Rulla filmen

Vi har en riktig filmhelg. Det var grymt länge sen jag var så sugen på att ligga hemma och se en massa filmer. Ofta somnar jag tyvärr och tappar väldigt lätt tråden. Det händer dock aldrig på bio tack och lov.

Igår såg vi äntligen en film jag velat se ett bra tag: The social network. Historien bakom Facebook. Jag hade hört en del men där var ju oerhört mycket som i alla fall inte jag hade någon som helst aning om. Till exempel vilket svin Sean Parker är (mannen bakom Napster)...i alla fall i filmen.

Nu ska vi fortsätta att se The American med George Clooney. Senare idag eller i veckan ser jag fram emot filmen av en man som heter Ferzan Özpetek. Filmen heter En italiensk familj på gränsen till sammanbrott. Ser alltid lite extra fram emot filmer som inte kommer från Hollywood. Det sägs att om man är Almodovar-fan så kan man uppskatta den här filmen. Och jag gillar ju Almodovar. Tror att Özpetek är turk faktiskt.

Nåja, låt filmen börja.

Ljusglimtar

• det känns som vår idag. Lite lite lite varmare och jag kan ana vårlukten någonstans i luften...
• än så länge har vi hållit vårt tuffa träningsschema. Idag vaknade vi vid åtta, käkade frukost och nu känns det extra bra att börja helgen när vi varit på spinning i 55 minuter.
• jag har ingenting alls bestämt på hela helgen mer än småärenden. Nu ska vi hem till mamma och fika lite. Mysigt. Hon är hemma igen från Dalarna och vi ska bland annat hjälpa henne med hennes dator.
• lönen har kommit!
• jag har av någon anledning börjat få DN på helgen. Underbart, gratis och jag vet fortfarande inte varför. Troligtvis via pappa Bonnier. Jag ser alltid fram emot deras BokLördag.

Från vardagslyx till fiasko

Vi blev hembjudna till kompisar igår, ingen mindre än Anna-Panna och Händige. Vi rusade hem efter jobbet, sprang in på gymmet (har man lovat att träna fem dagar så har man), tränade intensiv styrka med instruktör i 30 minuter, hem till duschen och katten, vidare in till Malmö.

Väl framme serverades underbar mat och vin. Det kändes helt fantastiskt. Jag tror att det var en blandning av en oerhört bra kock, träningsvärken och behovet av belöning efter allt slit i veckan som gjorde att vi svävade på moln hela kvällen. Vi fick caprese till förrätt, pasta med kött/vingryta som huvudrätt och vit chokladmousse som avslutning. Allting var fantastiskt gott och när vi sedan körde hem så var vi riktigt nöjda.

Tyvärr inleddes fredagen inte så bra. Har fått det riktigt struligt med min optiker. Tydligen har inte mitt autogiro som startade för två år sedan någonsin fungerat!!! Och ingen hos optikern har reagerat?! För att dra lite bakgrund kort så har jag alltså varit kund hos dem i över tio år och under alla år betalt med faktura. Detta för att jag avskyr autogiro. Jag känner att jag har noll kontroll på mina pengar när saker dras automatiskt.

Jag har inte märkt att de aldrig dragit några pengar eftersom det är en ganska liten summa i månaden. Sen bytte jag bank och talade inte om mitt nya kontonummer för optikern - anledningen till det var att jag helt enkelt hade glömt bort att jag övertalats till att ha autogiro på min förra bank överhuvudtaget. jag fick helt enkelt för mig att det fortfarande kom fakturor från optikern.

När jag 2009 blev övertalad av optikern att skaffa autogiro skrev jag på papper att de fick lov att dra pengarna och förutsatte att det fungerade. Alla talade ju om hur bra det var med autogiro "för man skulle ju aldrig behöva bekymra sig". Så jag valde att inte bekymra mig! Givetvis skulle jag ha kollat att betalningarna kommit igång.

När det nu gått flera månader i en ny bank och jag plötsligt kom på, mitt all pappersröra som det naturligt blir när man köper hus, att det var väldigt länge sen (!) som jag betalt en faktura till Synoptik ringde jag upp och frågade. Jag berättade som det var: att jag hade glömt meddela att jag bytt bank för många månader sedan och att jag skulle vilja göra rätt för mig.

De tittade på ärendet, återkom och meddelade att de hade skaffat ett nytt ekonomisystem 2009 när jag skaffade autogiro och inget verkar ha fungerat sedan dess. Kvinnan i luren berättade att företaget alltså inte kontrollerat en enda autogiroöverföring av sina kunder på två år. De har alltså inte kontrollerat att kunderna betalt! Många fler än jag kan tydligen vara drabbade.

Alltså: jag ringer för att göra rätt för mig det senaste halvåret men i själva verket har jag tagit emot linser i brevlådan i två år utan att betala alls. Hur är det möjligt?!!

Så nu är jag skyldig Synoptik 7800 kronor!!!!! Och de har börjar kontrollera alla fakturor/autogiron manuellt hos sina kunder. Undrar hur många som får en chock precis som jag.

Nu ska vi höras igen om en vecka och då ska jag göra mitt bästa för att få igenom att de faktiskt också har ett ansvar i detta och att jag slipper betala riktigt så här mycket pengar. Suck.

Dessutom fick jag idag betala 60 spänn bara för att kunna få ut mina kontoutdrag från min gamla bank. Herregud. Och banktanten behandlade mig som en oansvarig slyngel. Jag blir vansinnig på damer som behandlar oss "yngre" som om vi inte vet något om livet. Jag är så glad att jag lämnade Swedbank! Nu återstår det förmodligen att bara lämna Synoptik.

Hjärtat ut och in

Det svämmar över nu. Jag får inte ihop alla grejer som jag vill göra just nu helt enkelt. Vi som egentligen planerade för Stugtur i helgen får ställa in. Igen. Vi får inte ihop allt.

Ibland önskar jag att jag kunde dela på mig. Det händer flera gånger i månaden att jag tänker så. Men jag vet att det inte är ett dugg rofyllt i Stugan om man åker upp överstressad. Jag kommer ändå inte kunna njuta.

Det är ju redan som en känslomässig berg- och dalbana när vi åker dit - oavsett stress eller ej. Anledningen är att det nuförtiden bara känns som en enda lång nedräkning till att det inte längre är vårt.

Jag kan bara inte njuta lika mycket längre där uppe eftersom mamma beslutat sig för att sälja det. Och planen är väl att det ska hända inom de närmsta året/åren. Det har vi ju vetat länge men jag kan inte bara ta in det liksom. Och vi kan ju knappast köpa det! Min dröm är ju att vi kunde haft ett delat familjeansvar men det finns inget intresse/möjlighet för detta hos resten av familjen vad jag har förstått. Det gör ont i hela själen att någon annan kanske ska bo där. Det är som om hjärtat vänder ut och in på sig själv och som att jag bara vill kräkas när jag tänker för mycket på det.

Därför är det inte så svårt att ställa in turen till helgen heller. Just nu känns det mest som att jag får ont inombords när jag är där. Det tar liksom över mer och mer för varje gång. Och just den här gången känns det extra tungt. Jag vet inte varför? Kanske för att beskedet och tonen från mamma varit så tydlig på senare tid.

Känslorna är starka, jag har ju växt upp i det där huset. Dessutom har vi ju fantastiska grannar där uppe som vi alltid har så himla kul med! Jag kommer aldrig bara att kunna tänka på Stugan som ett hus. Huset är inte ett hus, det är Stugan. Det är huset med en massa minnen, mängder av skoj och gemenskap. Det är huset med semester, ledigt och bra dagar. Våfflor, badminton, sjöarna, skogen, luften, jungfrukammaren, kräftskivorna, vinet, katterna, promenaderna, dialekten. Jag kan fortsätta i all evighet.

Det är ju inte över än. Men jag börjar förmodligen sakta montera ner huset inom mig. Tyvärr. Frågan är bara hur långt tid det är kvar? Svaret på den frågan har ingen men det är i alla fall helt utom min kontroll. Och jag gillar ju kontroll...

Och nej, jag behöver inga uppmuntrande ord. För det suger så in i bängen.

Kan man bli lyckligare?

Elise och hennes mycket stolta föräldrar.

Nobeltanten kunde i slutet av kvällen ha en vaken Elise i knäet. Mestadels sov lilla tjejen.

När jag fick syn på henne gick det ett lyckorus genom kroppen. Detta är precis när vi kommit in genom dörren. "Ta kameran" ropade jag till Loff! Kodak-moment.

Sakta men säkert glider nappen längre och längre ut...

Elise är vansinnigt lik sin pappa. Fotot är på pappan när han är nyfödd.

En lugn kväll hemma hos Hemvändaren där vi snabbt och lätt fixade ihop en tonfisksallad till oss alla. Det var så kul att få träffa vår nya lilla vän. Hon kommer platsa rakt in i tjejgänget! Föräldrarna verkade helt okej, lite trötta sa de själva men det var inget som märktes. Lilla Elise fick kläder av oss i present fast det var nog mest föräldrarna som uppskattade dem såklart. I veckan hälsar fler på från tjejgänget vet jag. De kommer säkert bli alldeles varma i kroppen precis som vi blev!

Lusten att nå mål

En måndag. En riktig måndag. Ska man egentligen blogga en dag som denna, när man saknar energi och motivation. Ja, för det ska jag. Jag har nämligen tränat tre dagar i rad för första gången i mitt liv!

Imorgon längtar jag till vila och en ovanlig tisdag. Imorgon får jag nämligen träffa lilla Elise (gängbebisen) för första gången. Det ska bli underbart!

Kan någon lyfta mina armar? För jag kan inte.

Just nu begriper jag inte hur jag ska orka med boxningen imorgon efter jobbet...

Min vecka har bestått av:

spinning torsdag, spinning lördag, power söndag.

Nästa vecka blir:

boxning måndag, spinning onsdag, MRL och annan styrka torsdag, löpning/stugarbete lördag, power söndag.

Hjälp, vad har jag gett mig in på?

Loff och jag sitter framför teven. Ingen orkar duscha, ingen orkar diska, ingen orkar röra sig. Ändå har vi precis fyllt magarna med hemmagjorda räkcrepes! Grymt impad över min egen matlagning idag faktiskt!

3-årskalas med traktorer

Bilden är lånad av Gudsonens pappa.

Min gudson hade kalas igårkväll. Jag har verkligen världens bästa gudson - han är helt underbart söt. Men den nyblivna 3-åringen var helt slut i rutan en bra stund in på kvällen, så trött att vi inte kunde väcka honom. Så när han väl vaknade upp till efterrätten kan ni ju tänka så förvånad han blev när hela huset vart fullt med folk och han fick öppna en massa paket.

Temat för kvällen var traktorer. Så föräldrarna hade pyntat hela huset med traktorer i olika modeller. Pappa Harlösa var utklädd till fågelskrämma, allt för den något bonniga känslan.

Vi åt gott, lekte lekar och tittade på melodifestivalen. Jag lekte lite extra med Gudsonen och hans nya traktor med släp. Nu pratar han mycket och visade att han förstår riktigt mycket. Killen läste till och med instruktionerna på en leksak och visade mig hur man skulle göra! Tack Familjen Harlösa för en mysig kväll!

Tuffare liv

Det är verkligen vinter och det ska bli riktigt kallt i helgen. Idag föll snön lite igen. För att utnyttja de här tråkiga månaderna fram till vår resa i april så ska jag jobba hårt.

Genom att skriva saker på en bloggen känner jag mer press på mig själv att hålla det jag lovar. Jag kommer att under en månads tid (eller mer) träna fem dagar i veckan. Detta vill jag göra för att se vad som händer med min kropp. Helt enkelt ett kroppsligt experiment.

Träningen kommer att vara mycket varierad. Den kommer bestå av boxning, spinning, gym och rena styrkepass. Vi får se vad som händer, kanske blir jag förkyld med en gång eftersom det lätt kan bli en överansträngning - eller så kommer jag må fantastiskt och framförallt bygga muskler snabbt. Mina armar är just nu klenast i universum...

Det tuffare livet startade igår. Fredagar och tisdagar ska vara vilodagar. Men förutom träning i helgen blir det barnkalas hos Familjen Harlösa. Nästa helg försöker vi åka upp till Stugan - det var ett halvår sedan!! Inte klokt. Men en helg i taget. En dag i taget.

Emma S

Alltså jag är frälst. Och jag har provat den i en dag! Jag har helt missat att vår gamla kära modell Emma S Wiklund lanserat en hudvårdserie. Bra pris, helt rätt konsistens (jag avskyr för feta krämer!) och den luktar lagom lite.

Idag investerade jag lite i mig själv genom att besöka Åhlens. Som jag för övrigt har ungefär tio meter till nu från jobbet. Tjohoo! Tog inte ens jackan på mig. Fantastiskt skönt. Jag köpte inte bara hudkräm som jag behövt länge utan också läppbalsam. Just nu känns det som att hela min kropp fullständigt torkat ut. Loff han klagar också på torra läppar den här vintern.

Men nu så ska det mjukas upp och hudvårdas så är jag redo för våren snart!

Vi har flyttat

Veckans stora händelse för min del är ju faktiskt att vi flyttat med jobbet! Igår anlände jag till helt nyrenoverade lokaler på en ny adress mitt i stan. Underbart! Luften är fantastisk, utrymmena och framförallt ljudnivån. Inga klackar som smäller i golven, ordentligt avskärmat och jag slipper bli störd varje sekund (eftersom folk då måste gå mycket längre).

Morgonen inleddes med ett litet tal av chefen, vi skålade i cider och sen bjöds det på en fantastisk frukost. Kaffet smakar till och med bättre i de nya lokalerna. Och allting känns så rent!

Här är mitt Mekka. Jag kan inte leva utan whiteboardsen (plural?). Nu sitter dessutom alla på samma vägg och inte i olika rum - vilket underlättar hanteringen. Här planerar jag som bäst, skissar och diskuterar. Här har vi också våra morgonmöten. Vi har också fått flera teveapparater i taket för att följa webbstatistik och nyheter. Innan hade vi en tjockteve där fjärrisen var försvunnen...

Mitt skrivbord i mitten och mina "högra händer" bredvid istället för bakom stora pelare som gjorde det svårt att kommunicera med varandra.

Igår var det mest förvirrat alltihopa men idag kände jag att jag verkligen kommer att trivas i lokalerna. Känns som en kul vecka det här!

En mus i vårt hus

Max har haft konstiga dagar.

Idag fick han en ny leksak som gjorde honom väldigt bekymrad. Se filmen.

Dessutom har han börjat kräka upp sin mat. Två dagar i rad kommer allt i retur - eller nästan allt. Några spår i lådan finns också faktiskt. Jag vet att katter kräks men vår kräker väldigt sällan och nu har hela matportioner kommit upp två dagar i rad. Kanske får han för mycket mat på en gång och äter upp det för fort? Kan han ha fått i sig något skumt? Eller försöker han få upp hår? Någon som kan ställa en diagnos eller rekommendera något? Gudmor?

Picassos vaginor

Jag väljer en utställning som intresserar mig och får en recension länkad på mejlen skriven av universums argaste feminist. Tack för den Moster. Den gjorde hela min söndag! Haha! Jag har ju läst några recensioner om utställningen men ingen har varit så här brutal. Jag rekommenderar läsningen. Och tack recensenten. Nu MÅSTE jag bara se detta!

Tur att vi ska gå ett helt gäng kvinnor och titta på uppfläkta könsorgan, anus och våldtäkter. Sen tar vi en mysig fika efteråt...

Att se fram emot i mars

I mars ska jag försöka få med mig töserna till Louisiana för att se Picasso-utställningen. Blev så sugen på att se den efter att ha läst en del i tidningen om utställningen. Jag har börjat tycka att det är väldigt rofyllt att gå och titta på konst, upptäckte det när jag hade nära till konsthallen i Malmö på senare år. Dessutom är det så mysigt att fika på Louisiana efter att man har tittat. Och så behöver inte hela dagen gå utan man kan vara hemma till kvällen. Nu ska vi bara boka ett datum också.

Söndag

Efter några ärenden på Nova och en tur på Willys inför veckans middagar...

Loff suckade för en stund sedan: Nu ska vi bara ta det lugnt...

I nästa sekund så sover både han och katten i fåtöljen. Fast nu börjar huvudet tippa mer åt vänster...

Gott på Brogatan

Det fotades en massa igår när vi firade Pingus födelsedag på restaurang Brogatan. Men vi hade tyvärr ingen kamera med oss. Istället blir det en mycket grå bild på station Triangeln som vi tog tåget ifrån igår. Vi åkte in till stan vid sjutiden för att möta upp övriga på restaurangen. Kvällen var väldigt trevlig och maten urgod! Själv gick jag på ren vilja och piller för att orka. Tyckte faktiskt att det gick riktigt bra! Men väl hemma var jag helt slut i rutan och idag är dagen fortfarande ganska snörvlig. Men men. Det blir en lugn söndag minsann.

Sooooool

Solen lyser så starkt idag. Himlen är klarblå. Och det är kallt. Alldeles underbart att vakna i ett ljust sovrum.

Bild från Hvar - en av öarna utanför Split som vi ska besöka.

Igår blev det en lugn hemmakväll. Vi lagade mat och såg På spåret, såklart. Och gissa vart de vart de åkte igår. Jo, till Split! Och dit ska ju vi i juni! Jag längtar så till värmen och till något nytt. Under resan ska jag öva på att släppa kontrollen. Vet ni hur svårt det är för mig att bara ha bokat en hotellnatt på en hel resa? Att inte veta. Ojojoj, kämpigt. Men någon gång måste jag utsätta mig för lite galenskap. Galenskap? Ni ser.

Idag känner jag mig lite piggare men fortfarande väldigt förkyld. Tänker ta det lugnt. Det blir en kort tur till Malmö för lite ärenden. Sen blir eftermiddagen lugn för att senare ikväll äta god middag i Malmö med kompisarna. Pingu fyller dessutom år så det blir kanske lite födelsedagsfirande.

Ha en skön lördag alla!

En stark start på teve-året

På senast tiden har jag fastnat för riktigt bra teve-produktioner. Mina favoriter just nu är:

Solsidan TV4- en hysteriskt rolig serie som jag ibland skrattar så mycket att jag får knipa.

Borgen SVT1- den danske serien som handlar om det politiska spelet i grannlandet och dessutom kopplingen till journalisterna som bevakar politikerna. Klockrent och urspännande!

Bibliotekstjuven SVT1- har redan gått men jag gillade den skarpt. Välgjord och det är alltid extra krydda när en produktion baseras på en sann berättelse.

Sveriges mästerkock TV4- ja det engelska är bättre men jag måste säga att det här lite grann ersätter Idol för mig. Smått underhållande och så får ju Per Morberg ännu mer tevetid och det gillar jag!

På Spåret SVT1- så mycket roligare teve när nya generationen tagit över. Det tog tid att vänja sig, jag älskade Oldsberg, men det är faktiskt bättre nu. Och artisterna njuter jag mer av nu än tidigare.

På tal om Solsidan. Jag blir galen. På krönikörer som gett Solsidan utrymme i tidningarna. Inte att serien får utrymme utan att de skrivs rubriker som: "Vi är alla på väg att bli moderater". Skriverier om hur vi känner igen oss och vill tillhöra en högre klass. Vi vill bli som i Solsidan. Ja, för så känner jag jämt. "Om jag ändå kunde tillhöra klassen över mig. Snälla gode gud, gör så att jag kommer upp en nivå i livet." Inte. Jag har aldrig tänkt tanken och funderar inte ens i klasser. Vad jobbigt livet måste vara för den som tänker på människor i klasser. Jag känner redan nu att jag börjar direkt fundera på vilken klass jag själv tillhör och hur många klasser finns och vad heter klasserna i så fall. Och vem bestämmer det? Är det bara tre eller har det möjligtvis förändras nu i modern tid. Jag vägrar ju tro på att vi bara skulle ha tre klasser. Snacka om generalisering.

Jag kan hålla med om att det finns något väldigt komiskt i "ljust och fräsch-tänket" som präglar många i landet. Vi vill inreda våra hem på det perfekta sättet. Ljust och fräscht. Gammalt och nytt i den perfekta kombinationen. Klart att tiden präglar oss. Ja, jo. Då tillhör jag den klassen. Jag erkänner. Men det är just nu eftersom jag behöver inreda ett hus. Men det kanske snarare handlar om var man är i livet? Och inte vilken klass man tillhör. Om man nu överhuvudtaget ska tala i klasstermer.

Alltså. Åter tillbaka till det ständiga analyserandet av underhållning som finns i branschen. För det första. När jag blir underhållen så försöker jag tänka bort religion, politik och "dolda budskap". Ibland är det ju såklart halva poängen att förstå de dolda budskapen men jag tycker ofta att vi drar det lite väl långt. Jag menar Solsidan. Solsidan. Ett humorprogram av Felix Herngren?

Solsidan är en serie som handlar om bland annat väldigt rika människor. En parodi på Saltsjöbaden. Karaktärerna är helt fantastiska och man skrattar ihjäl sig för att de är så korkade. Och ja, igenkännings-faktorn är hög. Jag förstår inte hur kontentan kan bli att vi alla är moderater bara för att vi känner igen oss i figurerna?

Det är ju inte precis så att jag känner igen mig i Mickans uttalande om städerskan, shoppingproblemen och hennes personlighet. Ja, det finns säkert många Mickan där ute men långt i från majoriteten. Just nu känner jag igen mig väldigt mycket i paret som flyttar till nytt. Logiskt. Hus. Logiskt. Jag är inte lik någon i serien men jag kan känna igen situationerna. Och ja, även små saker hos Mickan. Betyder det att jag är moderat? Att jag vill bli som henne?

Ja, vi är ett land som röstade på moderater (obs! generalisering!) men bara för att vi ser på ett program med rika figurer och blir roade av det, behöver väl inte ha att göra med hur vi röstade? Kan inte serier bara få lov att vara roliga?

Skulle Solsidan uppfattas som något så är det väl snarare en reaktion på vårt sätt att rösta. Alltså skulle man kunna läsa in budskapet - "sådana här svin har ni blivit Sverige, rösta på vänstern!" Jag förstår inte. Är jag nu Västerpartist?

Jag vill bara bli underhållen. Jag vill slippa krönikörer i pressen som drar politiska slutsatser om oss tittare. Solsidan är skitkul. Ove är riktigt kul. Varför är han det? Jo, för min del handlar det om att jag träffat personer som varit som ett plåster och inte fattat piken: jag vill inte umgås. Men nej, ingen är så extrem som Ove är. Men känslan hos mig är den samma.

En krönikör har fått mig att skriva en utläggning på 5000 tecken i ämnet. Han har ju verkligen lyckats. Grattis! Kalla mig trög som inte drar de politiska kopplingarna men vi tröga har nog roligare i så fall.

Nåja. Snart är det söndag. Snart är klockan 20. Vad vore söndagarna utan Ove? Ingen underhållning.

Sjukfredag

Jag blir tokig när bloggar inte uppdateras frekvent. Jag vet att det är trist när inget händer men veckan har varit ganska körig.

Efter en helg omgiven av mycket härligt folk, dock förkylt folk, kände jag mig ändå faktiskt riktigt kry och stark i måndags. Så kry att jag bokade in veckans träningspass. På kvällen fick jag besök av Trelleborgaren. Hon och jag gick samma utbildning i Kalmar och har hållit kontakten sedan dess. Vi ses några gånger om året och det är alltid lika skoj! Dessutom hade hon fortfarande inte sett huset så det kändes extra kul att få visa henne det.

Hon hade dessutom med sig en liten present. Återigen en present från önskelistan. Boken verkar kanon!

I tisdags skulle jag på en grej efter jobbet. Jag började känna att det killade i halsen och under själva mötet hade jag riktigt ont. Så när jag väl kom hem slängde jag i mig mat och somnade klockan åtta! Men både onsdag och torsdag pallrade jag mig iväg, trots lite krämpor, till jobbet. Men när jag kom hem igår kände jag mig vissen. Så nu ligger jag här hemma. I min säng. Och kurerar mig.

Max är dock totalförvirrad och fattar inte alls varför han aldrig fick upp mig imorse. Eftersom jag gick och lade mig kl sju igår och han tror att alla ska sova bara för att jag går och lägger mig var ju han väldigt pigg klockan halv fyra imorse istället för klockan sex. Tillslut gick i alla fall Loff upp och gav honom mat. Då var han nöjd...en stund. Sen välte han ner en sänglampa, försökte riva ner rullgardinen och annat spännande som alla vi familjemedlemmar drömmer om att få ägna nätterna åt. Inte.

Nåja. Nu ska jag koka mig lite te och försöka få i mig lite mat. Sen blir det ryggläge hela dagen.

Skrillor och skvaller

I förmiddags blev jag upplockad av Fröken Nordanå. Jag fick åka finbilen till allmänhetens åkning på Kockums och sen snöra på mina gamla skrillor. Det är alltid lika ovant att åka den första stunden och det riktigt krampar i mina fötter. Men sen släpper det och det går plötsligt lite lättare. Vi fick skvallrat, insett att ungar på skillor är livsfarliga, druckit varm chocklad och fikat på kanelbulle och skaffat oss en parkeringsbot! Men men. Sen tog vi faktiskt och klämde i oss en halv pizza på Vespa i Västra hamnen.

En helt perfekt söndag med andra ord! Tack för det gamle vän!

Igelkottens elegans

Vilken lördag! Igår var jag och Nobeltanten i Lund. Trots en och annan förkylning och grått väder hade vi en förtjusande dag. Vi möttes på tåget in till stan och sen började vi med en mysig fika på St Jacobs (stenugnsbageriet). Där åt vi grillad macka, drack kaffe och hemmagjord blåbärssaft och avslutade med universums sötaste minisemla.

Nobeltanten och jag hade som vanligt mycket att gossipa om.

Sen bar det av till kulturdamernas Mekka - Kino. Där skulle vi se en fransk film baserad på romanen Igelkottens elegans. Filmen heter bara Igelkotten och handlar om ett lägenhetshus i Paris med flertalet lyxvåningar. I huset bor en portvakt som har en stor roll i filmen. Men huvudrollen har egentligen den lilla flickan Paloma som planerar att ta livet av sig på sin 12-årsdag. Det låter deprimerande men är en fantastisk film!

Vi skrattade, grät och njöt tillsammans med ett stort antal pensionärer som också, uppenbarligen, har lust att se på matiné en lördag. Dock höll Nobeltanten och jag på att bryta ihop när det första vi möter är en parkerad rullator i salongen. Att det dessutom var så tyst där inne att det nästan gjorde ont i öronen gjorde oss kopiöst fnissiga!

Hur som helst. Se filmen! Jag och Nobeltanten tilltalades så av kulturdamernas Mekka att vi bestämde att vi ska försöka gå på Kino i Lund en gång varannan månad ungefär. Bara för att få ett avbrott från Hollywood...

Efter bion bar det hem hit. Mat, alfapet och snack. Nobeltanten stannade till och med över och nu har vi ätit en grym helgfrukost. Snart bär det av med Fröken Nordanå till ishallen. Vi ska åka skridskor (fick det i födelsedagspresent) och fika.

Måste ses med ljud

Den här gjorde hela min torsdag. Favoriten är han som skriker efter Allan, de två skrattade fåglarna och den lilla apan som hör sin inre röst..

Har du haft en kass dag? Se det här och bli glad!

Ljusglimtar i veckan

Efter träningen igår vaknade jag idag upp med ett lugn i hela kroppen. Harmoni på något vis. Som att jag slog ut alla onda tankar och krafter igår inom mig. Det känns som att min kropp har bestämt sig för att inte stressa den här dagen. Så får det minsann och dag bli också.

Det som är planerat för dagen är i princip endast veckohandling och sen hemmakväll. Skönt!
I veckan ser jag dock fram emot lunch med Frrrida, tjejkväll på lördag och skridskoåkning med Fröken Nordanå på söndag.