
Kalas igår med fint besök från Trelleborg och Harlösa.
Veckan är slut, alltså veckan med Newyorkarna.
Veckan har varit mycket rolig och vi har hunnit med en massa olika saker och människor. Tyvärr är det ju alltid lika sorgligt när de åker hem, det liksom bränner till lite i hjärtat och halsgropen. Med Ella har det fungerat väldigt bra - hon har varit mest nöjd hela tiden och har vågat prata och leka en hel del med både Farmor (Mamma), mig och Loff. Hon är helt enkelt riktigt goseunge!
Några saker värda att lyfta fram:
- the wheels on the bus goes round and round...precis som denna melodi som Ella sjöng på konstant, round and round...
- Aaaandeeeeeejas! Aaaandeejas! Ella ropar på Loff och det hörs genom hela huset.
- Ajabaja Afons! betyder Ajabaja Alfons Åberg - en bok som Ella gillar väldigt mycket.
- Se pöket Laban, where is my Labolina? Ella älskar Laban och Labolina, framförallt att se filmen på Brors iPad.
- I want to go and följa med, I want to go förbi, farmor I städa. Hon blandar hej vilt svenska och engelska.
Det stora minuset är som vanligt att tiden är kort kort kort. Den går rysligt snabbt! Och jag själv har så svårt att njuta till hundra procent när de är här. Jag kan inte riktigt sluta tänka på att dagarna går och att de snart ska åka hem igen. Tyvärr är det så. Jag vill inte att det ska vara så eller kännas så men det gör ju det i alla fall. Sen kan det också slå lite slint för mig när jag vet att jag har kort tid på mig och att jag MÅSTE ha så HIMLA TREVLIGT och SKOJIGT! Fokus måste vara på det positiva oavsett hur livet ser ut runt omkring. Ibland är det en befrielse, ibland skittungt.
Ingen begär att det ska vara så men jag har den pressen på mig själv. Känslan är precis densamma som det kan vara ibland vid stora högtider då allt ska bli superlyckat och perfekt. Stressen inför millenieskiftet, bröllop osv. Jag har alltid avskytt just den känslan av att stunden ska vara felfri. Ofta blir det då istället lite pannkaka. Men detta är ju bara något som jag själv går och bär inom mig och det kan faktiskt kännas lite småtungt mellan varven. Det är ju jobbigt för alla.
Det är inte enkelt att ha en familj samlad vid så få tillfällen som vi har. Att ha en familj på distans är inget jag rekommenderar sett ur familjesynpunkt. Det är visserligen extra roligt att träffas när man väl gör det men jag hade kunnat välja bort avståndet utan att blinka (ja, trots att det är världens häftigaste stad NYC!). Vissa stunder är underbara, vissa stunder påminns man om att det ska ta slut bara precis runt hörnet. Därför blir en sådan här vecka både grymt rolig och jobbig eftersom att man inte vill att den ska ta slut.
Det är lite extra tomt nu när de åkt hem. Bror flyger hem imorgon till NYC, Svägerskan stannar i Stockholm en vecka till med Ella. Hoppas att alla får riktigt trevligt på sitt håll och tack för den här gången!
Nu väntar ytterligare en veckas semester och jag och Loff ska fundera på vad vi vill göra. Dagen bli lugn och resterna i kylen ska ätas upp. Imorgon väntar nytt besök för då kommer nämligen Sölve!