Läderbröllop med mumsbit

I går firade jag och Loff tre år som gifta. Jag är fantastiskt lyckligt lottad som hittade en så fin make. Jag är så oerhört tacksam över att vi har fixat så mycket saker, av det där som tillhör livet, tillsammans; ett fint hus, fina semesterminnen, en allt som oftast kul vardag, sorg och besvikelse men framförallt en alldeles perfekt liten Videunge.

I går uppvaktade vi varandra. Vi hämtade färdig mat för att ingen orkade stå i köket och laga något. Loff hade köpt en träningsväska till mig som jag ville ha (tyckte jag förtjänat min livs första träningsväska efter sommarens flitighet). Innan har jag alltid slängt ner träningskläder i fula reklamväskor eller i en helt enkel plastpåse.

Själv hade jag  beställt "vår" bröllopstårta i mindre format. Loff visste ingenting så det blev min present till honom. Tårtan hade exakt samma smaker och gjord på precis samma vis av samma tårtleverantör som för tre år sedan. Om den var lika god nu som då? Oooo ja! Vi har dessutom rester ikväll så det blir strax tårtkalas igen så fort Videungen somnat.

Som en liten bonus hade mamma varit här hemma när vi var på arbetet och satt en bukett blommor i våra bröllopsfärger på bordet. Tack snälla mamma, du är alltid så omtänksam!

12 veckors kämpande

Jag är så stolt. Insåg just att jag nu tränat flera gånger i veckan i 12 veckor. Vilken grej! Och nu blir det också en investering i träningskort till hösten. Det ni!

Hoppas ingen fick för sig något annat utifrån rubriken, haha! Insåg nu att den verkligen lockade till läsning...

Kräftis för Loffs syster

I helgen hade vi familjen på kräftskiva. Loffs syster firade födelsedag och eftersom hon just nu är bostadslös på grund av lägenhetsskifte så fick kalaset bli här hemma. Det blev också en liten avskedsfest av det hela eftersom hon flyttar med sambon till Göteborg. Vi hade en fantastiskt mysig eftermiddag och kväll och jag tror att de alla var riktigt nöjda. Jag är verkligen superglad att vi äntligen fick till en sommarfest – det var rent för länge sedan familjen!

 Loffs syster hade ordnat så fint med tävlingar. Här lag Blåklorna.

 Lag Rödstjärtarna. Vi vann alla grenar! Grymt lag!

 Lag Gulrommen.

 Det var riktigt blåsigt (har varit i flera dagar och det har fortfarande inte slutat) men varmt så det gick att sitta ute. Regnet hängde i luften mellan varven men vi hade tur och klarade oss hela kvällen utan stänk. 

 Mitt i allt ihopa skuttade Videungens kusin plötsligt i poolen med alla kläder på, haha! Här hjälper Farmor honom av med plaggen.

 Kusinen fick publik...

På kvällen satt vi sen inne och minglade och avslutade kvällen med Mexican Train på åtta personer. Det var riktigt roligt! 

Tack alla för en superfin kväll! Ps. På bilden har jag snott Lofts brors hatt. Ds

Mot solen i vinter

Bokat! Känns. Så. Bra.

Nypremiär för vardagen

Första dagen på jobbet avklarad. Det kändes för första gången på länge ganska tungt att gå tillbaka. Jag har svårt att förklara varför. Kanske är det för att denna sommar gick så vansinnigt fort. Kanske känns det så för att vi stannat hemma i Sverige så mycket, kanske känns det så eftersom vädret inte varit helt lysande?

Jag har haft en fin semester i alla fall och känner mig nöjd. Men jo, på något sätt var det lite tungt att återvända.

Men första dagen är som sagt klar och det gick ju bra det med. Och snart är det "nedförsbacke fram till jul" som min kollega sa och himlade lite ironiskt med ögonen.

Mest nervös var jag dock för Videungen skulle lämnas på nya förskolan. Hans förskola har ju nu bytt lokaler eftersom det gamla lokalernas hyresavtal sades upp och för att den nybyggda förskolan inte blir klar förrän 2016 någon gång (om ens då). Så nu har barackerna/paviljongerna satts upp och förskolan flyttade in i dag måndag. Vi var först på plats.

Dels var det pirrigt eftersom jag trodde Videungen skulle bli jätteledsen och osäker. Visserligen är det samma personal men det har ju gått sex veckor nu och för en snart tvååring är det lång tid.

Tack och lov var det en av hans ordinarie pedagoger som hade öppningen idag och vi var först på plats klockan sju. Lokalerna var verkligen ett lyft trots att det är baracker/paviljonger. Rent och snyggt och inte något slitet alls faktiskt. Kapprummet var fint och vi fick fylla det med grejer först av alla och det var bra med plats både för vila och lek. Bara det att personalen nu har ett ordentligt rum med skötbord...

Videungen var till en början lite blyg och jag hade tagit till lite extra marginal till jobbet om något skulle strula. Men eftersom det var rätt personal och han ändå verkade vara på gott humör så kunde det nog inte gå bättre. Inget gråt och vi vinkade hejdå efter en liten stund i soffan tillsammans. Skönt!

Som en extra mjukstart denna vecka hämtar Mormor varje dag tidigt plus att förskolan har stängt en dag vilket gör att veckan bli kortare. När Mormor hämtade i dag så verkade allt gått bra och Videungen har varit sååååå glad hela kvällen!

Första vardagen firade vi därför i kväll med en glass i Lomma!

Vägen till havet

Nog föreställde jag mig sommarlivet med barn som helt idylliskt. Att det där lilla barnet skulle bli sådär pepparkaksbrunt och bara vilja springa naken och äta glass och gärna kasta sig i havet med vällust. Nja...det är ju lite knepigare än så inser man som förälder ganska snabbt.

Jag lyssnade på Mannheimers sommarprat och där berättar Anna om hur on minns barndomens somrar. När hon beskrev hur det inte fanns rutiner, att den kunde vara långtråkig och hur de åt "konstig" mat och hon jämt var lite småhungrig osv. Mycket av det hon sa stämmer nog väl in på många. Vi har nog alla haft eller har en romantiserad bild hur sommaren ska vara men egentligen är den ibland ganska jobbig, eller blir i alla fall inte som vi tänkt oss.

Själv tålde jag absolut inte solen och blev lika paff varje år när jag insåg att sommaren också innebär småkryp och getingar. Jag satt alltså mest inne på sommaren som barn. Fast när jag tänker på barndomens somrar så tänker jag just att allt var perfekt men inser efter lite mer eftertanke att perfekt var den nog inte hela tiden.

Videungen är ju väldigt skeptisk mot sand och det här med att kladda ner sig det vill säga sand på fingrar, geggamoja etc. (Kanske har vi torkat av honom för noga eftersom vi själva också avskyr kladdiga händer och ansikten på små barn? Kanske har vi vant honom vid att vara ren?) Och det här med att bada och bli blöt är lite samma sak, i alla fall till en början. Så den här badsommaridyllen har vi fått kämpa med lite. Vi har inte gett upp i första taget utan försökt vänja honom eftersom vi någonstans ändå tror att han tycker det där med att plaska är lajbans. Kanske idiotiskt men så länge som vi går varsamt fram tänker jag.

Efter strandbesöket på Österlen med Foxen så mer eller mindre vägrade jag ge upp det här med bad och strand eftersom badvädret nu äntligen kom! Jag vet att barn inte ska vara i solen, jag vet allt det där men å andra sidan har detta land sol ett par veckor om året och är man inte ens ute alla de dagarna och man smörjer med solfaktor 50 och har heltäckande kläder känner jag att det får vara nog. Så vi siktade på stranden även i tisdags. Och Videungen gjorde stora framsteg. Vi kom dit på eftermiddagen då solen inte var som allra starkast och så tog vi det försiktigt och försökte visa honom havet och stranden och alla andra barn som lekte och hade kul. Han är ju lite som Ferdinand ibland vår söta gosse....

På bara två timmar vände humöret och vi fick baddräkten på plats och till slut ville han aldrig komma upp ur vattnet, haha. Att gå runt och utforska vattnet var visst superkul! Som en extra bonus så vågade han gå hela vägen tillbaka genom sanden till bilen när vi skulle hem. En dag tidigare ville han inte ens sätta ner sin fot i sanden en sekund. Barn slutar aldrig överraska, varken på det en eller andra hållet.

Så det blev stranden en till dag sista semesterveckan (med samma lirkande och till slut succé!) och dessutom har Videungen haft Sprallis på besök och de båda badade här hemma i vår uppblåsbara pool. De hade verkligen superkul!

Alla glada och nöjda.

Alltså. Barn och sommar.

Det behövs inga ord. Jag har så många fina minnen att ta med mig från den här sommaren som precis som vanligt tog slut alldeles för fort...

Foxen på Österlen

Minns ni Foxen? Hon flyttade hem till Sverige igen efter att ha bott i USA i flera år. Vi träffades för ett år sedan när de ganska nyligen flyttat hit och nu fick vi äntligen till en date igen. Jag blev så glad att det kunde lösa sig trots att de var på Österlen.

I måndags träffades vi därför på den helt underbara stranden i närheten av Stenshuvud och fick några fantastiskt soliga timmar tillsammans. Alla var nöjda och harmoniska utom kanske just Videungen som fortfarande inte vant sig vid sand och det här med att bada i vatten under 37 grader. Men det gick okej i det stora hela. Övning ger färdighet eller?

Jag är så glad att detta blev av. Att träffas en gång om året: bara det känns lyxigt! Även om jag hoppas att det blir oftare. Tack för en fin dag Foxen med familj!

Danmark fullt av äventyr

Vi drog till Danmark med Charles och Palla som vi bestämt i våras. Det blev i slutändan en riktigt lyckad semester i några dagar men vi kommer nog skratta åt en hel del så här i efterhand. Starten på rensa var ju sådär...

För det första så höll vi aldrig på att komma iväg på grund av att vår bil totalt havererat och är inne på mastodontreparation på Volkswagen på grund av ett fabrikationsfel i motorn. Men vi fick tag i lånebil och alla var glada och nöjda. En  stund. Väl över bron började Palla och Charles Saab att koka.

Det blev tidig lunch på McDonalds och paus vid bensinmack som låg väldigt lägligt när bilen ballade ur. Här fylldes det på vatten för fullt och bilen kunde sedan rulla resten av resan bara de såg till att fylla på nytt vatten inför varje bilresa.

Campingen vi bodde på var bedrövlig på många sätt men hade också sina fördelar. En gång i tiden var här nog fantastiskt bra med kul stor lekplats, vattenrutschkana med mera. Nu var allting extremt slitet och stugorna var rejält ohygieniska och nergångna. Däremot var restaurangen helt okej för att vara en camping och frukosten var absolut bra. Och så är det bekvämt nära till Legoland och Lalandia som nog många föredrar med barn. Priset vi betalade var också ett riktigt bra paketpris med inträde till Legoland och frukost med mera.

Men sånt är ju alltid svårt att veta när man bokar – vad som är bra och inte. Men helt enkelt, Randbødals camping blir det inte igen för vår del. Trots regn och 11 grader som vi hade vår första dag badade herrarna och tog en tur i rutschkanan som såg ut att falla i sär när de susade ner. När vi vaknade upp till samma väder dag nummer två och skulle till Legoland kändes det lite smått knäckande.

Så vi styrde om till Lalandia och det var en kanondag med massa bad både för stora och små. Jag åkte en sjukt rolig rutschkana som jag kommer att leva länge på. Inne på badet tog vi inga bilder men däremot fotade jag en del på den del av Lalandia som är utanför själva badavdelingen. Där ute kan man bland annat fika, bowla, spela minigolf, spela på spelmaskiner, hoppa studsmatta, klättra på klättervägg och åka skridskor.

Här är vi inne i vinterlandet och åker skridskor och "pulka". Charles med yngsta dottern.

När vi kom ut hade vädret äntligen vänt och det var strålande sol men fortfarande ganska kallt. Någon gång precis efter att denna bild togs så startade inte Pallas systers bil (Pallas syster och hennes familj var också med på resan) men med hjälp av startkablar fick de till slut fart även på den bilen. Vilket bilkaos!

På kvällen blev det grillat och häng på vår lilla altan. Kvällen blev mysig och vi var nog alla rätt så nöjda att vi styrde om till Lalandia denna först regniga dag.

En glad Videunge som varken bryr sig om skit i hörnen eller vädret! Det är nog det bästa med barn!

Totalt sett var vi alltså sex vuxna och fem barn på resan och varje familj hade egen stuga. Här äter vi på vår altan.

Lekplatsen på campingen hade nog varit jättebra för länga sen. Nu var den riktigt sliten men ungarna verkade bry sig mindre. De var verkligen helnöjda! Och kanske hade även vissa föräldrar tokkul...

Att få vara hamster för en dag och springa i ett hjul....

Sista dagen sken solen och vädret var perfekt för Legoland!

Och vilken succé! Jag tror att alla var väldigt nöjda med dagen. Det fanns något för alla: karusellfantasterna, vuxna och riktigt små barn. Vi inledde med tåget som visade oss runt. Tåg är ju en riktig höjdare tycker Videungen.

Sen skiljdes familjerna lite åt under dagen och försökte uppfylla alla barns önskemål. Vi drog med Videungen till Duploland som är superbra för de mindre barnen. Där finns små karuseller och en jättefin Duplolekplats.

Vi åkte ännu mer tåg här som Videungen tyckte var fantastiskt spännande och kul! Jag var allt lite osäker på hur Videungen skulle reagera men det gick förvånansvärt bra. Men som sagt, säljer man bara in det som "tåg" så verkar det mesta funka.

Här är en variant som går på en bana uppe i luften. Lagom fart för denna klena mor...

Lite käk! Här samlade vi ihop flocken igen och kunde sen alla hänga i samma områden under eftermiddagen.

På eftermiddagen gick vi också tillbaka till Duploland och åkte Duplotåget. Vi körde småbilar, vi besökte akvariet, fikade och tittade på Miniland med de uppbyggda Legovärldarna. Själv kom jag faktiskt upp i de flesta vattenkarusellerna. Jag åkte Kanoten (typ Flumrider), Vikings river splash (typ Colorado) och sen körde jag ett race vattenkrig på piratskepp och efter det var jag totalt dränkt! Men kul hade vi!

Sen vill jag lova att vi var trötta. Men mycket mycket nöjda. Det finns många minnen från den här resan som sagt att skratta åt. Och jag är så glad att vi kom iväg och fick uppleva allt detta med Charles och Palla!