Det är i dag en månad sedan mitt förra inlägg och just i dag faktiskt är allt påskrivet och klart. Då känns det rätt att äntligen få berätta.
Jag lämnar mitt jobb och står till arbetsmarknadens förfogande helt enkelt från och med 1 september. För att göra en stor process något förenklad handlar det återigen om besparingskrav i min bransch. Denna gången kändes det av många olika skäl så förbannat rätt att hoppa av tåget. Att våga ta klivet ut mot nya äventyr, även om det är väldigt ovisst och läskigt.
När jag förstod att vi stod inför ytterligare neddragningar och omorganisationer och att det dessutom var stor risk för att min tjänst skulle dras in så tog jag ganska snabbt beslutet om att det nu var dags. Det är nu jag ska göra något annat med mitt liv.
Jag har jobbat på tidningen i tio år i år och det känns såklart väldigt sorgligt att lämna den trygga arbetsplatsen och alla kollegorna. Men det som fanns kvar att erbjuda är inget jobb i rätt riktigt för mig. Jag tog då ett mycket modigt beslut om att faktiskt tacka nej till den nya tjänsten och från och med i höst ger jag mig ut på nya jaktmarker och jagar rätt på en ny karriär.
Jag har funderat, vänt och vridit på argumenten och känt efter i hjärtat. Varje gång kom jag till samma slutsats. Gör det! Hoppa nu! Du vågar! Detta kan vara ditt livs chans istället för ditt livs misstag!
När jag väl fattat mitt beslut kände jag mig så oerhört fri och lättad. Det måste ändå vara beviset nog att jag fattade rätt beslut.
Jag säger inte att det inte kommer att bli tufft. Men i det långa loppet kanske allt leder till något mycket bättre.
Jag har fått så oerhört många gulliga mail från kollegor i koncernen så just nu är självförtroendet på absoluta toppen. Det är väl exakt de mailen jag får ta fram om det blir tungt i höst helt enkelt.
Tio år är lång tid och det sätter sina spår. Men det innebär också att det faktiskt är hög tid att pröva sina vingar. Önska mig lycka till!
