full av böcker som står på tur. Mycket beror på att jag har tillgång till mormors "bibliotek" och bor med moster då och då som har ett stort intresse för just litteratur. Men mycket handlar också om min nyfikenhet. Lusten av att bli underhållen och få försvinna iväg för en stund i en annan värld. Egentligen finns det ständigt en enorm hög med böcker hemma hos oss som står näst på tur. Lite stressande nästan men också härligt att det alltid finns en ny bok att se fram emot.

Jag har en, kanske naiv, dröm om att en dag få skriva min egna bok. Vad den skulle handla om har jag nu ingen aning om och det skulle kräva mycket mod bara att försöka. Men det hade varit så häftigt att få dela med sig av sina fantasier eller erfarenheter. Jag har ju ständigt ett behov av att uttrycka mig. Annars har man ju inte en blogg!

Just nu tar jag mig igenom ännu en McCall Smith bok - denna gången faktiskt om Mma Ramotswe (som jag egentligen tröttnat på men som plötsligt är roande igen). Nästa bok blir förmodligen Eat, love, pray av Elizabeth Gilbert. Någon annan som har ett bra boktips så att min "turlista" kan växa?

Något som min moster däremot lärt mig här hemma är att man ska sluta läsa en bok som är dålig. Jag har alltid vägrat detta och kämpat mig igenom urtrista böcker. Moster Tvilling berättade att hon varit likadan men nu blivit gammal och klok och faktiskt helt enkelt bestämt sig för att tiden är för dyrbar. Så i somras hände det - jag smällde igen en bok av Anna Gavalda som jag helt enkelt inte kunde läsa. Snopet eftersom jag älskade boken Tillsammans är man mindre ensam. Lyckan är en sällsam fågel kunde jag helt enkelt inte ta mig igenom. Jag läste till och med 75 procent av boken men bestämde mig efter min mosters goda råd att strunta i den. Vilken befrielse!

Stark vecka

Veckan som kommer är en mycket speciell vecka i mitt liv.

Jag kommer att bli husägare.

Jag skaffar katt.

Jag byter livsstil - inleder villalivet.

I veckan ska vi hinna med avskedsmiddag med mormor, IKEA-besök, heltidsjobb, tomtbesiktning, bankbesök och ta emot nycklarna.

Men först ser jag fram emot den nya serien: Starke man.

Bajsmannen kommer

Vi är i Stugan men vädret är inte riktigt med oss. Det är blött i marken och himlen är grå, vilket betyder att vi inte kan klippa gräset. Å andra sidan är det ganska skönt eftersom man då kan få sitta inne i värmen i lugn och ro och bara ta det lugnt. De få uppgifterna som vi gjort idag har varit att städa lusthuset och köpa kattsaker inför nästa söndag. I övrigt sitter vi mest framför brasan och pratar.

Mamma har kommit idag också. Loff och jag åkte upp direkt efter jobbet igår. Vi släckte huset 21.15 igår och somnade bums. Själv var jag totalt slut och kunde helt enkelt inte hålla ögonen öppna. Därför kändes det extra skönt med 12 timmars sömn. Äntligen!

Igår när vi kom upp gick vi (som vanligt) in och pratade lite med Grannarna. Det blev som vanligt en helt del uppdateringar och det är fantastiskt att man kan ha så goda grannar som vi har. Man känner sig alltid lika välkommen.

De flesta hus här omkring står inför en ganska stor utmaning de kommande åren. Vi måste nämligen gräva nya avloppssystem. Kommunens kontrollanter har precis varit här i byn och det blev en hel del diskussion om detta. I princip var vi alla underkända. Det är ju en ganska stor apparat som kostar mycket pengar. Och vi är alla tvungna att höja standarden. När man då bor i ett sommarhus känns det sådär att behöva ha samma standard som året-runt-bostäderna. Vårt avlopp såg tydligen för jäkligt ut.

Här är den berömde bajssamlaren. Mmmmm...undrar vad som döljer sig under locket. Eller inte.

Givetvis gör detta en lite förtvivlad eftersom i alla fall jag och Loff precis köpt oss ett hus och inte hade planerat stora utgifter på ganska lång tid. Nu får vi se vad mamma tycker att vi ska göra, eftersom det är hennes hus. Enligt lag så måste vi åtgärda det om vi ska ha kvar huset. Och jag vill ju jättegärna ha kvar det eftersom det betyder så pass mycket. Andra delar av familjen verkar långt ifrån så intresserade, vilket känns väldigt tråkigt och ledsamt. Men det är klart, det handlar ju om en ganska stor investering.

Själv finner jag en tröst i att vi är många som har problemet med avloppen och kan därför hjälpas åt i byn och hitta någon som gör jobbet. För det lär ju också bli lite klurigt med tanke på så många som behöver fixa till innan tiden går ut.

Ska jag vara helt ärlig så tänker jag försöka att inte tänka på detta den här perioden. Oktober ska bara handla om vårt nya hus och hur bra det ska bli! Och i helgen ska jag bara vila ut, läsa min bok och äta gott. Trevlig helg allihopa!

En vecka kvar...

Om exakt en vecka har vi fått husets nycklar vilket betyder att huset är vårt, bara vårt. En mycket konstig men härlig känsla.

Därför blir det ganska stressigt framöver med saker som måste fixas så här precis innan. Ikväll blev det till exempel en hastig tur till MediaMarkt som tack och lov har jubileum den här veckan och just när vi behöver köpa nya saker till hemmet. Tack för det Tyskland! Det blir också en helg i Stugan, dels för att fixa till där uppe innan allt fokus läggs på huset, men också för att hämta hem loppismöbler och annat från i somras. Nästa vecka kommer handla om en del packning och att helt enkelt städa av här i rummet där vi bott.

Och vi måste köpa saker till katten som flyttar in på söndag om en vecka!! Först vi, sen flyttlådorna och sist katten. Jag längtar så! Det kommer komma ett inlägg så småningom om katten men det får vänta tills att allt är klart. Vågar aldrig ta ut något i förskott...

Så nu börjar det allt dra ihop sig. På jobbet har det varit otroligt mycket och veckan har varit lång eftersom den började med valet i söndags. Att det är fredag i morgon är en underbar känsla. Alldeles, alldeles underbar.

Val=koma

För första gången sedan i söndags är jag människa igen. Vilket val! Vilken kväll! Vilken stämning! Och vilken flopp!!

För oss som jobbar i en redan starkt Sverigedemokratisk kommun var det inte direkt någon surprise att partiet skulle behålla sin starka ställning. Snarare en överraskning att de inte tog fler mandat än förra valet.

Det var heller inte direkt någon chock att de kom in i riksdagen. När beskedet kom samlades hela redaktionen framför teven - hetsen och stressen stannade upp för en stund, folk stirrade ner i golvet, slog ut pennhållare i ren ilska och den goda stämningen dog för en stund. Men sen vände det. Det blev fullt fokus på det lokala valet och för att göra den absolut bästa lokala valtidningen genom tiderna. Och tänk - jag tyckte vi lyckades!

Vilken grej det är att jobbat val. Man är liksom pirrig i magen, har lite svårt att äta och det känns som den eviga väntan på jultomten. Sen plötsligt rasslar det till och in väller det siffror. Det ska jagas kommentarer, tas bilder, byggas grafiker, göras löp osv. Och hela tiden kan läget ändras och det är osäkert.

På vår tidning var det en otroligt god stämning hela vägen in i mål. Vi var förberedda men ändå fick jag för första gången i min karriär ringa och be tryckeriet lugna sig. Vi fick tjugo minuter extra. Med tre minuters marginal klarade vi att skicka sista sidan. En minut efter det kraschade hela det redaktionella systemet. Ibland tror jag på Gud!

Det var egentligen inte förrän jag hade fått sova på saken, (läs FYRA TIMMAR) för att sedan sätta mig i bilen och köra till jobbet igen, som jag insåg vad som hade hänt. Vad är det här för ett jävla land?!! Vem är alla ni i min omgivning som har röstat på detta parti? För ni måste ju finnas rent statistiskt.

Ett parti som inte fyller sina platser, har en fråga som de fokuserar på och som är främlingsfientliga. Ja, nu gäller det bara att hålla tummarna för att alla dessa invandrare i det här landet inte blir fientliga mot alla svenskar. Vilket pinsamt resultat!

Men val är spännande. Vi ska inte jaga väljarna. Vi lever i en demokrati och alla får rösta på vad de vill. Men visst vill man bara sjunka igenom golvet för ett tag och gå i ide och hoppas att när man tittar upp ur sin håla har alla kommit på bättre tankar. Eller så kan man råka ha ett yrke som jag där man kämpar varje dag för att visa på vad det finns för åsikter inom detta parti.

Gå och rösta!

Se nu till att inte Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen allihopa! Nu bär det av till Bergaskolan i Limhamn. Det känns alltid lika stort. Extra stort den här gången eftersom jag sen ska jobba som en galning till midnatt och för första gången leda ett nyhetsgäng under valet! Spännande!

Heja heja!

Vi blir en till!

Först hus. Idag tingade vi en katt. Jag har inte smält det här än. Vilken grej!!!

Härlig är kroppen

Jag försöker verkligen komma igång med träningen. Jag blir och är stolt över mig själv att jag nu har tränat både spinning och kondition/core. Tänk om jag orkar en gång till i helgen också. Då blir jag väldigt nöjd.

När man kommer av sig i sina rutiner så glömmer man snabbt bort vad träning ger tillbaka till ens humör och kropp. Därför är det så härligt att komma igång och bli påmind om hur bra det är att motionera lite. Tack och lov har jag cyklat en del kilometer i sommar till och från bussen. En liten tröst i en ganska "lat" sommar.

Imorgon fredag. Sen ledigt och sen valet. Det ska bli så kul att jobba på söndag. Men grymt trist att stiga upp tidigt igen på måndagen....zzzz...

Folk som gör bort sig utan att förstå

Jag ryser. Jag skäms. Jag blir galen. Fy för vilken jävla dag det varit idag. Och när man precis fått ro vid ett middagsbord efter att ha lagt ner själ och hjärta på en fiskgratäng, så bara dör det. Igen.

Vilken jävla dag.

Check!

Det känns som att mitt liv är fyllt med checklistor.

Vad-ska-vi-äta-i-veckan-listan, vad-ska-vi-handla-listan, hur-mycket-pengar-har-vi-kvar-listan, hur-förbereder-vi-valkvällen, allt-som-måste-finnas-med-på-sidorna-till-måndagstidningen-listan, vem-som-ska-göra-vad-på-söndagkväll-listan, alla-papper-som-ska-skrivas-inför-flytten-listan, alla-beställningar-och-bokningar-till-flytten-listan osv...

På något sätt älskar jag den här kontrollen, på ett annat vis är det ju skrämmande. Men utan mina listor skulle jag gå under just nu. Det känns skönt att gå i tid om dagarna efter jobbet en sådan här vecka. Allt beror på att läget än så länge är under kontroll tack vare alla listor.

Visst är mitt liv übersexigt?

Mina vackra gravida vänner

Det här är min underbara vän Hemvändaren. Hon är gravid och idag fick jag träffa henne och magen och pappan. Vi var på en snabbfika hemma hos ett par kompisar i stan nämligen och passade på att snacka om det senaste.

Just nu har jag två nära vänner som är gravida. Och det känns väldigt speciellt att det är just mina närmsta vänner som börjar skaffa barn! Tänk vi skaffar barn, köper hus, pratar hemförsäkringar och politik, jobbar heltid, har titlar, klipper gräs och äter mörk choklad. Vi är helt enkelt vuxna. Och jag har fortfarande knappt vant mig vid den tanken. Vuxen. Låter trist men är rätt så kul då och då.

Jag tycker det är underbart härligt att få vara med om alla vännernas projekt och äventyr. Visst är hon på bilden hur söt som helst? Bara halva tiden kvar nu. Sen kommer första gängbebisen!!

Lifttummen håller måttet

Jag har liftat! Fattar ni? Jag och Loff liftade hem eftersom vi missade busslinje 4 med en sekund. Jag tog ut tummen, första bilen som passerade stannade. Två MFF:are släppte in oss, skittrevliga, gratis, inget skoskav. Hela världen är full av godhjärtade människor. Till och med i Malmö.

Längtan växer

Det är som att hela magen gör 360 med jämna mellanrum, lite lätt hjärtklappning och en hel drös oro. Så känns kroppen idag. Och det är lördag och egentligen borde jag vara i total harmoni med mig själv eftersom jag är ledig. Men se, det går inte så länge vi bor här.

Hur mycket jag än älskar min rara mormor som låtit oss bo här och hur tacksam jag än är så vill jag just nu bara här ifrån. Visst låter det hemskt? Men jag tror ändå att ni alla förstår vad jag menar. Har man en gång vant sig vid sitt eget...Det handlar inte om otacksamhet eller att vara oförskämd bara en längtan.

Jag har kopiös "hemlängtan" idag. Behovet av att få vara "fri", sin egen och bara vara, är gigantiskt.

Därför blir det också en del "miniutflykter" på våra lediga dagar - för att kunna andas och mysa bara med varandra. Idag blev det en tur på stan, en fika med Nobeltanten och en uppdatering i Loffs och min garderob i form av nya strumpor. Inget glamoröst men helt underbart i vår värld.

Ikväll blir det dessutom fest i stan. Efter flera jobbresor och hektiska kvällar med en massa "måsten" behöver jag få skvallra av mig med alla töserna! I love it!

Tips om dans på Dockan

Ikväll har jag och Loff varit och sett Skånes Dansteater vid Dockan. Recensionen i Sydsvenskan kan ni läsa här. En störthäftig dans, ljud, ljus och sång-show som utspelar sig kring kajen. Antingen på land, i vattnet, på flottar eller båtar eller i lyftkranarna som ramar in "scenen". En riktigt cool idé som inte kostade oss besökare någonting. En hel drös med människor hade samlats ikväll. Det enda minuset var att det inte var helt lätt att se föreställningen för alla. Men vi såg bra! Föreställningen pågår i några dagar till så ni som missat den har några chanser till.

Folk längs vattnet. Bäst platser hade de som bodde i husen och hade bjudning på balkongen (syns lite grann i bakgrunden).

Vanliga livet igen

Sedan jag kom hem från storstan så har jag mötts av: varma kramar, välkommen, frågor, ignorans, spydighet, skratt, röra, sista-minuten-kaos, besvikelse, ointresse, sura miner, stress, samma problem som fanns när jag åkte, energi, utmattning och pussar.

Då är det som livet brukar då. Hade nästan glömt allt det där nu när jag fått vara på konferens.

Storhetsvansinne, galaxer, mingel och Martha

Martha Stewart och jag är så här tajta (visar med fingrarna). Inte. Men vi har i alla fall haft ögonkontakt och man kunde inte haft en bättre placering än vad jag hade för att lyssna på framgångsrika kändisar/genier under ett par dagar.

Jag har varit iväg på mitt livs mest påkostade och inspirerande event. En stor konferens som samlat Bonnierkoncernens stora stjärnor, och så sådana som lilla jag, på ett och samma ställe för att bli inspirerade av världsstjärnor med passion. Eventet pågick i tre dagar och var fantastiskt. Budskapet var passion, att låta passionen styra ens liv och bjuda på livs- och arbetsglädje. Var ska jag börja? Från början kanske.

I söndags, väldigt tidigt, tog jag och chefen tåget upp till Stockholm. Redan efter lunch skulle vi möta koncernkollegor över hela världen på Bonnier konsthall för en presentation av familjen Bonnier. Redan här insåg jag att det skulle bli otroligt roligt. Så mycket människor med förväntan - tydligen har konferensen väldigt gott rykte. Bonnier konsthall, som jag tydligen har gratis inträde på, hade jag aldrig besökt tidigare men var en trevlig byggnad. På söndagseftermiddagen väntade sen mingel, buffé och gott vin på takterassen på Kungsgatan. Jag och en kollega från Skåne hamnade direkt med mycket trevliga "kollegor". Allt från bio till barnboksredaktörer.

Egentligen kände jag redan här att jag var helt "slutminglad" redan vid fem när dagen var slut samtidigt som jag visste att det skulle bli väldigt mycket mer intensivt de kommande dagarna.

Måndagen började med en underbar hotellfrukost, bodde faktiskt på samma hotell som jag och Loff och mamma bodde på förra Stockholmsbesöket på sommaren. Sen gick hyrda bussar ut till ett fin anläggning utanför stan som heter Winterviken. Där insåg jag hur mycket folk det skulle vara som deltog. Där serverades mysig frukost (en gång till) och sen började programmet för dagen. Vi samlades i en stor sal och blev tilldelade platser. Jag fick platsen precis framför scenen!

Vd:n började prata och mellan varven var där en kille som avbröt och började skrika att han bara ville se Martha Stewart. Till slut fick vd:n be honom sätta sig ner och ha tålamod. Då plötsligt hade killen mikrofon och lämnade den till sin vän Gabriel. Gabriel var den Gabriel som en gång i tiden var med i den svenska gruppen Blond och som också är känd för att leda körer i Sverige. Plötsligt reste sig massor med människor vid borden upp och började sjunga - som i tv-licensreklamen ni vet! Det var skithäftigt. De tillsammans bildade en kör och hade sedan en välkomstshow för alla oss. Sen var det dags för det största namnet att inleda konferensen - Martha Stewart. Det var såklart lite småhäftigt att hon var där men hon var långt ifrån den bästa föreläsaren.

För att inte tråka ihjäl er med hur alla föreläsare var så nämner jag här några ur deltagarlistan: Paul Frommer - mannen som skapade Avatarspråket, Magic Seth Raphael - trollkarlen som trollar med ny teknik, Katrina Markoff - kvinnan bakom chokladföretaget Vosges, Anders Ynnerman - som tog oss runt i rymden på 18 minuter, Robert Gupta - fantastisk violinist som lärde hemlös att spela (som nu har blivit en film), Jill Sobule - artist, Elizabeth Gilbert - just nu högaktuell författare var bok som nu är film på bio med Julia Roberts och svenska Tuva Novotny, Rick Hodes - läkaren som räddar barn i Etiopien och Henrik Fexeus som leker med våra tankar.

Så här skrev Henrik Fexeus på sin blogg om Bonniers konferens: "I morgon startar evenemanget GRID2010 i Stockholm. GRID är Bonniers internvariant på TED; föreläsare från hela världen handplockas och flygs hit för att under två dagar, i 18 minuter per person, tala inför gräddan av bonnierchefer från hela världen. Om världen hade haft hörn så hade gästerna kommit från samtliga; de är från USA, Australien Ryssland och Sverige. Samt en mängd andra länder.

Bland föreläsarna finns bland annat Paul Frommer, som konstruerade Nav'iernas språk i filmen Avatar, Elizabeth Gilbert som skrev Eat, Pray, Love, Alec Ross, som skapade Obamas digitala valkampanj (som många hävdar är anledningen att Obama vann) och Martha Stewart. Japp, Martha Stewart.

Och så jag.

GRID är ett så prestigefyllt uppdrag så när man får frågan att deltaga, då frågar man inte varför. Man frågar när. Så på tisdag ska jag, enligt programmet, genom interaktiva övningar med 250 personer prata om storytelling och kritiskt tänkande. Hoppas arrangörerna vet vad det betyder för själv är jag lite osäker."

På måndagskvällen efter mingel, mat och inspiration och en massa gratisprodukter hade Bonnier hyrt båtar som tog oss till stan. Solen gassade och det var en sådan där fantastisk höstdag. Vi åkte en rejäl tur och fick se mycket av Stockholm. På båten serverades vin och lite plockmat. Väl framme hände något märkligt.

På kajen stod där en orkester och en massa turister som fotade och filmade. Jag skojade med kollegan om att de nog var inhyrda bara för att vi var på besök. OCH DET VAR PRECIS SÅ DET VAR! Så där kom vi, möttes av den kungliga orkestern (eller vad den nu hette) och turisterna fotade oss som vi var självaste kungahuset.

Och vi fotade turisterna. Sen marscherade orkestern, stoppade trafiken, förbi hela Stureplan med oss Bonnieranställda i ett långt tåg. Folk vinkade från balkonger, folk på restauranger stannade upp tittade och vi tyckte det var hysteriskt roligt och faktiskt lite pinsamt. Snacka om storhetsvansinne. På kvällen väntade middag och mingel på Östermalms saluhall som förtaget hade hyrt. Där spelade sedan vd:n själv gitarr i bandet och även flera andra anställda var med och spelade.

Jag begav mig till hotellet vid 22-tiden. Då var jag totalt slut. Chockad, lycklig och bortskämd.

På tisdagen fortsatte föreläsningarna och sen var det bara till att däcka på X2000 som tog mig och chefen hem till Malmö igen.

Vilken grej.

Rekordlångt inlägg.

Så långt att jag bara orkar skriva att slutbesiktningen av vårt hus idag gick kanonbra!

Ett tillägg till förra inlägget

Jag glömde skriva det som jag egentligen skulle: Att spara och att vara tvungen att spara är grymt lärorikt. Jag har lärt mig massor. Prova själv vet ja!

Låt oss riva sparkalkylen

Jag har precis öppnat ögonen, lämnat drömmen om ett mycket märkligt litet bageri och flertalet missade bussar bakom mig. Jag har sovit i tio timmar, fått sova ut. Underbart! Det blir inte mycket av den varan annars nuförtiden. Eftersom vi ska in till stan idag innan middagen hos Dawson och Psykologen måste jag bara skriva lite om känslan av att ha klarat vår sparkalkyl.

I ett och ett halvt år har jag och Loff sparat pengar till vårt hus. Det senaste året har vi sparat pengar på ett bisarrt vis: veckoplanera alla måltider, nästan aldrig köpa lunch på jobbet utan istället alltid ha med sig en matlåda, i princip totalt shoppingförbud (förutom för ett par vinterskor och lite uppdateringar på reorna eller HM), rensa ut och sälja saker.

Bara en sådan sak som att inte få lov att shoppa nya kläder under ett helt år! Förstår ni hur pannkaka min garderob är nu? Igår konstaterade jag att kläder som borde bara ha kastats (som till exempel en mycket välanvänd tröja från HM som jag köpte 2004) har jag använt varje vecka hela året.

Ska man kalla sig själv miljömedveten, snål eller smart? Ibland kan jag känna att det har blivit för mycket fokus på pengar för oss. Pengar är dessutom tabu i det här landet så det gör det hela lite knivigare att prata om. Till råga på allt är det nog rätt så trist för andra att lyssna på. Lägg då till att det finns massor av människor som har det så här precis helatiden och mycket mycket värre - och det finns inget som heter spara för dem.

Man känner sig minst sagt lite tjatig ibland.

Idag blir det förhoppningsvis lite shopping för min del och det känns väldigt konstigt. Jag ska i alla fall gå på stan och njuta av att jag faktiskt kan unna mig något. Tack alla ni som orkat lyssna på oss om våra tråkpengar. Men vi är i mål nu, vi gjorde det tillsammans och papperna är skrivna. Jag kan inte hitta ord för hur bra det känns.

Räntekick

En otrolig lättnad. Jag har väntat och oroat mig i ett år nu. Och nu är det klart. Jag vet vad jag kommer att ha i månadskostnad. Sexigt va? Idag skrev vi papperna med banken. Sådana frågetecken är alltid lite extra sköna att räta ut.

Vi är så nöjda med servicen på vår bank. Det är faktiskt helt otroligt!

Nu är det nära. På onsdag väntar väntar slutbesiktningen av huset och sen är det bara en besiktning kvar. Sista veckorna kommer att gå fort, väldigt fort. Vi har massor att fixa tills dess och det ska bli så himla skoj! Det känns liksom till och med roligt att skaffa sig en hemförsäkring!

Livet är galet spännande just nu och jag hinner knappt med hälften av vad jag vill. Imorgon väntar som vanligt en hektisk fredag och det ska bli himla skönt att få sova länge på lördagmorgon...