Älskade unge!

Oj vad kärleken till ett barn växer sig starkare dag för dag.

94-årskalas

Idag har vi varit och firat min Mormor, Videungens Gammelmormor. Hon fyller 94 år idag! När vi kom till kaffekalaset hade hon redan haft besök av väninnan som är inne på sitt 98-åriga år. Väninnan hade rullat dit själv med sin rollator och har tydligen endast hemtjänst som städar varannan vecka. Jisses...kruttant värre! Lite lite krut var det även i min lilla Mormor som vågade hålla 10-kilosbarnet. Även om det nog var lite tungt och Videungen hamnade allt mer på sned i knäet så fick han sitta hos henne en stund dagen till ära.

 Andra roade sig så här.

 Det blev flera sorters fika till kaffet och Mormor fick en skiva av oss med Sven-Bertil Taube att lyssna på.

 Tänk att en bebis mage kan skapa sådan fascination...

Veckans absolut bästa

• Vi har haft en kvällsbjudning med middag där vi lyckats natta bebis utan drama och där bebis sov igenom hela kvällen och sen hela natten. Yey! Lyckliga föräldrar.
• Vi har fått träffa Videungens faster, grillat och jag har fått njuta av både öl och rödvin! Nu är det verkligen sommar.
• Loff har blivit avtackad på jobbet. I höst, eller egentligen mest efter årsskiftet eftersom han ska vara föräldraledig, väntar nya utmaningar. Han fick massor med öl och en björnbärsplanta. Plantan tackar frun särskilt för! Dessutom har vi också nu en värdecheck på Kiviks musteri där vi en kväll ska få gå på ciderprovning och calvadostest. Härligt!
• Loff är alltså avtackad. Han har därmed gått på semester och nu väntar åtta underbara veckor tillsammans. Det känns helt overkligt lyxigt!
• Videungen utvecklas i rasande fart nu och det är mest kul hela tiden. Han "pratar" jämt. Är inte lika orolig för nya människor, det vill säga börjar inte nödvändigtvis störtgråta varje gång någon säger hej. Idag har vi varit på lilla Stjärnans dop och haft en supermysig dag. Han har verkligen visat sig från sin bästa sida.
• I torsdags hade jag och Fru Nordanå vår sista "riktiga" mammaträff. Sorgligt såklart men jag tänker att jag istället är väldigt glad att ha fått chansen att dela den här fantastiska tiden ihop. Som jag ser det går nu min mammaledighet in i en ny fas: semester. På semestern kommer vi ju självklart också träffas men inte nödvändigtvis med barnen kanske. Och det känns liksom inte som samma sak eftersom Loff är hemma och ledig. När jag sen är mammaledig igen i september börjar hon arbeta. Torsdagen bjöd på en härlig dag i Malmö där vi både hann med lite fika, shopping och promenad. Pojkarna var totalt synkade med vilor och annat vilket alltid är lite extra bra.
• "Sista veckan på länge" som mammaledig passade jag på att somna om Videungen hos mig i sängen vissa dagar. Vi var uppe tidigt och sen gav jag mig tusan på att det skulle mysas i sängen en stund. Två dagar somnade han hos mig och det var så mysigt att ligga och dra sig i pyjamas under förmiddagen. Myyyysigt! Sen har jag och Videungen passat på att göra ärenden i veckan också på egen hand och jag har verkligen försökt att njuta av att få vara själv med honom också.
• I veckan blev det också en supertrevlig träff med ledighetsligan. Nästa gång jag kan vara med på liknande "hittepå" är inte förrän i slutet av juli. Innan dess har jag och Loff massor inbokat och framförallt kommer vårt efterlängtade besök hit från New York, vilket gör att annat prioriteras bort.

Veckan enda minus är att jag råkade krocka vår bil på en parkering. Jag gjorde en pinsam miss när jag backade ut bilen och körde sidan av bilen rakt in i ett träd. Suck. Buckla och lackskada. Videungen satt inte i bilen tack och lov och dessutom hade jag lyckats teckna världens bästa försäkring och har tydligen en självrisk på 2000 istället för 5000....tack för att jag tog det kloka beslutet.

Nu väntar en skön söndagkväll med efterrätt från gårdagen, jordgubbar från trädgården och ett glas champagne. Nu firar vi att sommaren och semestern börjat på riktigt! Skål!

Nytt nattningskrångel

Det är bara en vecka kvar för Loff att jobba vilket är det mest positiva här hemma just nu. För vi har nu en ny period med nattningssvårigheter. Videungen har nu i snart en vecka visat sitt gamla jag igen det vill säga att man bara hinner in i sovrummet så börjar han att gråta. Och sen gråts det och gråts. På dagen är det fortfarande inga problem att vila honom.

Jag vet ju att han inte mår dåligt så jag känner mig inte direkt orolig. Det känns bara lite tufft varje gång det verkar hålla i sig för då ser man såklart flera månaders gråt framför sig och så vill vi inte ha det igen. Och vi vill så gärna kunna ha folk här hemma och inte känna att vi är totalt låsta i sovrummet varje kväll. Senast när Palla och Charles var här missade jag att gästerna gick hem eftersom Videungen var ganska upprörd och behövde mig där uppe. Suck!

Vi vet inte om det är att han just nu utvecklas i en rasande fart så att han närhetsbehov blir gigantiskt. Idag försökte Loff natta IGEN och det slutade med att jag tog över IGEN. Vi tror dessutom att Videungen mitt i gråtet råkade få syn på mig och då utbrast "mamma!". Loff kom helt av sig och är nu helt övertygad om att han verkligen sa mamma för att han ville ha mig där. Jag är mer tveksam. Vi får väl se om det där ordet dyker upp igen snart.

Hoppas det vänder snart så att vi kan ha en härlig sommar och orka hitta på saker på sommarkvällarna också ibland...

En midsommarlunch

I veckan hade vi i ledighetsligan en midsommarlunch här hemma. Vi hade knytkalas och det blev en superhärlig dag med sill, potatis, lax, ägg. Ja, sånt som hör midsommar till. På eftermiddagen satt vi ute och drack kaffe och åt jordgubbar med glass. Bebisarna vilade, lekte och åt de också.

En bebis i magen och en på magen.

 I lekhörnan kunde nu Videungen och hans jämngamla Sprallis, Fru Nordanås son, leka fint en stund. De är så söta ihop och mammorna kan inte förstå hur snabbt de blivit så här stora.

Midsommar 2014 i bilder

I år skulle jag inte göra en midsommarkrans (hade egentligen ingen ork direkt) men som vanligt i sista stund så rusade jag iväg till blomsterhandeln och tillverkade till slut en sådan där riktigt seriös krans med ståltråd och klistrig tejp och allt. Det hör liksom till...Så som vanligt hamnade jag på midsommaraftons förmiddag utomhus på en stol med diverse blommor och grönt. Fint blev det! Dagens kransfika blev jordgubbar från trädgårdslandet. Mums! Blommorna räckte precis till en liten krans till Videungen också. Nedan följer en liten bildbomb från Videungens allra första midsommarafton.

Vi rullade ner till ett Smygehuk vid ettiden och hade antingen ovädret i ryggen eller över oss hela vägen. Väl på plats mötte vi äntligen upp delar av Familjen Harlösa som äntligen äntligen äntligen kommit hem från Kina. Det var fantastiskt att ses igen! Vi har inte träffats på nästan ett år. Resten av låtsassläkten var också på plats såklart. Och givetvis visade sig Sverige från sin absolut mest traditionsenliga sida. Vi sprang ut och in, ut och in. Det öste ner när vi skulle fika men sprack sedan upp, för att sedan börja regna igen. Kinafolket fick verkligen uppleva en riktigt svensk midsommar!

 Alltså dessa bakverk till kaffet. Jag verkligen älskar Låtsas-mammans kärleksmums...

 Videungen satt skyddat i vagnen med kransen på huvudet. Helt otroligt att han lät den sitta kvar...?

 En vanlig syn, fullt fokus på nykomlingen i låtsassläkten. Videungen fick verkligen stå i rampljuset denna dag eftersom det faktiskt var första gången de träffades "live" och inte bara via Facetime.

 Herrarna passade vagnen och fikat medan...

 ...vi andra dansade runt stången.

 Konsten att få internationella barn att uppskatta midsommardans... 

Helt impade eller roade var de inte. Minstingen, min söta lilla gudson, villa mest bara ha glass och de andra var rätt nöjda när himlen öppnade sig igen. Då bestämde vi för att rulla hem till Låtsasföräldrarna och skvallra, äta midsommarmat, ost och jordgubbar. Vi hade en supertrevlig kväll och Videungen sa tydligt ifrån när det halv nio var dags att åka hem. Då var han verkligen slut i pottan. Tack för en fin midsommar Låtsassläkten!

En midsommarpuss får avsluta det här inlägget.

Igår knäckte han nästa kod

Äntligen gillar han gåstolen och nu vill han inget hellre än att springa runt runt runt i den. Härliga framsteg!

Det växer i landet

Jag älskar den här perioden. Några gånger i veckan, nästan varje dag, smyger jag runt trädgårdslandet och konstaterar för mig själv vad som växer bra och vad som växer mindre bra, spekulerar i när det kan tänkas vara dags att skörda osv. Mysigt!

 I år har jag satt tre sorters potatis. Jordgubbarna är mycket bättre än i fjor och jag plockar nya varje dag just nu och de smakar supergott! Salladen har jag sått om eftersom det inte alls tog sig. Vinrankan som planterades på prov i fjor växer så det knakar och i år har den fått något att klättra på. Jag odlar för första gången på pallkrage och det verkar funka kanon. Än så länge är det mest rabarberna som vi ätit mycket av och den säsongen varar ju ett bra tag till tack och lov.

 I år var jag snabbare med att lägga ut halm så att inte gubbarna skulle dränkas i jorden och ruttna. Det gjorde nämligen många i fjor. Dessutom har jag också bättre skydd för fåglarna den här säsongen. Ibland ser jag skatan spatsera runt trädgårdslandet surt och undra hur odlaren kunde vara så snål...

Och så bjuder jag även på ett annat litet smultron. Idag fyller Videungen 9 månader. Hur härliga dagar har vi inte just nu under parasollet med leksaker?! Igår tog jag den här fina bilden på det bästa jag har. Nu är det verkligen inte många arbetsdagar kvar Loff innan vi är lediga i åtta veckor tillsammans! Bara nästa vecka också...

Den ljusnande framtid är vår

 Jag har verkligen haft tokångest i en månad inför den här dagen. Vi skulle på en otroligt efterlängtad student hos Grannarna i Stugan ikväll. Men med vår nattningsbakgrund med Videungen så blir alla kvällsmoment som en skräck för mig. Trots att det varit bra länge nu. Frågorna är alltid tusen. Och kontrolltankarna snurrar runt runt runt. Ska vi natta i vagnen? Hur kommer det se ut på platsen? Stimmigt? Hög musik? Om det regnar och åskar kan inte vagnen stå ute, var gör vi av den då? Hur kommer Videungen att reagera när vi lyfter över honom till bilen och sen ska sitta fastspänd i över en timme hem? Och hur blir det sen väl hemma?

Suck. Behöver jag säg att jag är trött på mig själv och misstänker att jag är en aning onormal...men jag lever på hoppet att fler har de här nojorna som föräldrar.

Och tänk så gick det så bra.

 Vår Videunge på sin första studentfest. Med badanka i munnen...

Loff firar med Flippan som tog studenten idag fredagen den 13. Vilket datum!

Det blev nämligen så att Videungen själv parerade vilorna under dagen att han faktiskt blev trött på väg till studenten och somnade en timme i bilen. Egentligen är just den timmen helt fel tid men idag gjorde det inte något alls eftersom vi visste att ingenting ändå skulle var som vanligt. Vilan i bilen gjorde att Videungen orkade hålla sig vaken enkelt till åtta istället för att sova klockan sju. Vi började med att Videungen fick gröt direkt efter bilfärden vid fem eftersom det då gått lång tid sedan förra målet mat. Sen kunde vi alla andra äta och mingla i godan ro och Videungen var på ett strålande humör!

 Mamma och Moster Tvilling var på plats. Och både dem och jag fick faktiskt kika in i Stugan hos den nya ägaren. Hon verkade himla trevlig och mysig! Men det kändes helt galet att det inte var vårt. Jag var tvungen att tänka mig för så att jag inte gick för fort runt i huset och tittade. Jag kunde ju inte bara stövla på som vanligt. Det är ju faktiskt inte vårt hem längre utan någon annans...? Knäpp känsla. Sorgligt. Konstigt.

Far och son. Vilka härliga grannar vi hade i Stugan och så mycket kul vi haft på somrarna, tänker jag när jag ser dem. Så härligt att få sitta på altanen igen och veta att sommaren bara är runt hörnet. 

Det fanns dessutom barnstol på plats. Perfekt! I den satt Videungen i princip hela kalaset eller på golvet bland mängder av leksaker som värdparet lagt ut åt andra små barn som också fanns på kalaset.


Runt åtta blev det då pyjamas och välling och eftersom många gäster redan hade gått från festen så var ju vi knappast gästerna som var först därifrån (vilket jag trodde vi skulle vara). Vi satt inte i bilen förrän närmare halv nio och då somnade Videungen som på beställning. Väl hemma lyfte vi ut honom ur bilen och då vaknade han till men jag gav mig tusan på att inte dra upp honom mer utan hålla honom kvar i sängen. Så det påbörjades nattning direkt och efter ett tag kom han fint till ro. Nu sover vår lilla duktiga gosse i sin säng.

Dagens bästa var helt klart att vi slapp natta borta och att vi kunde få honom att somna i bilen hem. All oro i onödan, som vanligt...

Ett halvt kilo upp

Idag var vi på viktkontroll hos BVC. Och Videungens vikt var riktigt bra! Skönt skönt skönt. Han hade gått upp nästan ett halvt kilo på mindre än tre veckor och ökat 1,5 centimeter i längd. Så nu är denna mamma väldigt nöjd och glad att dagen startade så här fint. Så nu väger Videungen 9870 gram och är 77 centimeter lång. Har alltså storlek 80 nu i princip enbart förutom i pyjamas (hel inte tröja och byxa) där han har 86.

Jag sa till vår BVC-sköterska att om inte Videungen hade gått upp så hade i alla fall inte vi föräldrar kunnat göra mer. Han får smör i alla rätter utom fruktpuréerna och han äter tills han spyr. Han har inget annat sätt att säga stopp utan man bara trycker på och sen klöks han eller kräks han upp lite. Så därför var det extra skönt att inte behöva hetsa ännu mer med maten för det hade bannemej inte gått.

I eftermiddag unnar jag mig själv fotvård. Det ska bli underbart med fina sommarfötter!

Fläkt, jordgubbar och solbränna

Vilken värme. Klockan är över 21 och vi har 27 grader på vår framsida där kvällssolen för en liten stund sedan just gått ner bakom grannhusen. Helt galet. Bilden visar prognosen för klockan 22 i södra Sverige.

I flera dagar har vi haft underbart sommarväder och jag har verkligen fått jaga skugga till Videungen, smort för säkerhetsskull med solfaktor och fått använda shorts och kortärmat på honom, vädrat bilen extra, försökt komma ihåg att ge dricka mer än vanligt osv. Det är lite klurigt hur man ska klä de små. Jag som har nog att komma ihåg att smörja mig själv och fundera på hur jag ska gå klädd för att vara lagom varm, haha! Men han har inte klagat i alla fall...

Vår ovanvåning är som en bastu så sedan helgen står nu en golvfläkt och fläktar, plus att vi har tvärdrag. Tyvärr kan vi bara öppna lite eftersom katten inte får smita ut. Fast vi kan inte ha tvärdrag i Videungens rum vilket gör att där blir supervarmt när vi väl stängt dörren efter nattning så nu har jag faktiskt i några kvällar satt dörren på glänt och låtit fläkten blåsa in lite i hans rum. Då har det absolut blivit bättre.

Men gud vilka sommarkänslor vi redan har fått. Loff räknar ner dagarna nu inför semestern. Jag har tagit ett glas vin på kvällen, vilket känns som ett riktigt semestertecken. Idag skördade jag trädgårdslandets första jordgubbe. Gubben smakade himmelskt! Idag satt jag och grannarna som var på besök med sina små bebisar ute 9.30 i skuggan och åt en härlig frukost. Under Videungens eftermiddagslur kunde jag i 20 minuter ligga i en solstol och läsa tidningen och försöka bli av med fula linnelinjer.

För jo, solbränna har jag och för första gången i mitt liv har jag kunnat sola riktigt sakta, haft gott om tid, varit ute på dagen och fått all den härliga vårsolen som man alltid missar när man sitter på redaktionen och sliter. Fått fräknar långsamt. Inte pang! Sakta, sakta har den där solbrännan kommit och nu märker jag också att jag inte alls bränner mig lika lätt som annars. Juni är annars min månad då jag alltid råkar bränna mig och tål i princip "nada" eftersom jag inte hunnit sitta ute alls under våren. Dessutom har jag varit mycket i skuggan med Videungen vilket också gör att det blir betydligt lugnare solning. Skönt!

Imorgon väntas det däremot åska. Jag gillar verkligen inte åska. Vad jag minns har jag alltid tyckt att det varit läskigt. Kanske var det för att pappa släckte ner allting, drog ut sladdar och satt typ vakt i fåtöljen i Stugan och tittade ut över trädtopparna i horisonten medan min mamma alltid gick och la sig i sängen och drog täcket över huvudet och hoppades på att överleva? När mamma gick och lade sig blev alltid pappa skitsur och muttrade något om att "det där är ju också en bra överlevnadsteknik..." Stämningen var alltid väldigt märklig vid åskoväder hemma hos oss... Tyskland verkar haft ett fruktansvärt oväder med flera döda igår. Usch! Här skulle det, enligt smhi, inte alls bli lika illa.

Nu blir det lite svalare framöver igen och det gör mig inget alls. Bara den där sommaren visar sig igen när jag och Loff nu äntligen är långlediga ihop en hel sommar.

Klådkatt hos dyrdoktorn

Jag blir galen på vår katts allergi. Jag tycker så synd om vår lilla håriga bebis...

I veckan var jag hos veterinären för att vaccinera och för att prata tre års allergiproblem. Men bara för ungefär två veckor sedan, efter att katten ätit ett helt nytt foder i typ sex veckor som bara innehåller kyckling och grönsaker, så sa jag stolt till flera av kattvännerna: "Max är helt av med sin allergi. Jag kommer visa upp en urtjusig katt hos veterinären och har löst gåtan själv. Han har nog helt enkelt varit allergisk mot sitt allergifoder bland annat. Nu när vi bytt till ett annat foder så ser han helt annorlunda ut och är jättepigg. Han har aldrig varit finare!".

Varför? Varför lär jag mig aldrig? Varför sa jag detta högt?

Några dagar senare var katten av med all päls på innerlåren och magen och hade rejäla gnagsår. Det har han inte haft på väldigt länge! Istället har ju allergin de senaste året, då han i princip bara fått sitt urtråkiga och svindyra allergifoder, suttit runt halsen. Det var länge sen ruvorna och klådan satt på just magen.

Vi har ju som bekant bytt tvättmedel, kattsand, foder, tvål, vi vädrar, städar. Ja, jag tycker vi gör det mesta. Och katten är ju en innekatt så han går ju inte ut och drar in en massa skit. Saker har hjälpt tillfälligt och vi har andats ut men lika snabbt som vi ropat hej så är allergin tillbaka igen. Börja om från början. Igen.

Men denna gången tyckte jag verkligen det var stor förändring. Katten gick upp i vikt och var verkligen mycket mer positiv. Tillfreds med livet. Och det höll i sig så pass länge. Han svarade ganska direkt på det nya fodret tyckte vi och det höll som sagt i sig. Dessutom älskade han det och åt som aldrig förr, vilket han behöver eftersom han är ganska mager.

Istället för fin katt fick jag åka till veterinären med en katt som aldrig sett värre ut. Så nu ska vi testa lite allt möjligt och få behålla samma veterinär som ska hålla kontakten med oss. Nu ska vi prova nytt foder igen, men har i princip redan slutat med det eftersom katten inte tycker om det. Såklart. Vi har satt in feromondoftspridare i eluttagen som ska lugna katten (om det nu handlar om stress eller är en kombination), vi ska börja försöka stimulera katten med att till exempel lägga foder på olika ställen och få honom att roa sig lite själv, ha två kattlådor osv. Vi har också tagit blodprov för säkerhetsskull som visade att katten hade bra värden i övrigt. Veterinären ville att han skulle sluta ligga i vår säng hos mig om natten eftersom värme gör klådan värre men den kampen beslutade jag mig snabbt för att inte ta. Max kommer riva dörren in till oss och väcka alla inklusive Videungen. Inte aktuellt. Någon måtta får det vara.

Nästa steg blir väl att börja någon form av "riktigt" allergiutredning. Massa tester och utredningar. Och höga veterinärskostnader och kanske ändå en ganska allergisk katt. Suck.

Jag tycker så synd om lilla katten. Jag vill ju bara att han ska må bra. Han har ju redan blivit nerprioriterad nu när Videungen kommit till världen. Å andra sidan känns det skönt att allergin inte kommit i samband med bebis för då hade jag fått grymt dåligt samvete. Allergin har han ju faktiskt haft länge och katten är absolut fortfarande social och kelig. Fast såklart något mindre eftersom han inser att det är inte är lönt att försöka få uppmärksamhet samtidigt som Videungen också vill ha det.

Max får sitt gos varje kväll och lite lek varje dag och framförallt sover han ju i min säng nära mig hela natten vilket kanske kompenserar lite för dagens betydligt mindre umgänge. Och så har han sällskap hela dagarna, han är inte alls ensam så många timmar om dagen som när vi arbetade.

Kommer vi någonsin få veta vad han reagerar på kan man undra?

Dao-dao-dao-dao

De utvecklas fort de små liven. Nu kan Videungen "prata" det vill säga han säger dao-dao-dao-dao-dao och ti-ti-ta-ta och till exempel tao-bao. Det låter hur gulligt som helst. Häromdagen knäckte han plötsligt koden och kan nu klappa. Som mamma blir man såklart riktigt imponerad! Varje dag ser man att det han övade på igår har han blivit ett strå vassare på.

Han kryper absolut inte men är väldigt rörlig. Ligger han på golvet så tar han sig på mage runt, runt runt som en klocka. Han kan också kasa sig bakåt på mage. Lite framåt går nog också men det är inte helt lätt att se hur det går till egentligen. Plötsligt är han bara lite längre fram på något vis.

Och gå-stolen har han inte gillat ett tag men idag så såg jag tydligt hur det faktiskt börja hända lite där också. Det är inte jättelångt kvar tills att han får den att röra sig mer bestämt i en riktning.

Han sitter hyfsat stadigt nu men fortfarande vågar jag inte lämna honom utan kuddar i ryggen.

Videungen kan absolut inte få in bitar med mat i munnen. Här går det riktigt trögt. Får han en superliten bit av något som till exempel frukt eller kokt morot så klöks han. I värsta fall spyr han upp allt som han lyckats få i sig tidigare. Någon som har tips? Eller det är helt enkelt bara att fortsätta låta honom öva med bitar? Han kan ju inte äta puréer till han är 42 år...

Och hår, ja håret växer så det knakar. Jag älskar hans hår. Att få borra ner näsan i nacken och lukta. Ååååå det finns inget mysigare.

Och fler tänder är på väg med största säkerhet. Men det går så trögt, det känns som det har hållit på i en evighet. Sagel, sagel, sagel och ett finger i munnen hela tiden. När kommer de där tänderna som uppenbarligen irriterar? De två som redan kommit har också växt en bit nu och syns tydligt.

Tomat. Blä! Allt som innehåller tomat dissar han och klöks av eller börja gråta av. Och tomat finns det i mycket barnmat vill jag lova. Gröt och frukt är absolut det bästa som går att äta fortfarande.

Tänk så bra en mamma redan känner sitt barn. Fast att barnet inte pratar. Tänk så mycket kommunikation är kroppsspråk, blickar och läten. Jag älskar vår Videunge så.

Att få känna sig pigg

Än så länge har övriga familjen klarat sig från eventuella baciller från pappa Loff. Hela dagen igår spenderade jag tillsammans med Videungen medan Loff sov och sov och sov. Imorse mådde han bra igen. Jätteskönt! Lika bra mådde jag själv efter nu, peppar peppar ta i trä(!!), flera nätter med bra sömn och stor uppbackning från Loff när det gäller nattning och nätter. Igår kunde jag för första gången på länge känna att jag klockan åtta på kvällen, då bebis sov och make sov, orkade röja lite i köket, orkade fixa lite andra "måste-saker", orkade blogga och dessutom se favoritteve fram till klockan tio och fortfarande inte vara speciellt trött. Oj oj oj.

Vi har verkligen fått till bättre nattningar. Mycket bättre. Vi har hittat rutiner för vila. Videungen har fått rutiner och verkar sova betydligt bättre om nätterna. Och vi går absolut inte ifrån rutinerna nu när det verkar funka. Det händer faktiskt att han knappt "kallar på oss" alls ibland fram till klockan fyra eller fem. Men visst det är ju fortfarande ganska sällan. Det är precis som han nu i några veckor fattar att han ska sova på natten, sova i längre sjok. Innan har han kanske inte varit mogen för det helt enkelt?

Och jag själv har också nu i flera nätter kunnat slappna av. För ett tag var det omöjligt att somna. Trots att Videungen sovit fint i flera nätter kunde plötsligt inte jag sova. Precis som att jag drabbats av fullständig sömnstress.

Hoppas hoppas att allt detta kan hålla i sig lite innan vi kommer in i nya faser som vänder upp och ner på världen och dygnen...