Vårt 2016 - ett fint år med stora beslut och utmaningar

Så är det då årets sista dag och jag är vansinnigt förtjust i att summera året. Eller i alla fall att försöka få lite tid för reflektion över året som nu bara har några timmar kvar. 

Ja, 2016 kunde inte börja bättre. En nyårsdag som jag alltid kommer att minnas som fantastisk. Bror och Svägerskan var hemma från Stockholm och hade sin sista dag kvar i Sverige. Det blev en himla rolig kväll med pizza och mycket garv. Tänk, då visste vi inte att det var enda gången vi faktiskt sågs 2016. Tack och lov kommer de hem i mars 2017 så då får vi tillfälle att träffa dem igen!

 Januari bjöd i alla fall på snö och vi fick äntligen tillfälle att åka pulka med Videungen. Roligast tyckte nog jag och Loff att det var som fick låna pulkan många gånger för snabba åk. Men Videungen gillade att sitta i den och bli dragen av både oss och Mormor. Lyckan var när vi kunde åka pulka till och från dagis...

 När jag tänker tillbaka på året vill jag minnas att tillfällena då jag träffade mina vänner var väldigt få. Men egentligen fanns där en hel del stunder då vi fick vuxentid och kunde hänga. Visst har vi träffats och njutit av de stunderna som erbjudits. Det var inte bara vi vuxna som sågs utan det anordnades en del bruncher med barnen. Vi i en enda röra med an massa lekande ungar. Härlig kaos precis som det ska vara i de här åren. Och fler blir vi framöver...fast det visste vi inte när den här bilden togs. 

 Tjejmiddag hemma hos Nobeltanten – en underbar lägenhet som nu är såld. Det visste vi inte heller då. Nu bor Nobeltanten och hennes familj ett stenkast från oss i ett stort hus. Tänk vad det ändå hinner hända saker på ett år. Dessutom har ytterligare vänner aviserat husköp framöver – i vår lilla by till och med vilket glädjer oss jättemycket!

Det var ju verkligen ett viktigt år för min egen del. Känslomässigt har det varit extremt omtumlande när det kommer till karriären. Den här bilden tog jag på min mycket charmiga och roliga kollega under våren. Det skulle sparas igen på företaget och vi skojade friskt om detta – eftersom vi numer var så vana vid dåliga besked om ekonomin osv. 

Bilden får symbolisera det tuffa beslut som jag själv fick ta en dag under våren. Tack och lov fick jag ta det själv eftersom jag inte var den som förlorade jobbet men däremot den tjänst jag hade suttit på i sju år. 

Redan från årets början kände jag på mig att nästa sparåtgärd kunde bli min möjlighet att faktiskt våga ta ett beslut som jag aldrig annars kanske vågat. Och precis så blev det. Fast jag trodde nog inte riktigt det skulle komma redan det här året. Men så blev det och jag ångrar mig inte en sekund. 

Jag avtackades på ett mycket fint sätt av kollegor och jag kan sakna mycket med min gamla arbetsplats. Men på något sätt var jag också "färdig" med mitt jobb. Jag hade ett enormt behov att få göra något annat. Utvecklas. Jobbet lärde mig massor på tio år men det var hög tid att tänk om och göra nytt. Jag kommer dock alltid minnas mitt gamla jobb som en extremt bra arbetsplats där kollegorna nästan blev som min familj stundtals. 

Det ledde ju också till något spännande. En ny chans att få visa upp sig på ett nytt jobb där det fanns stor utvecklingspotential och där jag fått lära mig massor. Men också kunde gå in och jobba direkt och bidra till produktionen. Min nya arbetsgivare har helt andra resurser och möjligheterna är helt klart större. Dock har jag bara varit där tillfälligt men det har verkligen varit bra för mig i det stora hela. Vi får se vad framtiden bjuder på. Omdömena har varit bra så här långt och jag är välkommen tillbaka om där bara finns lediga tjänster. 

 Här är en bild som också beskriver året rätt så bra när det gäller Videungen. Den är tagen en helgmorgon när Videungen plötsligt satt och roade sig själv på sitt rum genom att "läsa" en bok. Stegen från att vara totalt beroende av en vuxen som underhåller till att faktiskt själv kunna roa sig en stund känns helt osannolikt för en förälder måste jag säga. Och skönt! 

För detta blev absolut året då han blev en liten pojke. Han hoppade upp ett steg på förskolan  i augusti till större barn där han är yngst i gruppen. Det var tufft på flera sätt men i det stora hela har det gått bra. Han är fortfarande en försiktig kille men har helt klart fått lära sig att tuffa till sig i olika situationer. Och nu är det solklart att et bara finns en grej i livet som är kul. LEKA LEKA LEKA. Leken är otroligt viktig och många av oss som gärna njutit en extra stund med honom i knäet med en bok får snällt ställa upp på fängelselekar, tjuvlekar och brandkårsutryckningar. Mycket poliser och brandmän pratas det om här hemma. Mycket hände under hösten men det kändes litesom att den här stunden med boken blev ett bevis på hur det faktiskt skulle bli framöver. 

 Vi låg fullständigt utslagna i influensa i år. Nästan hela arbetsplatsen insjuknade. Men vi kom med nöd och näppe iväg till konserten med Lisa Nilsson på Malmö Live som var otroligt bra. Vi satt längst fram vilket kändes lite coolt. 

 I mars uttnyttjade jag och mamma hennes julklapp och begav oss på spa. Vi hade det hur gött som helst med afternoon tean, gourmetmat och massa bad och avkoppling.

En annan rolig grej i mars var att jag tog Fru Nordanå på vinterbad i Bjärred och vi fick en dag då vi bara kunde njuta av att vara med varandra.Efter badet blev det fikastopp i närheten. 

 Påsken kom och den var väldigt mysig. Det här med påskägg var kul tyckte Videungen och äntligen kunde iv prata lite mer om det här med påsk och vad den går ut på. Då syftar jag inte på det religiösa utan mer vad man kan hitta på och vad man äter. På bilden besöker vi Vellingeblomman.

Vi fick också till ett efterlängtat besök till Blekinge för att hälsa på Sölve och hennes familj. Videungen och den ganska jämngamla dottern i familjen Sölve kunde leka fint. Vi fick också se hennes lillebror som kommit till världen då. Det blev ett fint påskminne. 

Påsken avslutades hemma hos Fru Nordanå där killarna målade påskägg och vi åt påskmiddag. Här hade vi för en tid sedan fått reda på att det fanns en bebis i Fru Nordanås mage.

 Året 2016 har också inneburit en del förändringar för familjemedlemmar. Vissa mycket glädjande som till exempel den här kvällen som blev en helt underbar spelkväll med Loffs brorsor. Mycket har hänt i familjen under de senaste åren - tuffa prövningar för vissa. Det här året var inget undantag. Vi har tack och lov själva varit förskonade. När det krisar inser man hur viktigt det är med en familj som faktiskt stöttar en och tar hand om en när man mår som en trasa...

 Så blev det valborg! Den firade vi hemma hos Fru Nordanå. Här sitter Nobeltanten vid barnbordet och vi kan väl lugnt säga att det var lite kaotiskt firande med väldigt mycket barn och folk överallt. Men härligt att vi fick till en träff med så mycket människor på en och samma gång. 

 För första gången sedan jag var minderårig gick jag bort på majbålet i min gamla hemkommun. Det kändes väldigt märkligt! Runt om kring mig såg jag flera gamla skolkompisar som nu stod och tittade på på bålet med sina barn. Herregud vad vuxna vi är.

 Lundaloppet. Ett av flera lopp för Loff i år som också rasade i vikt. Här med sin bror som sprungit och tränat kopiöst i år. 

 Under våren hälsade vi på Loffs syster i Göteborg. Videungen älskade varenda minut! Loff sprang Göteborgsloppet på en fantastisk tid och vi kände oss alla extremt nöjda efter vår minisemester i Götet. 

Här är nog årets roligaste bild – när Fru Nordanå berättar under en brunch att hon väntar barn igen.

På tal om att vänta barn så kom ju vår chock dagen efter nationaldagen då jag plötsligt tappade mängder av hår för femtielfte morgonen i rad. Och jag fortfarande kände mig väldigt märklig och illamående. Jag skulle ringa doktorn efter helgen men insåg plötsligt när jag drog loss tussar med hår från huvudet som landade i toalettstolen att symptomen var väldigt bekanta. Jag var väl inte? Eller? Jo. För så var det. Gravid! En gravidsticka som fann hemma visade ett tydligt plus. Sen följde en lite förvirrad tid med en del läkarbesök för att få detta bekräftat innan vi verkligen insåg att jo, visst skulle Videungen få ett syskon. Det hela började så överraskande så det har verkligen tagit tid att ta in vill jag lova. Men vi är jätteglada att allt sett bra ut så här långt!

 Midsommar var rekordvarm! Jesus vad vi svettades. Det blev en vådligt lugn midsommar med Nobeltanten med familj och vi satt ute på trädäcket till natten. Videungen och deras dotter lekte helt underbart denna högtid.

 När den semestern kom inledde vi den med en resa till Göteborg igen. Vi spenderade flera dagar hos Loffs syster och Videungen pratar fortfarande om det. Ha n säger nästan varje vecka att han vill åka dit och hälsa på. Det blev Liseberg, museum och frosseri i havskräftor. Mums!

 Under sommaren fixade jag en heldag för töserna. Vi började med frukost här hemma i underbart solsken och i härlig sommarvärme och sen blev det Skånetur bland annat till Skarhults slott. Vi avslutade dagen på Bjärreds brygga. 

 En vecka i somras reste vi till Öland med Fru Nordanås familj. Vi hyrde en superfin stuga och fick en jättebra semester tillsammans. Här syns Videungen och Sprallis utanför Solliden. 

 Här står vi i drottningens Tulpanträdgård på Solliden. Här syns också min lilla lilla bula på magen. Där inne väntade det ofattbara - vi hade verkligen inte smält nyheten än...

 En semesterdag åkte vi på Pettson och Findusutställningen (jubileum för Pettson i år) i Helsingborg och Loffs bror åkte med. Vi passade också på att rus vilket Videungen älskade. 

 Videungen blev 3 år i september och det blev mycket firande. Först kom mormor med paketleverans och sen blev det kalas hela helgen med gult tema och brandbilar i mängder. 

Under hösten har han verkligen blivit en stor kille men skiftande humör.  Han blir arg, jättearg. Kastar saker, slåss och skriker och spottas till och med när det är som värst med trotsen. Han uttrycker mycket känslor om att han saknar oss, att han är ledsen eller glad. Och ord som bajskorv har han tagit fasta på från kompisar på dagis och tycker är väldigt kul såklart. Det är helt klart omtumlande att ha en treåring. Jag upplever helt klart 3-årsåldern som tuffare än 2-årsåldern. Fast så där kanske man tycker det är hela tiden. De flesta stunder ä helt fantastiska och det är härligt att vi kan resonera lite grann och prata om jobbiga saker och faktiskt ibland lyckas förklara varför saker sker. Vår stora treåring!

 Hösten har varit hysterisk med rullande scheman på jobbet och nya utmaningar. Loff tog ett stort beslut att börja plugga på deltid på distans till redovisningsekonom, jag på nytt jobb och Videungen på ny förskoleavdelning. Men det blev lite Halloween och Mårten gås och ändå som vi med nöd och näppe hann med. Vi har nog varit rätt uppjagade i höst. Dessutom har jag varit extra trött på grund av graviditeten som tagit en del på krafterna. Att kräka varje morgon är inte kul alltså. 

 Julen närmade sig och vi fick vara ute i god tid med det mesta eftersom vi nu också båda jobbar helger. Boka barnvakt och planera julpyssel och julklappsinköp i tid. Det gick bra och jag är helnöjd med hur allt blev till slut. Här pepparkaksbakade Loff med Videungen när jag jobbad helg till exempel. 

 Hösten har också varit tuff för andra. Mycket tuffare än för oss som "bara" har det stressigt med vardagspusslet.  När Sprallis lillebror kom till världen i september var starten allt annat än bra. Fortfarande kämpar de på med lille Vilgot som inte är helt kry och som läkarna fortfarande försöker utreda. Det hela har lett till att vi inte kunnat träffa Fru Nordanå och hennes familj som vi velat på grund av arbetstider och sjukhusvistelser och nu också infektionsrisker. Men vi har haft en del fina dagar på lekplatsen då Sprallis och Videungen fått leka och varit så glada över att ses! Vilka killar vi har!

 Och så skulle granen pyntas och julkänslorna var på topp. Ingen skulle bli sjuk....men hur det blev med den saken vet ni ju redan om ni läst förra inlägget. Men i det stora hela blev det faktiskt en bra jul i alla fall. Mest synd var det ju om Loff. 

 Att få fira jul med en 3-åring är helt grymt härligt. Vilka reaktioner på klapparna, vilken förväntan och hur mycket kan man egentligen älska tomten?

 Tack alla som gjort vårt år till vad det varit! Ikväll är vi jättetacksamma över att kunna fira in det nya året med Fru Nordanå och hennes familj. Got to go! Och snälla lillebror, håll ut till efter tolvslaget i alla fall. Vi vill verkligen att du väntar med att komma till 2017.

GOTT NYTT ÅR!!!

Julen, ja den kastas snart ut

Senast jag uppdaterade bloggen var det höstfunderingar. Nu är det redan dags för jultankarna. Och snart förhoppningsvis även dags för årssummering.

Så vad är det för dag i dag? Jo, min allra första lediga dag. Alltså den där riktigt lediga dagen. Jag är numer en kombination av semesterfirare/ledig/föräldraledig och arbetslös. Allt i en salig blandning som är för komplicerad för att förklara i detalj. Men i korthet kan man säg att just idag har jag faktiskt en semesterdag. Fram till barnet kommer är jag arbetslös och sen blir jag då föräldraledig. Men just nu är jag väldigt nöjd över min situation. Nu tillåter jag mig att känna mig totalt avkopplad och fokuserad på lillebror. Paniken över att hitta nytt jobb hoppas jag aldrig kommer - fast jag förstår ju själv att det kommer att komma så småningom.

Vår jul var ärligt talat sådär. Men jag ska försöka ta det från början.

Hösten har varit intensiv, lärorik, inspirerande, kul och jättetuff på många sätt. Det har varit tufft med rullande schema - att få ihop det här hemma med tider och förskolelogistik. Men Loffs arbete har varit rätt så flexibla så vi har löst det mesta.

Men i november fick jag plötsligt sammandragningsbekymmer och blev lite orolig. Det hela resulterade i att mina sista två veckor på jobbet blev jag sjukskrivnen på halvtid. Så nu på slutet har det hjälp att jag gått ner i tid på arbetet faktiskt och sista veckorna kändes väldigt lyxiga.

Jag fick långledigt över julen så jag var ledig 22-26 och även Loff slapp jobba den här julen. Tyvärr hände det som inte fick hända...

Loff blev magsjuk igen under natten till julafton. Han låg i magkramper och har förmodligen blivit matförgiftad samtidigt som han redan hade en utslagen mage på grund av en penicillinkur på grund av en öroninflammation han dragit på sig tidigare. Än en gång satt jag och Videungen friska på julafton men vågade först inte ge oss iväg på grund av eventuell smittorisk.

Nu i efterhand är jag i stort sett övertygad om att det inte var något smittsamt. Efter mycket om och men och en hel del besvikelse i familjen så kom jag och Videungen iväg på julaftonsfirande med Loffs familj. Och det blev superbra tillslut. Till och med Loff spottade upp sig, klev in i duschen och kom iväg en liten stund och sa hej till alla. Sen körde han hem igen tidigt för att vila sig i form till juldagen.

På juldagen kom postpaketet från Bror med familj till vår stora förtjusning!

Julklappsöppning på juldagskvällen på hemmaplan. 

Juldagen firade vi här hemma och eftersom vi då äter fisk och potatis och senapssås passade den kokta maten något bättre till Loffs status. Så han var med hela eftermiddagen och kvällen och började så smått krya på sig. Annadagen var en ganska vanlig dag då han äntligen åt vanlig kost igen. Så lite julro i familjen fick vi till slut även om vi var superbesvikna allihopa att julafton återigen handlade mest om toalettbesök....

Videungen fick massa fina julklappar och jag blev också väldigt nöjd med årets skörd - även om det är tydligt att barnen nu prioriteras. Jag är så glad att jag och Nobeltanten och Fru Nordanå fortfarande byter julklappar med varandra. Då vet man att man får något som bara är till mig och inte till någon annan. I år fick jag en fantastisk väska av Nobeltanten. En Tigerväska som nog egentligen konstade hur mycket som helst men som hon förmodligen kunnat handla lite billigare via sin makes jobb. Så nice! Av Fru Nordanå fick jag en jättegod lotion och sen ett par superbra små örhängen nu när man snart är i bebistagen igen (då vill man helst inte ha hängen som bebisen drar i). Av Loff fick jag ett jättefint träningsset med långa byxor och en jacka som passar perfekt under mammalediga dagar då man är ute och promenerar mycket. Jag fick också ett par jättebra Nikeskor till våren som var supersnygga (alla mina är sönder och annars hade jag helt enkelt stått utan skor till våren).

Videungen fick bland annat en bilbana, en ny cykel, en skattkista, en bondgård, en synth, en ny matservis, radiostyrd bil, kläder och böcker. Det var helt enkelt perfekta julklappar till honom. Han var så nöjd och leker varje dag med dem.