Drömmen om en kändis?

Jag satt och tittade på Ellen idag och gäst i studion var Martha Stewart. Och då kom jag plötsligt att tänka på det här med kändisar. Så många kändisar som de flesta av oss ändå får tillfälle att träffa eller se på riktigt. Visst har jag fått en del försprång i mitt yrke, inget i jämförelse med nöjesredaktörer eller dylikt såklart. Men så naturligt det ändå har blivit att plötsligt ha en kändis framför sig bara för att man är journalist, och då jobbat jag ju på en jätteliten tidning. Jag är oftast inte så impad av kändisskap. De är ju faktiskt helt vanliga människor i grund och botten. Men en och annan kan jag såklart tycka har varit riktigt coolt att ha träffat. Så vilka "kändisar" har ni haft möjligheten att träffa, få prata med eller bara tjuvkikat på när ni är ute på stan? Och finns där någon som ni tyckt varit lite extra kul att få syn på? Skulle vara så roligt att höra era erfarenheter.

Martha Stewart har jag ju sett under branschdagar i Stockholm då det var väldigt kändistätt. Martha var där och föreläste och jag råkade få platsen vid bordet mitt framför scenen. Lite overkligt faktiskt att ha henne på två meters avstånd.

Jag har pratat med kungen, vår kung Carl XVI Gustaf. Dvs hafsigt intervjuat honom och dessutom råkat"dua" honom. Även om jag inte är ett större fan av kungahuset känns det fortfarande lite coolt att fått prata med en så pass "känd" person. Även om jag hundra gånger hellre träffat hans dotter Victoria.

En dag satt Robert Wells mittemot mig på jobbet. Han lånade stolen i väntan på intervju med nöjesredaktören. Antje Jackelén har jag visat runt redaktionen, likaså Lena Adelsohn Liljeroth. Amanda Ooms har suttit med i min jury och hjälpt mig bedöma läsarbildstävling.

Men flest kändisar har jag nog ändå sett på tåg, stan, i kön, på bion, dansgolvet osv.

Carolina Gynning satt i samma tågvagn och det gjorde också Stefan Sundström som hade en intressant diskussion med damen bredvid. I somras passerade Emma Andersson och Henrik Zetterberg oss i Skälderviken. Loff var mäkta impad att han fick se Z.

Det var också ganska komiskt i Göteborg efter en Justin Timberlake-konsert när vi plötsligt hamnade bredvid musikproducenten Timbaland inne på 7-eleven. Vilket kaos som utbröt i butiken!

Sen är det såklart skitcoolt att jag fått tillfälle att se två konserter med Depeche Mode och andra artister på scen som jag verkligen gillat men det är en annan grej ändå tycker jag. Då har man ju trots allt betalt för att se någon. Beyonce står högt på önskelistan där. Hon är riktigt cool tycker jag.

Ett besök på bokmässan gör ju att man också stöter på allt från b-kändisar som Maria Montazami, via Leif GW till Björn Ranelid. Där är ju hela kändis-Sverige! Men det är också en lite annan sak för då söker man sig ju ändå aktivt till ett rum fullt med kändisar. Roligast är ju ändå de gånger då de bara står där framför en på en plats du minst anar och du kanske till och med får en pratstund. Eller när de passerat förbi och man funderar en lång stund på vad det var som var så bekant. Väl hemma trillar polletten ner. Det var ju inte direkt kassörskan på Ica...

Det coolaste jag hört är fortfarande en kompis klasskompis som var au-pair i USA (typ 2000) och plötsligt stod vid sidan om Michael Jackson i leksaksaffären. Jag har för mig att hon hann säga hej till honom innan fullständig kalabalik utbröt. Att få en liten pratstund med honom eller en i samma klass hade ju onekligen varit minnesvärt tycker jag. När jag och Loff varit i New York har vi råkat se några kändisar. Bland annat gästade Sharon Stone Lettermans show som vi hade vunnit biljetter till. Annars är ju helt klart Stockholm grymt kändistätt. Jag kan ärligt säg att jag aldrig besökt Stockholm utan att få syn på minst en kändis. Och jag har varit i Stockholm rätt mycket ändå.

Annars har jag nog egentligen ingen som jag verkligen drömmer om att få träffa. Men det som jag ofta brukar fnissa åt och tycker är lite kul är när en person ser ut på ett visst sätt på teve och verkligen inte ser likadan ut i verkligheten. Oftast handlar det om personens längd. "Oj, vad kort han är!" har jag tänkt både en och två gånger om tevekändisar. Eller "oj vad tevesmink gör underverk!".

Fast att få besöka Ellen DeGeneres show hade varit sååååå kul! Och såklart att få ta en drink med Cameron Diaz hade ju inte heller varit fel...

Men när det gäller att få en lång intervju eller ett längre samtal med någon tror jag att många icke-kändisar är långt mer intressanta än de som ständigt syns i media. Att få möta en främmande person i skidskolan, på semesterorten, på bussen eller via nätet är en riktig lyx ibland. Och underbart är det att faktiskt vi inte får veta i förväg vem som väntar runt hörnet. Än är det inte för sent att få nya vänner för livet.

Nå, vem drömmer ni att få ta en drink med?

Grattis!

 Idag fyller två mycket härliga tjejer år. Min Svägerska som vi tyvärr inte kan fira mer än via FaceTime på grund av avståndet. Men också Fru Nordanå fyller år idag som faktiskt redan har firats i helgen. Men idag fick hon allt lite såg i telefonluren också. Grattis till er båda!

Monica Z

Årets bästa film. Se den!

Social helg

Boken är utläst sedan några dagar. Och jag gillade den. Men gillade ännu mer att vara klar. 900 sidor är lite för mycket sport för mig, framförallt när jag nu är mamma.

I helgen har det blivit mycket sociala höjdpunkter. Dawson och Psykologen kom hit igår för frukost och det var som vanligt galet roligt. Herregud vad jag skrattar när jag hänger med dessa pågar!

På kvällen blev det hyrfilm och familjemys här hemma. Vi såg filmen Now you see me. En film om magiker som ärligt talat var underhållande men egentligen ganska kass...tror jag. Har inte riktigt bestämt mig än faktiskt. Eller jo, den var kul men kass. Solklart? Men jag skulle nog ändå rekommendera den som hyrfilm i alla fall.

På tal om film så har jag och Videungen inga planer imorgon så då tänker jag äntligen hyra Monica Z. Som jag längtat. Den gick ju på bio precis under den tid som jag inte varit så flexibel på grund av amning osv. Men eftersom alla säger att den ska vara så jättebra ser jag verkligen fram emot den. Och dessutom är det lättare att sätta filmen på paus här hemma än på barnvagnsbio...

I dag har vi bland annat varit på besök hos några grannar som berättat om Holland. Vi funderar eventuellt på att åka till Holland i sommar och ville då ha tips på saker som passar med en tio månaders. De bjöd på fika och vi fick många bra tips. Sen får vi se hur långt semesterpengarna räcker helt enkelt. I eftermiddag åkte sen jag och Videungen vidare till Fru Nordanå som bjöd på födelsedagsfika. Mysigt och mycket socialt den här helgen helt enkelt. Därför känns en lugn dag imorgon framför en hyrfilm inte så ensamt.

Förstå känslan...

...när man har 50 sidor kvar av Anna Karenina. Så lätt. Bara nedförsbacke nu.

Pigg = lycka

Och så får man två kvällar med harmonisk nattning och två nätter i rad där Videungen sover tre timmar på raken mellan matningarna. Och plötsligt är jag en mycket mer positiv mamma och fru igen. Jag orkar gå upp tidigt trots att Videungen inte är vaken. Jag orkar vara trevlig mot min make, ta tåget in till stan för att se på bio, träna ett 75 minuter långt spinningpass, städa, läsa min 900 sidorsbok. Och fortfarande känna mig ganska pigg ändå. Underbart är det när det vänder en stund.

Ibland är bloggen och andra sociala medier en mycket bra ventil. Vi föräldrar kan tipsa och peppa varandra.

Dessutom har den här veckan bjudit på två riktiga energipåfyllnadskurer.

1. Supermysig fika hemma i Frrrridas nya lägenhet med levande ljus, te/kaffe och frukt och kakor. Och det bästa av allt. Töserna. Bara skvallra, skratta, mysa. Så värdefulla de är i mitt liv. Det ger mig verkligen ny energi. Och Videungen visade sig från sin bästa sida och även om han och jag bara var på plats i två timmar så gjorde de två timmarna susen för min själ och mitt sinne.

2. Efter mammagruppen i tisdags när jag fått lära mig om ett barns "nattåg" (hur ofta sovtåget går) dvs hur barn sover i cykler om 45 minuter så lyckades jag "vila om" Videungen för första gången. Så han och jag sov på eftermiddagen i sängen i 1,5 timmar. Han sov faktiskt i 2 hela timmar. Det har han aldrig gjort på dagtid! Inte ens som nyfödd.  Jag vaknade så där skönt torr i munnen efter vilan, förvirrad, avslappnad och undrade vart jag varit någonstans. Det är ju så det känns att slappna av, tänkte jag sen. Så kändes det att vila innan man skaffade barn! Inte bara den här ytliga sömnen som det jämt känns som att jag bara får uppleva.

Det var veckans positiva blogginlägg. Vassegooooo!

En galet trött mamma firas

Ett år äldre. Igen. Åren går fort fort fort minsann.

Min födelsedag har varit en fin dag. Fast ska jag vara ärlig så har jag varit ganska sliten idag eftersom jag knappt sovit i natt, heller. I natt har dock Videungen skött sig helt okej under en period. Jag hade chansen att få sova tre timmar i ett svep om det inte vore för: en galen katt som klöste på väggar och skulle kela med mitt huvud och en hemtelefon som började ringa mitt i natten på grund av ett larm på Loffs arbete. Så trots att Videungen sov så fick denna mamman snällt gå upp varje timme och dona med annat. Så det blev värre än vanligt till och med. Och en namngivning i kroppen och en dramatisk nattning kvällen innan gjorde att jag redan imorse vaknade på dåligt humör.

Men socker, kaffe, paket, lagad frukost och lunch och födelsedagssång gjorde susen mellan varven idag. Även om jag fortfarande känner mig ganska mör och lättirriterad. Att vara irriterad ständigt i flera veckor är ganska tärande på både det ena och andra kan jag lova. Och jag försöker slappna av men det är svårt svårt och åter svårt...

...Och där fick jag pausa i bloggandet. Har just genomlidigt ytterligare en mardrömsnattning med hysteriskt flåsande falsettskrikande bebis. Suck. Ska det vara så här? Snart blir man ju själv spänd inför varje nattning.

Nåja.

Men för att snabba på bloggandet innan nästa utbrott kommer så har jag fått fina paket denna dag. Strumpor från Polarn och Happy Socks, en weekendbag som jag nu köpt med hjälp av presentkort, Moster Huldas äppelskalare, presentkort på fotvård, träningslinne, sjal, ljus, servetter, handdukar etc. Tack alla för uppvaktningen!

Videungens dag

I fasters knä är man trygg. Ny skjorta på dagen till ära.

Så har vi då haft namngivning idag! Nu är hela familjen mycket nöjd och också trötta. Videungen håller på att nattas och mamman själv känner sig sådär jättetrött som när hela kroppen är nöjd och man kan andas ut. Det blev en ceremoni där vi berättade om namnen, en dikt (Älskade barn), en sång (Sov du lilla Videung), en skål såklart, smörgåstårta, presenter, kaffe och kakor. Och tävling förstås. Bjuder på lite bilder från dagen. Videungen själv har visat sig från sin bästa sida hela dagen och sovit mellan varven när festen blev för hård.

 Det gäller att ta igen sig mellan varven.

 I mormors knä.

 Videungen fick superfina presenter. Leksaker som hans föräldrar tipsat om; klossar, tåg och böcker, och en massa fina kläder. Allt från skjortor till hängslebyxor. Redan nu tvättas allt i maskinen så att vi kan kasta oss över kläderna så fort de passar. Tack alla ni som delade denna dag eller skickade presenter till Videungen trots att ni inte kunde vara på plats!

 Kusinerna som föddes 2013.

Mamma och Svärmor.

Vi firar Videungens namn

Efter mycket om och men så bestämde vi kring jul att det får bli en sorts namngivningsfest för Videungen ändå. Vi är ju inte religiösa direkt och vi tycker båda att Videungen själv får fatta beslutet om han vill gå med i Svenska kyrkan eller inte senare i livet. Vi ska inte pracka på honom det, religiösa beslut får man ta själv. Så inget dop. Vad göra? Jo, vi har nu satt samman en namngivningsfest. En enkel tillställning med ett pyttelitet program. Det känns ändå fint att fira hans namn, samla familjen och berätta lite om tankarna kring namnet Vidar (som Videungen heter på riktigt) och fira honom tillsammans allihopa. För att han finns.Vårt lilla mirakel.

Men eftersom familjen är überstor så har vi dragit gränsen bara vid familj i princip. Två personer är bjudna från "låtsassläkten" men fler kan vi inte vara anser vi. Hur drar man gränsen bland vännerna? Totalt omöjligt och det hade slutat med en tillställning lika stort som vårt bröllop. No way!

Vi ser fram emot dagen och tänker att Videungen ända uppskattar när han är betydligt äldre att vi hade ett litet kalas för honom. Trots att vi inte blandar in Jesus och gänget.

Nya faser

Det känns som Videungen ständigt är i nya faser. Just nu är det bara stört omöjligt känns det som för Loff att natta honom. Det är precis som att bara jag duger för att jag nattat flest gånger. En hel del gråt och gallskrik blir det också innan han kommer till ro vilket känns sådär kul eftersom att vi inte vill att han ska sammankoppla nattningen med något dramatiskt direkt.

Dessutom har Videungen helt slutat med ett långt första sovsjok på natten vilket är skitjobbigt. Så nu matas det hela natten med två-tre timmars mellanrum. Suck. Back to basic…Tidigare om han somnat vid tio brukar han vakna av hunger vid två-tretiden på natten. Men inte längre alltså. Nu är det max till klockan tolv som sömnen håller i sig. Och nu när han vaknar verkar det inte alla gånger handla om hunger utan bara som att han inte kommer till ro. Det fäktas med armar och stånkas och är pipit. Inte konstigt att jag är sjukt lättirriterad om dagarna, har ont i kroppen och känner mig allmänt sliten.

Vi är helt klart i en ny fas vad det gäller nackmuskler och kroppen. Nu kan jag verkligen inte titta bort från Videungen för då plötsligt håller han på att vända sig till magen. Han har lyckats själv flera gånger att komma över på magen med armarna rätt men för det mesta fastnar han med en arm i kläm och kommer ingenstans, blir frustrerad och börjar gråta. Sen vet i hundan om han klarar vända sig tillbaka till rygg igen. Det går nog trögare med den saken.

Hittills har Videungen haft en hel del gånger då han skrattat. Alltså inte bara sådär när han ler eller flinar. Utan verkligen SKRATTAT. Som ha-ha-ha-ha-ha så att han inte kan hindra det på ett bra stund. Så som en vuxen låter nästan, eller hur jag nu ska förklara det. Det hände för första gången i veckan då jag la honom med på mage på min mage. När han då fick syn på mig så fick han ett sånt jädrans skrattanfall. Och jag med såklart. Å herregud vad kul det såg ut! Loff hade gått och lagt sig så det finns tyvärr inte på film...

Vi är också inne i fasen: hudproblemen förökar sig. Han är knallröd och ömsar nästan skinn under hakan så fuktigt och varmt det blir där. Vi byter kläder, byter haklappar, torkar torrt, smörjer och håller på. Vi har provat kortison som hjälper men det vågar jag inte ge honom längre (det känns inte bra att ge det mer än en vecka på något sätt), så fort vi slutar med det så blir det knallrött igen. I armveck och på andra ställer har Videungen problem med torr hud och fortfarande trivs skorven i hårbotten och i övre delen av pannan. Vi pillar och pillar och pillar. Smörjer. Kammar osv. Men över natten är den tillbaka igen.

Och att sitta i babysittern är inte heller så populärt längre för där kan bebisen ju inte vända sig utan blir istället frustrerad. Så den är ratad just nu till kattens stora förtjusning. Han älskar att ligga dels i Videungens babynest (som nästan aldrig användes) och i hans babysitter. Ibland får till och med de hägnade leksakerna i sitter sig en "tjottablängare" av katten. Kul att någon roar sig själv i alla fall.

Och snart är vår lilla söta rara Videunge redan fyra månader. Det är ju helt sjukt! Och vi kommer in i fasen smakportioner. Bara en sådan sak känns mäktigt. Det är verkligen utvecklande som förälder att följa alla dessa faser och se vad som väntar här näst.

Allt gick bra

Med Bror alltså. Blindtarmen väck och han hemma igen. Så vet ni! Läs mer om ni vill på Svägerskans blogg.

Blindtarmen

En mycket kort uppdatering till er som undrar hur det är med min stackars bror. Han ska nu opereras för blindtarmen som nu läkarna tror är det som gör ont i magen. Stackars Bror! När jag tänker efter har han nog aldrig varit sjuk mer än förkyld?

Hur som helst är det tur han får hjälp. Krya på dig Bror!

Åter till "vardagen"

Nu är helgerna förbi och idag kändes det som den första vardagen på väldigt länge. Även om jag är ledig hela tiden så blir ju de dagar då Loff jobbar som vardagar för mig också. Livet ser lite annorlunda ut så såklart. Och det börjar rulla på igen med lite aktiviteter. Idag blev det ett supermysigt mammahäng med Fru Nordanå på Emporia. Vi fick faktiskt båda gjort lite ärenden och gossarna synkade bra med amning och "spralla-loss-tid. Övriga veckan bjuder på mysiga aktiviteter det vill säga fler fikor och "dater".

Igår blev det fika hos goda vänner på eftermiddagen och en hel del av julen hann vi slänga ut här hemma. Nu ska bara stakar ner och granen klippas ner. I söndags besökte vi Grannarna i Stugan. Det var så trevligt att få komma upp till trakterna igen och bara få umgås i deras mysiga hus. Det kändes precis som vanligt och faktiskt helt okej trots att huset bredvid inte tillhör oss längre. Jag tror att hjärnan kommer att tro det länge till...jag har nog bara inte fattat att det inte är vårt. Vi bjöds på riktig söndagsstek och sen cheesecake till efterrätt. Mums! På vägen hem blev det ett kort stopp hos Moster för att lämna av bortglömda julklappar (det blev ju lite hastigt avslut på julafton för dem så en hel del glömdes i ren förvirring).

 Mys med goda grannar!

I lördags fick jag äntligen klippt mitt hår. Usch för hur jag sett ut i håret i fyra månader! Men nu är jag äntligen frisserad igen. Som jag längtat. Medan jag satt i frisörstolen gjorde Videungen och Loff stan. Sen spenderade Loff resten av dagen på arenan för att se JVM i hockey. Själv åkte jag hem till mamma med Videungen. Vi gjorde en laddning kanelbullar och åt middag på kvällen. Det var verkligen mysigt. Hemma hos mamma är det verkligen hemtrevligt. Alltid varmt och gott, levande ljus och mysbelysning. Härligt!

På tal om vardagen. Jag har äntligen kommit igång och fått in ett bra system för att kunna träna igen. Det gäller att bestämma sig i god tid och säga till Loff om vilka kvällar jag ska träna så funkar det rätt så bra. Jag ammar precis innan jag går och är tillbaka efter 1,5 timme. Perfekt! Så här långt har det blivit tre spinningpass och ett Body pump-pass. Så man kan väl ändå säg att jag kommit igång?!

Nästa gång blir det spinning och det är på torsdag. Jag är verkligen peppad! Mitt mål är att kunna träna två gånger i veckan, ett spinningpass och ett Body pump-pass. Då får man både kondition och styrka. Men jag kommer vara supernöjd om det bara blir en gång i veckan också. Jag märker redan att jag blivit piggare av de här passen och det är grundäggande orsak till varför jag tränar överhuvudtaget och har alltid varit.

Fast just nu är jag mest orolig för min bror som har fått någon skit med sin mage och mår jättekasst. Ni får allt uppdatera oss Newyorkarna om hur allt går där borta. Krya krya.

Ett tidigt nyår

Igår var vi på nyårsfest hos Charles och Palla. Alltid superfint ordnat och himla kul folk! 

Det började väldigt bra för den här lilla Videungen men strax efter nio fick han ett sånt där panikgråtanfall efter att ha sovit. Han kan få det när dels tröttheten gått för långt och han inte kommer ner i varv, eller när något verkar göra ont - typ magen. Det har hänt väldigt sällan på tre månader vilket är skönt men när inte ens jag kunde trösta honom och han inte tog bröstet trots två försök med lite paus (vilket alla gånger funkat förutom när han höll på att bli sjuk) så bestämde vi oss snabbt för att åka hemåt. Natten innan hade också varit helt upp och ner vänd med ett väldigt flåsande, gnyende, ingen ro och plötsligt klarvaken klockan sex på morgonen för att sedan totalt däcka hela förmiddagen... Men lilleman kom ner i varv ganska snabbt i bilen hem från festen men när vi var hemma började saker hända som jag ändå tycker bekräftade min magontteori. Fiskalaset! 

Loff och jag hade hunnit med förrätt och middag hemma hos värdparet och fått lite nyårskänsla i alla fall (man får vara glad för det lilla) men fick alltså äta efterrätten hemma framför teven och firade tolvslaget på andra våningen i pyjamas och med en gosse som sov sig igenom alla raketer. Så här i efterhand kanske vi borde gett tröstandet mer tid på festen men det är så svårt att veta. Och svårt att själv vara lugn med tio andra barn som leker och har himla skoj samtidigt som det egna barnet inte är lugnt. Man lär sig alltid något på resan som förälder. Men det var verkligen kul så länge det varade! Och jag hann ta lite foton också.

 Värdparet i köket.

 Här syns den näst yngsta på festen. Han hade likadan skjorta som Videungen. Snyggingar!

 Pappa P var tvungen att känna lite på den yngsta under minglet.

Saker på min önskelista

Weekendbag från Royal RepubliQ

Klocka från Triwa

Förlängd prenumeration Mama. 

Eller ny prenumeration på annan tidning som Damernas värld, Filter etc.

Sadelöverdrag till spinningen. 

Får fortfarande vansinnigt ont i häcken av denna träning...

Stövlar dvs presentkort på Footlight, Nilssons eller Håkanssons. Önskar mig också fortsatt blusar, tröjor, kjolar eller presentkort på Åhléns, Zara, Meloa, Liebling (Davidhall Malmö).

Någon form av kaffekvarn. Nymalt kaffe varje morgon...vilken dröm.

Strumpor strlk 39-40.

I princip alla önskningar handlar om att jag önskar mig ett bidrag såklart. Mycket går att köpa på Zalando (nätet med andra ord) eller liknande. På Zalando.se kan man också köpa presentkort.