I natt har jag haft en lång dröm om pappa igen. Det känns alltid samma sak efter en tydlig dröm om honom: lugnande och upprivande. För mig blir det egentligen det enda sättet att träffa pappa. Men så fort man vaknar blir det så där jobbigt som det bara kan bli med något man med största sannolikhet vet att man aldrig kan få tillbaka.
Ofta när jag drömmer är han sjuk, eller är död och plötsligt kliver in genom dörren fullt frisk och levande. Eller är han med oss precis som världens naturligaste grej men det slutar ofta med att jag kommer på hur det egentligen är - på riktigt. Då har jag alltid hundra frågor som jag vill ha svar på och ibland förstår han inte vad jag pratar om ibland undviker han att svara.
Visst är hjärnan konstig? För uppenbarligen är det jag som fantiserar ihop alla drömmar. För mig är de nog en långsam terapi som kommer pågå länge. Och eftersom jag alltid har drömt väldigt mycket, både som barn och vuxen, blir nog drömmen den naturligaste vägen för mig. Även att få vara i Stugan är som en omedveten terapi, inbillar jag mig i alla fall.
Det som jag tycker är obehagligt är att ju längre tiden går blir han bara ett minne, som sakta suddas i kanterna. Jag känner mig riktigt illa till mods över det. För hur gör man för att komma ihåg rättvist?
Jo, idag klev jag i stort sett bara upp ur sängen och satte på en gammal familjefilm från 80-talet. Bara för att rita tillbaka lite kanter.
Och förresten är det ju så komiskt att se familjen på 80-talet. Så mycket som vi förändrats och tänk som livet faktiskt blev – så här långt. Jag tycker till och med att mamma pratar helt annorlunda. Så samtidigt som man känner sig lite sorgsen så är det fantastiskt underhållande och lugnande att se de där filmerna.
När jag får barn ska jag filma i mängder, både mig, barnen och Loff. Så att de har det med sig i livet och kan plocka fram när de känner för det.
Idag skiner solen och min första sommarvecka på jobbet är över. Den har varit helt okej men jag tror det tyngsta kommer nu de här två veckorna faktiskt. Så i helgen ska vi passa på att ha det skönt. Först frukost, sen träning och sen tar vi bilen och ser vart vi hamnar.
Nu har vi ju faktiskt alla tillstånden med övningskörningen klara och Loff har haft sin första körlektion på trafikskolan. Önska oss lycka till med den biten!