söndag 30 maj 2010
Motorhaveri
torsdag 27 maj 2010
Nya dagar i Malmös mysiga kvarter


tisdag 25 maj 2010
Hejdå Möllan
lördag 22 maj 2010
Grilla? Grillchips?

torsdag 20 maj 2010
En sommarkväll



måndag 17 maj 2010
Rapsen blommar
Rapsfälten är enligt mig överlägset det absolut vackraste i Skåne. Den här perioden är helt underbar. Att åka från Söderslätt till Malmö är plötsligt en njutning och inte bara en bussfärd.lördag 15 maj 2010
Flyttkaos
Ute har det öst ner idag. Själv har jag hållit mig inomhus. Från klockan 11 har jag ägnat mig åt att packa flyttlådor. Sen kom Loff hem och hjälpte till. Ett ganska rejält lass är nu kört till mormor. Jag är skitig, trött och har alldeles för många projekt igång på en och samma gång. Och som att ett hus borde räcker. Just nu ska jag styra upp en tätning av brunn i Stugan också...Andas!fredag 14 maj 2010
Vin i Vallkärra



Nu har jag offentliggjort min kärlek!

Den liksom bara smög sig in, i en liten platskruka på min födelsedag. Min moster presenterade oss:
"Det här är Tulpanpelargonen. Den är lättskött och är en lite annorlunda pelargon".
"Hej, och välkommen till helvetet. Om två dagar har jag glömt bort dig. Du kommer att tyna bort och ångra djupt att du gav mig en chans. Jag är en riktig heartbreaker", tänkte jag och satte krabaten i fönstret.
Fortfarande efter två veckor lyste den nya växten verkligen upp min kala fönsterkarm. Den stod där stark och frisk skyddad från stadsmiljön utanför. Tulpanpelargonen verkade trivas i sin harmoniska lilla lägenhetsvärld som om den aldrig haft det bättre. Den hade inte gett upp hoppet om mig?! Pelargonen ville vara hos mig och jag kände mig utvald. Den krävde ingen luftig och välskött trädgård eller ett fuktigt växthus. Den förlät mig både en och fyra gånger för att jag glömde bort att ge den vatten.
Det var då jag blev blixtförälskad. Startskottet gick som ett något försenat "klick". Familjen växte. Tulpanpelargonen fick kompisar - doftande, krulliga, stjärnformade och den enkla men så vackra Mårbackan.
Och jag är fast i pelargonträsket. Jag har pelargonfeber som aldrig går över. Jag slåss mer än gärna med pelargonnördarna i 60-årsåldern på utställningar för att roffa åt mig de riktigt udda sorterna. Och många sorter blir det. Det är trångt i fönsterkarmarna i lägenheten, jag har till och med fått tacka nej till nya sticklingar av udda sort. Aj, jag får ont i hjärtat bara av att tänka på det!
Jag har beställt sticklingar från nätet. Tänka sig, jag var ju långt ifrån ensam! På nätet kryllar det nämligen av oss pelargonnördar. En tid senare läste jag i en veckotidning att pelargoner hade blivit högsta mode igen.
Vi är tydligen många som i så fall är "moderna" och det känns som ett härligt stöd när man ibland ska förklara sig för bekanta som undrar om jag snart ska gå med i en pensionärsorganisation. De kopplar inte riktigt ihop blomman med mode om man säger...Utan snarare med mormors inglasade balkong.
"Känns det inte lite tantigt med pelargoner?" var det någon som skämtsamt pikade.
Men då älskar jag alla tanter där ute! För uppenbarligen har de också upptäckt världens coolaste blomma.
Pelargonernas otroliga tålamod gör att de är svåra att misslyckas med. Blommorna vann min kärlek och nu väntar nästa period i vårt förhållande. Vi flyttar vidare till hus med trädgård. Där ska vi leva lyckliga i alla våra dagar.