Hemmakär

Känslan av att komma hem. Den är så obeskrivligt underbar. Jag älskar att vara hemma av hela mitt hjärta. Det är ju ruggigt roligt att åka på tur, resa eller bara bort till ett annat hem. Men hemma är ju bara bäst. Till och med den fula lilla tågperrongen är underbar på något visset vis.

Det här med att bo i ett mindre samhälle och i sitt eget hus, det är ändå något speciellt. Något som gör att banden till hemma blir ännu starkare. Jag tycker så mycket om den här lilla byn eftersom den känns så lugn. Det är rofyllt här, tyst. Och nu på våren är det himla skönt med de promenader eller cykelturer jag tar från gymmet eller tåget och hem. Huvudet hinner få vila när man är hemma. Annat var det i stan då det bullrade och lät mest hela tiden. Jag stortrivdes men jag kände aldrig den här ron i kroppen i stan. Det var för nära till orosmoment. Så känner jag nu när jag tänker tillbaka.

Och att bo i villa innebär en helt annat kontakt med grannar. Varannan månad har ett gäng grabbar pokerkvällar (tjejer är också välkomna såklart) och den som vinner får områdets vandringspokal. Igår vann Loff och kom hem stolt med pokalen! Enkelt, nära och väldigt lagom umgänge. De snackar allt från hus till sport och verkar ha det himla kul ihop. Sånt uppskattar jag med att bo här. Det skulle aldrig hända i stan. Där var våra grannar så oerhört anonyma.

Jag gillar kallpratet och att följa grannarnas liv. När de får barn, skaffar ny bil eller firar högtidsdagar. Man känner sin granne sådär lite lagom vilket är lite speciellt. Sen har vi nog haft väldig tur med grannarna. Vi bor på en bra gata där det jämt är någon hemma och kan se till huset och alla hälsar och är artiga mot varandra. Grannar med många gemensamma ämnen helt enkelt. Det finns alltid något att prata om.

Fast det är klart, grannarna i Stugan är ju fortfarande de bästa grannarna i hela världen och dem saknar jag mycket. Tänk om de hade kunnat bo här eller vi bo där mer. Bara tanken på sommaren i Stugan gör att jag blir varm i hela själen! Hoppas vi kan vara där lite på semestern. Hoppas att den där förbannade vattenläckan är agad då...

Semestertankar

Om dryga två veckor har jag semester. Det är ju helt sjukt!? Jag har lagt ner min själ i kompisens bröllop och i mina egna bröllopsplaner så här långt och våren har varit hektisk på jobbet. Så någon tanke eller nedräkning har jag bara inte hunnit med. Jag kan helt enkelt inte begripa att jag ska få vara ledig i två veckor ganska snart. Ofta behöver jag en tids nedvarvning mentalt innan semestern för annars så går hela semester åt att bara försöka koppla bort och ner.

Och vad ska jag göra på semestern? Vad gör man när man är ledig? Jag har glömt bort det känner jag.
Har någon tips på vad jag borde ägna mig åt? Inte missa osv.

Vi funderar på att ta oss till Kroatien igen men kassan är ganska åtstramad inför kommande festligheter så då får vi allt försöka göra en budgetresa. Jag hade nog behövt åka bort för att koppla bort jobbet nu när semestern är så kort som den är.

Sen efter det blir det jobb precis hela sommaren och semester väntar först i höst då vi åker på vår bröllopsresa till Italien. Det längtar jag verkligen efter!

Prestationsångesten tackar för sig denna gång

Mitt och Fröken Nordanås dagisfoto.

Igår gifte sig en av mina absolut bästa vänner. Och det var magiskt, helt fantastiskt från början till slut. I inlägget innan så väljer jag att bjuda på bilder och inte så mycket om själva bröllopet. Det går inte att göra det rättvist i ord känner jag ändå.

Men sällan har jag varit så spänd inför ett bröllop och sällan har jag haft sådan kopiös prestationsångest för ett framträdande, föreläsning, redovisning eller tal. Vad säger man till sin bästa vän när man delat så många olika perioder i livet ihop? För att jag skulle hålla tal var ju absolut inte en valmöjlighet utan en självklarhet. Vad säger man till en som man håller så kär? Som man älskar av hela sitt hjärta? Var skulle jag börja? Det finns ju så mycket och vad man än väljer ut att berätta så blir bilden av henne så snuttifierad. Och när man nu får chansen att säga vad man verkligen känner och vill få sagt denna stora dag skulle det antingen ta hela kvällen eller så håller inte rösten. Klarar jag att vara känslosam, håller jag ihop för allt det fina jag vill säga?

Jag beundrar de som kan stå rakt upp och ner och hålla ett väldigt känslosamt tal. Jag kan inte det. Det går inte. Jag skulle börja hulka, storgråta och ha svårt att samla ihop allting igen. Och visst kan det vara fint med gråt men nej. Kontrollbehovet mitt sätter tyvärr stopp för det. Men det talet som det äntligen blev efter flera svåra sammanbrott i veckorna, efter att ha övat för stackars Loff femtio gånger, låst in mig på toaletten och pratat med spegeln, justerat, gråtit en skvätt till, blivit hysterisk, varit tvungen att dricka en kall öl en kväll för att lugna ner nerverna, så blev det oändligt mycket bättre än vad jag någonsin kunnat hoppas på.

Jag fick sagt det jag ville, jag fick ett kalasbra gensvar, min Loff fällde en tår (varför vet jag egentligen inte fortfarande...) och jag kunde för första gången stå i ett pressat läge och hinna njuta lite under tiden. Jag hann tänka att allt går bara man förbereder sig väl. Och jag kan återigen säg att kraven jag har på mig själv kan ibland vara något överdrivna...jag erkänner. Ja, jag är stolt över att det gick så pass bra med tanke på hur de senaste två veckorna varit här hemma. Och jag är lite glad att det är över också.

Jag tror de allra flesta som var upp och talade igår hade en viss prestationsångest. Vissa säkert mer än andra. Det var otroligt många fina ord som sades. Och detta brudpar förtjänar alla fina ord i världen. Men en sak som jag absolut skriver under på. Öva, öva, öva och öva. Förberedelsen är allt! Då kan det till och med vara en ren njutning att få hålla låda...

Ett magiskt bröllop i bilder

Den stora dagen var kommen! Många var på plats utanför den oerhört söta lilla kyrka i Stehag.

Kära töserna med respektive.

Gäster och gamla vänner som bor i Uppsala som man ser alltför sällan. Tack och lov firade de sin 30-årsdag för en tid sedan och då fick vi chansen att hänga. Toastmadame till höger.

Väldigt långväga gäster, också från Uppsala men också ända från London. Hemma bara för denna kärlekens dag!

En fullständigt utmärkt tärna!

Min bästa vän, tänka sig! Nu är hon fru!!

Och så kom de promenerande genom en vacker allé upp till slottet där festen skulle äga rum. Fantastiskt vackert!

Puss!

Den stora kärleken

Idag ringde en person från stadens blomsterhandlare. Hon meddelade att det skulle levereras blommor till mitt arbete. Strax innan hemgång fick jag den här fina buketten. Kollegorna var så nyfikna från vem det var. Min älskade Loff hade skickat en bukett bara för att... Det är kärlek det!

Och på tal om kärlek. Den stora kärleken. Den man väljer att dela livet med. Imorgon gifter sig en av min allra bästa vänner. Vi har känt varandra i 14 år nu. De gifter sig i kyrkan och vi festar loss på ett slott i Skåne hela natten. Jag kan liksom inte förstå att det redan är dags, att vi redan är där i livet. Men samtidigt har jag sällan sett fram emot ett bröllop som detta. Det är ändå speciellt när någon riktigt nära gifter sig...som till exempel när min bror gifte sig. Det var också stort på något vis.

Jag och min underbara vän har hängt ihop under så många olika perioder i livet. När saker och ting gått upp och ner. Men fortfarande står vi här idag och kan fullständigt garva ihjäl oss tillsammans. Vänner kan man inte leva utan. Och jag känner mig nästan rörd av bara tanken vad som ska hända imorgon. För mig betyder bröllopet också väldigt mycket, fast att det inte är jag som gifter mig imorgon. Men på något sätt blir det så fint att vi faktiskt gifter oss samma år och att vi även får uppleva detta steg i livet ihop.

Jag är pirrig, lycklig och glad för deras skull. Imorgon är det din dag Fröken Nordanå. Er dag! Njut av varenda sekund och låt dagen bara handla om kärlek. För det tänker jag göra!

Det växer i sommarlandet

Potatisen växer så det knakar.

 Salladen.

 Löken tittar upp rejält. En del av rabarbern som planterades mår jättebra. Den andra fixade inte flytten alls...

Måste nog gallra bland morötterna va? Fortfarande ganska små dock.

 Bildbevis på sommaren, pellisarnas uteplats. Ni har sett den innan på bloggen.

Min väg till jobbet

 Älska...

 Skånes...

raps.

Värmeböljan slår till

Det är riktig högsommar nu. Klockan är över sex på kvällen och jag sitter ute just nu i bikini och svettas.  Värmen kom äntligen i söndags och då var det som allt vände. Vilka sommarkänslor. Bara att få ta på sig ett par sandaler är ju guld värt. Jag har insett att jag har för lite kjolar och shorts....

Det händer saker i rabatterna och trädgården när det blir varmt ute. Framförallt vill jag själv vara ute mycket i det fina vädret och då passar trädgårdsarbete fint! Idag har till och med pelargonerna fått flytta ut. Bilder kommer längre fram men först tänkte jag bjuda på lite underbara sommarbilder från vår rabatt på framsidan där en del blommat ut och annat nu tittar upp. I söndags när det var så fantastiskt väder passade vi på att besöka Moster och hennes underbara trädgård. Eftersom hon ändå höll på att rensa bort en del växter så kunde vi rycka åt oss precis det som vi ville ha. Så hem kom vi med akleja, smultron, tomatplanta, liljekonvaljer, lungört och mycket annat spännande och vackert. Sen fikade vi i solen på något som var Åländsk pannkaka som var supersmarrig, gjort på hemligt recept, och vi hade det riktigt gött.

 Aklejan som är blå får stå i rabattens lila hörna.

Vi grävde lite rabatt runt vårt fina äppelträd och satte ner smultronen där. Det blev riktigt fint!

Det är så kul att ha ett äppelträd.

De vita tulpanerna kom sist av alla och är fortfarande väldigt vackra och framförallt stora.

Det var ju inte bara fint väder i helgen som gick. Utan också en massa mat. Helgens matupplevelse var helt klart middagen i fredags då vi var hemma hos en kollega som bjöd på åtta rätter! Åtta! Galet men otroligt gott och fint ordnat. Hon är helt fantastisk. Och nästa helg kommer det ett inlägg om lite senare....jag är så pirrig.

Familjekalas!

Förra helgen hann jag aldrig lägga ut bilderna från kalaset hemma hos Svärmor. Vi firade både henne och den blivande studenten, alltså Loffs lillasyster. Så här kommer lite fina bilder på min fina familj.

 Vi fick så god mat denna lördag! Sen plötsligt kom gamla album fram och nostalgin och garven var givna.

Loff med födelsedagsbarnet som väldigt snart tar studenten. Galet!

Svärmor hade paketöppning. Hon fick många fina saker. Gud nåde om inte någon hade köpt locktången... 

Strike a pose!

Vi köpte en superfin blus till henne som hon blev himla snygg i! 

Fotomodell för en dag

Det här var allt en konstig dag.

Morgonen började med ett frustrationsutbrott, gick vidare i en slags hysterisk stress, fortsatte i en kort arbetsdag, en spontanfika hos mamma och slutade med en plötslig intervju i en morgontidning. Så inom en timme hade fotograf och allt dykt upp och tagit bilder på mig. Vad hände? Ja, en massa som jag bara inte orkar gå in på nu.

Men intervjun hade bröllopstema inför pingsthelgen. Så på fredag ser ni förmodligen mig i tidningen. Inte riktigt vad jag väntade mig i morse precis. Men utsätter man en massa folk varje dag att uttala sig i tidningen så får faktiskt jag föregå med gott exempel. Så jag ställde upp och håller tummarna att bilden blir liten, precis som alla andra (generalisering) kvinnor gör varje gång de är med i tidningen...

Nåja, det får bli "lillfredag" på detta och ett glas rött. Vi provar återigen ett recept som blev väldigt lyckat förra gången, Moussaka. Lika gott nu hoppas jag!

Ha en skön helgdag mitt i veckan allesamman!

Min sämsta gren alla gånger utom just idag

Jag har sprungit sex kilometer idag. Alltså, förstå! Sex kilometer?! Vad hände. När jag springer så springer jag typ fyra och håller på att dö. Jag fullständigt psykar mig med negativa tankar hela vägen, vilket inte direkt gör det lättare, det blir en upplevelse som är oerhört tråkig. Dessutom är jag aldrig nöjd när jag har klarat av det eftersom det går så oerhört långsamt. Därför löptränar jag heller nästan aldrig eftersom det inte ger något gott alls. Bara negativa tankar.

Men så idag fick jag för mig att jag skulle hänga med Loff ut i det vackra vårvädret. Jag var oerhört opepp och hade egentligen bokat ett pass på gymmet under seneftermiddagen. Men så tänkte jag att ska jag springa sakta (vilket jag alltid gör) så ska rundan i alla fall vara längre än vanligt eftersom det måste kännas som att jag hållit igång nästan lika länge som ett träningspass på gymmet. Det måste kännas efteråt även om jag fått gå en bit.

Det blev rundan runt byn och den är sex kilometer. Och inte förrän efter fyra kilometer började det kännas jobbigt. Men det blev liksom aldrig så där plågsamt. Utan mest härligt. Och jag sprang hela tiden och det hela tog 40 minuter. Och jag fick en positiv känsla i kroppen! Tror som sagt vädret gjorde mycket men ändå! Heja mig helt enkelt. För enligt mig är det en så oerhört mycket större prestation att löpträna än att gå till gymmet. Det är helt klart min sämsta gren. Alla dagar om året utom idag! Tjohoo!

Jubel i trädgårdslandet

Det pissregnar, blåser och man står mest en dag som denna inne och tittar ut och väntar åter på vårvärmen. Och från fönstret där uppe ut mot trädgården får jag då plötsligt syn på "ogräs" i mitt nyskapade land. Tittar en gång till, byter vinkel, kisar för att se något från det långa avståndet. Eller? Det ser ut som, som att det, redan växer i landet!!! Jag rusar ner för trappan och mycket riktigt. Tada! Här morotsraden.

 Rabarbern ligger inte längre helt platt ner. Utan har rest sig.

Och löken tittar upp, eller ja alltså spår av den. Fint va?

Också salladen har börjat titta fram. Ser ni den härligt lila färgen på de små bladen. Åååå vad detta är kul! Hoppas nu det fortsätter växa och blir ätbart...

En gräsänkas lustfyllda dagar

Här sitter jag i myskläder med en fantastisk kebabpizza och bara  njuter av kvällen. Loff är iväg på en resa med jobbet. En stor del av företaget har dragit till Tropical Island utanför Berlin. Och vilket ställe den där låtsasvärlden verkar vara?! Där ska de bada och "sola" och äta gott. Imorgon kommer han hem igen.

Själv har jag varit ensam sedan igår. Eller nja. Jag hann ju inte vara ensam så länge. Jag passade på att boka upp barnpassning det vill säga att jag är barnet och att mamma fick komma hit och bo över hemma hos oss. En riktig tjejkväll med "sova över-tema" blev det. Så igår kom mamma hit och det var fantastiskt!

Jag var ganska uppgiven och deppig efter jobbet som hade tagit på krafterna. Men tack och lov fick hon mig på andra tankar. Hon kom hit med middag, till och med potatisen var redan skalade (!) Det blev varmrökt lax från fiskhandlaren, potatis, romsås, hollandaise och ärtor. Hon fixade det mesta. Själv fick jag ett kylt vittvinglas i handen och fick sitta ner i köket och prata om helt andra saker i livet än alla måsten. Efter middagen hade mamma fixat ost och kex och druvor. Och sen toppade vi det med en av mina favoritisglassar! Och ja, sen hade ju jag köpt andra gotter. Vilken tisdag!

Efter en massa prat om bröllop, kläder och allmänt skvaller så säckade vi ihop framför teven. Det var en helt perfekt kväll. Sen fick vi bäddat mammas säng och sen blev det godnatt. Det var faktiskt lite mysigt i morse att stå och titta in i gästrummet och höra mammas små snarkningar. Pensionären. Ledig. Jag. Jobba. Nåja, det kändes ändå helt okej faktiskt.

Vårens prestationer och fynd

Naturen har fullständigt exploderat här. Och det känns underbart. Träden har slagit ut, men det är några kvar som inte är där riktigt än. Våren har faktiskt varit lång i år och jag gillar det. I fera år har bara våren försvunnit och det har blivit bikiniväder direkt. Men inte i år. I år har rabatterna växt långsamt, träden tagit god tid på sig och därför är man också mer själv i fas med vad det är för månad i år. I år har april känts som april. Och ja, det känns faktiskt ganska lagom med maj nu.

I helgen har jag varit gräsänka. Loff har genomfört årets idrottsprestation med killarna. En gång i halvåret har det något som kallas för "herrklubben". Då ordnar en av killarna en heldag eller helg med aktiviteter och mat. Denna gången skulle lördagen inledas med att simma en kilometer och sen springa Lundaloppet som är en mil!

Svärmor var på plats på loppet och fotade så här fint. Ser ni min karl så hurtig han är?

Igår eftermiddag/kväll när jag äntligen fick kontakt med Loff så verkade det faktiskt ha gått rätt så bra ändå. Han sprang under en timme. Är inte det jättebra när man först har simmat? Jag är så stolt! Igår kväll skulle de ha vinprovning. Det kanske inte är helt lyckat efter den ansträngningen? Eller? Idag kommer han hem, vi får väl se hur kroppen mår...

Själv passade några av oss respektive på att ses. Så jag åkte och mötte upp två av tjejerna och deras barn på loppis i Stångby. Det var himla mysigt och soligt, dock väldigt blåsigt stundtals. Jag fyndade en jättefin vas som tyvärr är lite sönder men vad gör väl det när man blir förtjust!

Ludde åker karusell, och skulle kunna gjort det fortfarande. Så kul tyckte han att det var.

Den fina vasen som införskaffades för 40 kronor.

Motorhaveri

Jag känner mig som en urvriden trasa. Efter att ha tappat en del av träningsmotivationen på senaste tiden tvingade jag mig själv iväg till träningen idag. Och Lord (!) vad det var fruktansvärt jobbigt. Ingen adrenalinkick efteråt. Bara ren utmattning. Till och med käken är trött och ögonlocken. Och typ långtån...eller vad den heter. Typ sådana delar av kroppen som bara hänger med annars...

Men jag behöver fylla på med energi känner jag. Annars går jag under. Och energin kommer ju förmodligen först imorgon av träningen. Men bättre sent än aldrig som man säger. De här månaderna innan sommaren är alltid väldigt hektiska på jobbet. Och så är det nog på de allra flesta arbetsplatser.

Tur att vädret varit helt underbart i flera dagar. Sånt ger ju alltid lite energi. Solen fortsätter imorgon sägs det men sen tar det stopp. Sen väntar kyligt och blåsigt väder i helgen.

Men jag njuter av små saker i vardagen så gott jag kan. Bara att få sitta ute på framsidan på kvällen och äta en god middag, säga hej och småprata med en och annan granne (som man nästan inte sett till på hela den långa mörka vintern), få goda nyheter som att Palla och Charles har fått en dotter idag (äntligen!) och att få komma hem och krama sina käresta. Det ger lite mer energi.

Vintern rasar, välkommen sköna maj!

Minns ni den där rabatten? Vi grävde oss fördärvade (även den gången) i höstas. Och vi satte lökar för första gången! Och tada! Det har dykt upp en hel del. Först krokus. Nu tulpaner, påskliljor och annat spännande som är på gång. Det är himla mysigt att titta ut genom köksfönstret. Varje dag följer jag växtligheten i rabatten och så tänker jag att det var allt mödan värt! Och äppelträdet börjar blomma nu. 

Å våren I like!

Jag verkligen älskar tulpaner...

Påskliljorna har stått länge nu faktiskt och är fortfarande lika fina.

De här tulpanerna är långa och ståtliga och bara helt vita. Men tack och lov är de lite senare än övriga så att inte alla blommat färdigt samtidigt.

De här är väl riktigt läckra? Har tyvärr glömt nu vad de heter men jag gillar "rutmönstret".