Helgens hittepå

Jaha, vad hittar vi på om dagarna? Visst är det mycket fokus på matning, blöjbyten, min nu något mindre ömma kropp, vad vi ska äta, hemmafix, promenader, njuta av vår lilla familj. Men vi har faktiskt hunnit med lite annat också.

Ååååå. Jag vill att den här perioden ska vara längre. Tiden går för fort! Men imorgon är sista dagen som Loff är hemma på dagtid sen är det upp till mig om dagarna att ta hand om Videungen. Tack och lov har Loff bra arbetstider så han kommer ju inte hem supersent. Men det känns nervöst att jag ska klara det på egen hand men det får ju bara gå helt enkelt. Kan andra så kan väl jag?

I helgen gjorde vi i alla fall våra första utflykter. En tur till Mamma/Mormor på lunch och fika. Sen på fika inne hos grannarna – en något mindre utflykt men ändå. Idag tog vi en tur till köpcentret, mycket kort tur dock, och sen satt jag och Videungen i bilen och väntade medan Loff köpte käk. Vi känner att vi inte behöver  utmana ödet med smittor och baciller så vi tar det lite lugnt med lillkillen. Ytterligare tid inne i mataffären kändes bara onödigt.

Imorgon blir det BVC-besök. Vi får se om Vindeungen gått upp i vikt som han ska.

Sovrutiner ett mysterium

Att få Videungen att sova är lite klurigt. Jag har inte knäckt koden än. Ibland bara går det av sig själv. Igår var det omöjligt. Efter X antal amningar, runtbärande, nappförsök, hyssjande osv så var vi vid två på natten lite galna. Men när alla väl somnade så sov vi fyra timmar i sträck. Nu ligger jag och Videungen för nattning och jag vågar knappt titta mot baby-nesten om han är vaken eller om han bara drömmer...

Frysen är full

Idag var Moster på besök. Hon hade inte bara med sig gåvor till barnet utan också lyxprodukter till mamman. Sen fyllde hon frys och kyl med krusbär, Röstångabröd, kalvfärs och schnitzel. Bara en sån sak. Lyxigt!

Av oss fick hon nybakt rabarberkaka på årets sista rabarber. Livet är härligt. 

Videungen tackar för alla gåvor

Vi har fått så många fina saker kan ni tro. Folk fullständigt överöser oss med presenter, eller kanske inte oss egentligen utan vår lilla Videunge. Videungen har fått sin första Halloweendräkt (från Newyorkarna såklart), handdukar, sin första One-Piece, gosedjur av olika slag, hemmastickad kofta, hemmasydd goselapp, andra kläder som folk sytt själva, sin första väska, skallror, filtar, pyjamas, kläder för länge fram, första leksaksbilen...osv osv.

I brevlådan har det kommit en hel del hälsningar också och vi är verkligen så tacksamma för alla lyckönskningar. Och vi fortsätter att ta emot besök som vill hälsa på och mysa lite med oss som bara just nu bor i den här underbara lilla fluffiga bubbla. Så länge vi får sova någorlunda om nätterna är den nämligen betydligt mer underbar...

Men några saker längtar jag efter. Att bli mer rörlig så jag kan gå ut i det fina vädret med Videungen. Och att den förbannat smärtsamma amningen blir lite mindre smärtsam snart. Hoppas hoppas.

Men som sagt, ett stort tack till alla som hört av sig på olika sätt!

Första veckans händelser i korthet

Yes! Jag har fått sova inatt. Totalt säkert sex timmar och jag känner mig som en ny människa. De senaste dagarna har verkligen varit påfrestande och känslorna utanpå. Sömn är såååå avgörande! Bjuder lite kort på bilder från de senaste dagarna.

Katten har flyttat hem nu igen efter att ha bott hos Mamma. Här är första gången han vågar smyga sig fram och lukta på bebisen. Han tycker förmodligen att hela huset luktar skumt. Katten har alltid stora ögon, luktar, ryggar sakta så fort gossen ger ljud ifrån sig och sen till slut lägger han sig på behörigt avstånd och iakttar. Vi gör verkligen allt för att han ska känna sig delaktig vår lilla kise. Hoppas han inte bli allt för tillbakadragen.

 En del familjebesök har vi orkat och hunnit med. Här är Loffs bror med sin son dvs kusinen. Vårt lilla barn har visat sig från sin bästa sida varje gång vi haft besök och varit vaken en lång stund medan det fotats och bytts famnar.

 Urstolt Farmor kom med god kaka.

Och här Loffs syster och pojkvän som inte heller kunnat hålla sig från det lilla livet. Även de fick hålla och mysa lite med honom.

Igår var BVC här och gjorde hembesök. Han hade ökat i vikt och nu har vi endast några ynka gram kvar till vi uppnått födelsevikten. Den där oerhört smärtsamma amningen har uppenbarligen ändå gett resultat vilket känns kanon.

En hälsning från bebisvärlden

Snart är gossebarnets första vecka avklarad. Det har såklart varit väldigt omtumlande, jobbigt, "lipigt", känslosamt, krävande, ovant, smärtsamt. Och alldeles alldeles underbart! Hur kan man vara så här varm i hela kroppen? Bara att få sitta och lukta honom i håret eller nacken på morgonen i hans lilla pyjamas gör ju att man bara smälter. Han är så fin vår lilla påg. Och vi kunde inte vara mer stolta över honom, oss själva och allt runt omkring. Vi gjorde det älskling!

Vi mår alla bra och för varje dag som går hittar vi lite nya rutiner, detaljer men ack så viktiga. Allt från hur vi bäst förbereder inför blöjbyten till vem som ska "skynda sig att vila ikapp sömnbristen". Det finns så mycket att skriva om de här detaljerna som blir helt avgörande för att orka vara förälder, sånt som man nu märker att alla som har barn känner igen sig i, ringer och tipsar om och har stor förståelse för. Det går tusan inte att förklara för den som inte har barn hur ett barn funkar. Och det är väldigt intressant att läsa om barn och få bekräftelse på det som man tycker känns lite konstigt, klurigt eller främmande. Och så känns alting helt normalt för en stund när man inser att det är precis som det ska.

Att komma hem var helt underbart. Helt underbart. Det kändes visserligen som att vi kidnappade gossen från sjukhuset först men väl hemma kom verkligen alla föräldrakänslorna över en. Nu ska vi ta hand om dig. Själva! Nervöst men också så skönt. Att få hitta sina egna sätt och varianter. Och igår tog vi den första korta korta promenaden i kvarteret bara för att få känna solen och den friska luften. Vi såg nog bra malliga ut om ni frågar grannarna.

 Kvinnan med ny titel: Mormor. Mormor som hade städat huset till oss innan hemkomst, sorterat post, passat katt. Ja, till och med dekorerat ett fat med fina små pumpor. Homestyling! Jag har världens bästa mamma och gossen har fått världens bästa Mormor!

Farfar.

I dagarna har vi börjat ta emot en del besök och fler väntar idag. Vi försöker dock ta det lite kort och försiktigt så här i början. Det är ju många som vill titta...

Jag ville mest hinna skriva ett litet hej till alla er bloggläsare som undrar där ute hur allt går för oss, den lilla familjen. Och såklart bjuda på lite bilder. Tack alla som har kommenterat, skickat blommor, hälsningar på sms, mailat och ringt!

Vår pojke är äntligen här

En måndag som slutade alldeles lyckligt. Den 16 september 15.55 kom du äntligen ur mig. Stolt är jag så jag spricker. 

Det kom ett mail

Ibland blir jag bara så glad av ett mail. Igår skickade en gammal kollega detta till mig, vilket hon verkligen inte hade behövt och jag hade aldrig förväntat mig det. Men så mycket det värmer med lite omtanke och lyckönskningar. För det är rätt så lätt att känna sig nervös och liten så här innan allt. Blivande mammor behöver pepp och kärlek. Jag passar därför så här långt på att tacka alla som hört av sig med värmande ord, ringt, messat, bjudit på fikor osv. Ni är pärlor! Så här löd mailet i alla fall.

"Idag har jag lunchat med X. Tänkte gå upp på redaktionen efteråt, men fick veta att du är hemma o väntar på bebbens ankomst. Så jag hoppade besöket.

Hade varit såå mysigt att få krama dig o magen, vilken jag kan tänka mig är riktigt duktigt stor nu.

Önskar dig o din man (amen hallå, vad heter han nu…?)all lycka till av hela mitt hjärta.

Massor med kärlek"

U made my day P!

Fel metod, kändisfeminister

Om det är en ren slump att jag har haft många tankar på kvinnorollen i samhället den senaste tiden vet jag inte. Jag tror inte bara det har med graviditeten att göra. Kanske inte överhuvudtaget. Men onekligen har jag ju mer tid att fundera på olika saker nu när jag bara väntar.

Jag har visserligen läst en bok i ämnet precis: Det enda könet. Det är 10 år sedan Anna Lindh dog och det uppmärksammades ju av alla medier redan igår men framförallt idag, vilket också i många diskussioner handlar om kvinnorollen i politiken och samhället. Dessutom var jag ute och promenerade igår i det vackra vädret och hann då lyssna på Katrine Kielos (författaren till Det enda könet) sommarprat och sportjournalisten Johanna Frändéns prat. Båda kommer in på just ämnet att vara kvinna.

Det får mig att fundera lite. Och jag landar hela tiden, hur jag än vrider och vänder på det, i samma slutsats. Den metod, den där som jag skulle kalla prettometoden som Kielos kör, uttalat och tydlig feminist, en sådan som startade feminstcirklar i högstadiet och åt veganska chokladkakor, en som skriker ganska högt på olika tyckatill-sidor i tidningarna, som ger en bild av män idag som är väldigt främmande i alla fall för mig, som att det inte har hänt något inte bara med kvinnans roll utan också männens roll de senaste 50 åren. Jag är ledsen, precis den metoden tror jag aldrig kommer få männen att lyssna. Kanske en del kvinnor går igång på det men den kommunikationen biter aldrig på män. Och det blir pettovarning, om du frågar mig.

Jag vet att jag ger mig in i ett minfält och jag påstår inte att jag är särskilt kunnig i ämnet. Men jag vet ändå på något sätt hur det är att vara kvinna, att vara ung kvinna och chef, vad jag har för erfarenhet av män och jag kan också glädjas åt det alla kvinnor gjort för mig fram tills idag (typ mammas generation). Och om man tittar internationellt så är ju världen oerhört ojämnställd såklart! Det är där vi ska lägga krutet mest. Sverige har faktiskt kommit långt. Men sådana som Kielos får det att låta som att män är könet som bara gör fel och förtrycker kvinnan och aldrig viker en tum.

Johanna Frändén pratar mycket om att vara sportjournalist i sydeuropa och dessutom vara kvinnlig sportjournalist. Hon och Kielos har nog egentligen kommit fram till rätt så mycket samma sak. Kvinnor får ta mycket skit. Kvinnor får andra frågor än män. Det finns ett större kvinnohat osv. Jag kan hålla på hur länge som helst. Och jag håller absolut med! Men Johanna Fränden behöver inte gnugga in detta i ansiktet på lyssnarna. Hon bara ger några enkla exempel på situationer som inträffat under hennes karriär och ingen, verkligen ingen, kan missförstå eller tycka att det inte är vidrigt. Hon behöver liksom inte predika om jämnställdheten. Hon behöver bara berätta hur det är och det går rakt in i hjärtat. Johanna ger också en bild av att vi kommit otroligt mycket längre i de här frågorna de senaste tio åren och att det som hon utsätts för i sin yrkesroll som är rena påhopp mot henne som kvinna ändå händer ganska sällan. Hon ger en betydligt mer nyanserad bild än vad Kielos gör. Såklart.

Båda sommarpraten är faktiskt bra och intressanta. (Jag uppskattar Kielos familjehistoria och hennes beskrivning av hur svårt det är att vara politiker.) Och jag behöver inte alltid hålla med för att underhållas eller hålla intresset uppe.

Jag vet inte om det bara är jag men min erfarenhet av män har nästan alltid varit väldigt god. Jag känner inte alls igen mig i bilden av förtryckt, att män inte går att styra, att de styr mig, förolämpar mig som kvinna, är sexistiska osv. Tvärtom tycker jag män är ganska lätta att styra, till och med manipulera, påverka och enkla att umgås med. Och jag har nog växt upp med starka kvinnor, till exempel min mamma som länge satt på en chefsposition, min Moster som är en mycket bestämd och rak kvinna, coola kompisar som kunnat säga ifrån, lärare som absolut inspirerat mig att bara "go for it" både kvinnor och män (män framförallt har varit de lärare som inspirerat mig mest och gett mig sparkar i rätt riktning. Det har varit kvinnorna som sagt "ja, drömma kan man ju alltid").

Ofta när jag fått skit, får jag det av andra kvinnor. Det är i princip aldrig männen. Män är enkla att hantera tycker jag. Jag vet knappt en enda relation i min bekantskapskrets som jag tycker att det är mannen som styr förhållandet mest. Överlägset är det kvinnan som har "makten". Inte alls alltid så jämställt. Hur kan vi då påstå att kvinnan är förtryckt och måste rätta in sig i ledet alla gånger? Ofta sköter faktiskt idag mina vänners män lika många av sysslorna i hemmen, med ett och annat undantag såklart. Både under uppväxten och i karriären har jag ofta de mest givande diskussioner med stor respekt åt båda hållen med just män. Och jag menar det finns ju inget som är så enkelt som att smickra en man! Bara det får mig att fnissa lite när kvinnor hävdar att männen sitter på all makt. Haha, nja. De kanske inbillar sig det i många lägen men ofta är där en kvinna som sått ett och annat frö från början så att mannen tror att han kommit med idén från början. Och vad är mäktigare än lite list? Och det gör mig ingenting alls. För det är bara ytterligare ett bevis på att vi inte är så underlägsna som vissa ger sken av.

Häromdagen blev jag oerhört provocerad när jag såg Carin da Silva i ett teveprogram för andra gången be höjdhopparen Linus Törnblad att visa upp sig i sina speedos istället för sina löst åtsittande shorts när han skulle genomföra sitt simhopp i programmet Kändishoppet. Pinsamt! Precis lika sexistiskt vore väl det omvända. Idag skulle det aldrig hända i ett familjeprogram, att en man hade bett en kvinna på bästa sändningstid klä av sig. Vilket jävla liv det hade blivit.

Det finns säkert massor med sviniga mansgrisar och svinaktiga chefer där ute. Och jag har självklart också haft den erfarenheten. Och det är hemskt att vi ska utgå från att det från början är ojämställt och att vi jobbar oss uppåt. Men nu är det som det är. Rom byggdes inte på en dag. Vi har kommit långt och vi ska fortsätta på rätt spår. Men kanske inte genom att se kön i precis alla diskussioner. Vi ska komma dit med rätt metoder. Kanske inte på det sätt som "kändisfeministerna" agerar. Kanske ska vi vara lite smartare. Säga ifrån men kanske inte på samma gång sjunka till samma låga nivå som männen gjort under många år mot kvinnor. Vi kanske ska använda vår list. Vara förebilder för våra barn dvs inte skönhetsoperera oss, predika om kroppsideal och pracka på små flickor prinsessdräkter om de inte själva vill. Att vi tänker oss för hur vi formar nästa generation med hur vi själva agerar.

Jag tänker jättemycket på detta just nu när vi ska få en pojke. Hur vill jag att han ska agera mot kvinnor? Vad ska han få med sig hemifrån? Ja, inte ska det då råda någon tvekan över att kvinnor ska behandlas med respekt, att de lika väl kan vara med och spela eller leka med killarna, att tjejer inte är sämre. Helst vill jag inte ens att han ska fundera över det utan att det ska vara den naturligaste sak i världen att tjejer är lika bra. Men att man också inse att där är en generell skillnad rent fysiskt och naturligt. Det ska det ju vara. Vi är ju skapta olika från början.

Jag kan snarare känna att jag skulle vilja föra vidare till alla barn att stå på sig i diskussioner, att våga säga nej, att våga prova, tro på sig själv men också ha självinsikt. Men med respekt och social kompetens. Det kommer man väldigt långt på tror jag. Hitta din nisch. Din grej och kör hårt.

Okej. Nu blev det ju verkligen prettovarning på mig här i slutet.

Vad vill jag ha sagt? Jo. Jag tycker ofta debatten är onyanserad och jag som kvinna känner mig ofta väldigt främmande i de beskrivningar som kändisfeministerna målar upp. Just därför kan jag inte ta de till mig även om budkapen är riktiga. Jag känner mig betydligt starkare än så! Framförallt känner jag inte igen männen. Jag beundrar och ser upp till många män och ibland tycker jag att det nästan känns förbjudet att säga det högt i dagens "moderna" samhälle. Kvinnor är väl varken sämre eller bättre än män? Vi är väl lika bra?

Då börjar väntan på riktigt

En drömbok för boknördar

Jag har läst en alldeles fantastisk bok! Och jag måste bara dela med mig. Senast jag fullkomligt slukade en bok på samma sätt var under min slukarperiod, ni vet den som många har i mellanstadieåldern, då jag läste Kitty men framförallt Tvillingarna. Till och med Loff har kommenterat de senaste två dagarna att han sällan upplevt att jag varit så inne i en bok och läst så mycket på en gång. Under ett par dagar läste jag både ut nästa bokcirkelbok, Det enda könet, och dessutom den nylånade boken Drömbokhandeln. Kanske får jag också en alldeles speciell läsro när jag ändå bara är hemma och är ledig? En läsro vi sällan får i vuxen ålder. Inte ens under semestern alla gånger.

Drömbokhandeln hade jag hört skulle vara en ganska bra roman. Jag hörde det av en kollega som då hade läst ungefär två kapitel. Med andra ord är det ganska svårt att säga efter så få sidor även om läsaren ofta får en känsla ganska snabbt för en ny bok. 

Men oj så spännande den var. Jag går ju helt igång på tanken att starta en bokhandel. Förverkliga sin dröm. Inreda sådär klassiskt med kvalitet. Små fina klassiska läslampor. Fina klassiska soffor. Prata böcker hela dagarna. I Paris!!!! Jag som har velat uppleva Paris så länge vill ju inte direkt det mindre nu...

Det jag inte alls hade läst på baksidan av boken eller i recensioner var att den faktiskt är skriven lite som en deckare. Jag är ju inte alls svag för deckare. Snarare tröttnar jag efter en kort stund på kommissarien, staden/ön/miljön, alla mordoffer och så vidare. Jag blir provocerad varje gång TV4 visar en Walanderfilm - vilket händer typ 100 gånger på en vecka!! Har det inte varit så i snart tio år? Hur många Wallander finns det? Ungefär så trist tycker jag deckare ofta är, med några undantag. 

Men den här boken är lika spännande som riktigt bra deckare kan vara men handlar helt enkelt istället om problem och hot som en bokhandel utsätts för. Allvarliga saker men som inte utgår från ett mordoffer. Den är grymt spännande och väldigt mysig på samma gång. En våt dröm för oss som gillar böcker, att läsa dem och att prata om dem. Och att drömma om att till exempel starta en bokhandel i Paris.

Så helt klart ett tips till er boknördar där ute.

99,6 procent

Jag glömde ju berätta. Jag har världens sämsta tålamod. Nej, ingen bebis. Han ska ju komma imorgon så då är det väl hög tid tänker jag att sätta igång nu?

Istället ska jag till barnmorskan idag för ny kontroll. Det kanske blir många fler besök där. Åååå hur kan man bli otålig innan BF-datum? Man känner sig som en sådan otålig amatör när man ska bli mamma för första gången. Oerfaren, förvirrad, livrädd, pirrig. Allt på samma gång.

Under hela skoltiden har jag varit sådan att jag anmält mig först eller som en av de första när vi skulle redovisa skoluppgifter, ta sprutor, springa lopp osv. Jag vill ha mitt avklarat. Jag vill liksom inte hinna gå och bli nervös. Har vi gått efter klasslistan har jag alltid varit bland de första i skolan ändå så det har liksom alltid löst sig bra. Kan man få gå efter klasslistan nu också? Snälla?

En dag kvar. Jag har klarat av 99,6 % av graviditeten står det i min gravid-app. Undrar hur länge jag går över? För just nu känns det verkligen så...

Fyra dagar kvar

Jaha. I väntans tider som sagt. Vad ska man våga hitta på idag då? Natten mellan onsdag och torsdag var hemsk, sov knappt något alls. Så igår blev det mycket vila dagtid. Natten som just passerat var ljuvlig och jag har nu fått nya krafter igen. Helt otroligt. Var bara och kissade en gång i natt. EN gång? Det har inte hänt sedan...ja länge är det i alla fall. Jag har verkligen sovit i lugn och ro och kroppen har inte protesterat så mycket heller i de två sovställningarna som är de enda som fortfarande funkar.

I veckan har jag fått tillfälle att både hänga med mamma och Svärmor. Mamma har varit här med både lunch och fika. Det känns himla lyxigt och mysigt att kunna träffas dagtid när alla andra sliter på sina jobb. Och igår dök Svärmor upp på spontanbesök med en blomsterkvast. Hon är snäll min Svärmor. Vi passade på att bjuda henne på soppa och pannkakor så vi fick en chans att uppdatera oss lite om vad som hänt sedan sist osv.

Om det inte kommit någon bebis i helgen så ska vi också äntligen få träffa Loffs syster och hennes kärlek som är hemma efter en lång resa. De har varit iväg och backpackat hela sommaren och nu börjar hon sitt nya jobb efter att hon tog examen i våras. Det ska bli himla kul att ses igen!

Låt dagen börja...

Lugna dagar

Bilden är från i somras. Men fortfarande finns det lite kvar i trädgårdslandet att hämta och lavendeln doftar lite svagt än. Jag är så glad nu att vi gjorde denna hörna! 

Dagar som igår när solen strålade och jag fick byta om till kjol istället för byxor (och det ska tydligen bli ganska härligt höstväder resten av veckan också!) så kan man verkligen utnyttja platsen att bara läsa och gotta sig. Så enkelt och kort som en halvtimme gör att det känns lite lyxigt.

Idag har jag varit på biblioteket och lämnat tillbaka Den stängda boken. Emellanåt tyckte jag att den var något seg men den tog sig verkligen på slutet. Och jag kunde inte riktigt släppa den mellan pauserna ändå - det måste ju vara ett gott tecken. Den ger helt klart en intressant bild av 1800-talets Danmark, samhällets modernare tankar, ungdomen, sexualiteten och kraven från tidigare generationer. Men det tog ett tag för mig att förstå vad den egentligen handlade om.

Jag har precis lånat hem bokcirkelns nästa bok: Det enda könet av Katrine Kielos. En bok om ekonomi och feminism. Det kan nog bli intressanta diskussioner av den här boken också och för en stund sedan satt jag som uppslukad av tankarna. Ibland får jag liksom stanna upp och fundera: vad tycker jag egentligen? intressanta poänger, men kan man verkligen dra det så långt? så där har jag aldrig tänkt tidigare, är jag helt hjärntvättad av ekonomins kraft att styra världen idag?

Jag gillar verkligen byns bibliotek. Där finns massa bra böcker, så många bra och nya att jag aldrig bara kan låna den enda bok jag tänkt låna. Idag kom jag även hem med två impulslån. Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen (en bok som hyllades när den kom och som jag tänkt läsa så länge men istället gav till Svägerskan i present) och Lauence Cossés Drömbokhandeln. Vi får väl se hur långt jag hinner dessa stilla dagar...

En äkta housewife

Det är mamamfix här hemma på hög nivå vill jag lova! Haha! Det känns onekligen lite märkligt eftersom jag aldrig tidigare hållit på så här under en "semester". Inte så här mycket.  

Den här veckan har jag lovat mig själv att vara mycket hemma och vila och ta det lugnt. Men jag vägrar bannemej bara ligga på rygg. Det gör ju ingen gladare precis. Så nu har jag fixat följande till min frys: massor av mammas franska gryta, chili con carne (som blev urgod!) och portionsförpackningar av hemmalagad spenat- och ostpaj. Senare idag tänkte jag göra en god lasagne. Lasagne är också kalasbra att ha i frysen, minns att vi hade det mycket under studenttiden tack vare Sölves mor.

Idag är det tema bakning. Sedan tidigare har jag ju fyllt frysen med kanelbullar. Idag har jag gjort mitt livs första drömmar. Det var ju riktigt simpelt och de blev precis hur goda och fina som helst, om jag får säg det själv. Jag har självklart provsmakat! Fast jag tycker den stickande lukten som kommer från ugnen när man bakar med hjorthornsalt är lite lätt obehaglig. I ugnen står nu också två chokladkakor som också ska frysas in senare. Jisses, vilken husmor jag blir av att gå hemma. Tillbaka till 50-talet liksom...

Men jag har nog alltid känt på mig att jag tycker sådant här är lite småkul. Så länge det inte är ett tvång och för alltid. Lite extra kul är det eftersom att det i min presentation här på Blogger, som jag skrev för många år sedan nu, står följande: "Gillar att göra karriär men kan då och då tänka mig att bli en äkta housewife som bakar kanelbullar i rosa förkläde."

Så det är nog just vad jag är just nu. En äkta housewife.

Fest i tält

Helgen inleddes med den traditionella kräftskivan som vår gata och parallellgatan ordnar tillsammans varje år. Redan första året så drogs skivan igång med tält, pynt och kräftor och nu var det då dags för den tredje omgången. Uppslutningen är stor varje år vilket är superskoj. Alla grannar bidrar med något, det kan vara sånt som stolar och bord, tipsrunda, sånghäfte med mera, men alla fixar sina egna kräftor och sin egen dricka. 

Vi är tre kvinnor bara på den här gatan som ska ha barn nästan samtidigt. Jag och en tjej är beräknade med fyra dagars mellanrum. Hon och jag hamnade också bredvid varandra till bordet och pratade ju givetvis ganska mycket om det som komma skall. Vi skojade om att nästa år är vi så väldigt många barn och konstaterade också ganska snabbt och då är där säkert ännu fler på gång i andras magar. Jisses, vilket barnafödande det är i detta område. Inte så förvånande men ganska häftigt när man samlar ihop folk runt ett bord och får överblicken. Det är verkligen barn överallt!

Kvällen var skoj och trots ösregn stora delar av kvällen var temperaturen behaglig och vi kunde till slut också genomföra den planerade tipsrundan. Frågor fanns både till vuxna och barn såklart. Strax innan midnatt rundade vi av och det är helt grymt skönt att bara kunna gå in i sitt lilla hus och stänga om sig. Ingen bilfärd eller tågtid som ska passas. Morgonen efter vid nio hjälps alla att plocka in och ta ner det stora tältet. Enkelt, smidigt och jag hoppas så att traditionen fortsätter.

Lördagen väntade ytterligare festligheter. Även denna gång i ett partytält. Hemvändaren och hennes karl firade att de fyllt 30 år och så passade vi också på att fira deras lilla nykomling Arvid. Här bjöds det på grillat, god dryck, tårtor och kaffe. De hade verkligen ordnat det superfint med discolampor, ljudanläggning med mera. 

Idag har det varit en riktigt lugn hemmasöndag. Jag har visserligen storhandlat och sen ägnat dagen åt att göra mammas underbart goda franska gryta. Smarrigt. Nu finns där massor att frysa in. Det blir nog mer storkok och bakning på schemat i veckan som kommer. Nu är nämligen mycket av det som jag verkligen ville hinna med innan förlossningen gjort. Allt annat nu är bara en bonus. Så det finns tid att sysselsätta sig i köket. Och ja, jag ska också försöka ta det lugnare. Börjar onekligen bli nervöst nu. Man har ju verkligen inte en susning när kroppen sätter igång...

Han håller nivån än

Jag lyssnade så mycket på Kaah under Kalmartiden. Jag älskade båda albumen och nu släpper han ett sprillans nytt. Och det är såååååå bra!