Herbert

Alltså, Herbert the pervert i Family Guy. Här i den bästa av två världar Star Wars och Dirty Dancing. Hans visslande ljud gör mig alldeles prillig. Hahahaha!

Så att det gör ont

Ibland kan jag säga till Loff: jag älskar dig så att det gör ont.

Han brukar inte gilla det för han tycker att det låter hemskt. Han vill ju knappast att det ska göra ont, menar han.

Jag menar istället att det finns verkligen få personer i ens liv som man älskar så att det gör ont. Och med det menar jag att känslan är så stark att när man blir påmind att någonting skulle kunna hända honom, att vi inte får bli gamla ihop, ja helt enkelt en rädsla att man någon gång skulle förlora den här personen skulle det vara döden för själen typ. Typ.

Loff undrar ofta varför jag tänker på att något tråkigt skulle hända? Och det gör jag verkligen inte! Men ibland så. Om? De få gångerna de tankarna slår mig så gör det rysligt ont, i förväg liksom.

Själv menar jag att älska någon så att det ibland gör ont är det finaste man kan göra. Jag tror att han förstått det vid det här laget.

När man har förlorat en pappa i ganska ung ålder, 21 år, så bär man det med sig såklart. Ibland bara kommer det över en. Igår kom det fullständigt över mig i snorpapperna på kvällen. Plötsligt kändes det som att alla i hela världen glömt bort honom. Som att ingen pratar om honom längre. Som att människor är så dåliga på att prata känslor att de hellre förtränger döda människor istället för att försöka göra de levande.

Jag tycker det är så synd och kan känna mig ganska ledsen över det. Pappa är död men han har ju funnits. Varför ska jag glömma bort honom?

När någon då plötsligt frågar och verkligen vill prata blir jag bara helt varm i kroppen. Lycklig men också rätt så rörd. Och ibland lite ledsen.

För en tid sedan tog min frisör upp det här med pappa. Hon frågade hur han var, hur vår relation var och hur han dog. Hon sa: "Det var ju så länge sedan nu så man glömmer ju hur det där va. Men jag glömmer aldrig den dagen du satt här och berättade vad som hänt."

Och så pratade vi och pratade. Och jag var så glad att hon faktiskt vågade prata. Och ville veta. Min frisör har jag haft i över tio år men vi har aldrig umgåtts privat. Vi känner bara varandra i frisörstolen så att säga. Förra gången jag var där sa jag faktiskt till henne att jag uppskattade pratstunden.

Jag minns pappa som hans var. Inte bara de fina stunderna, för ingen har bara fina stunder. Och eftersom jag framförallt inte bara vill minnas kvällen då han dog så blir det viktigt ibland att få prata om honom som att han är här då och då.

Det känns onekligen lite extra i hjärtat att han inte ska vara med i augusti nästa år på bröllopet. Det är nog första gången som jag upplevt det riktigt jobbigt så här långt efter att det hänt. Bröllop är så förknippade med brudens far och det gör att det hela känns lite knepigt emellanåt.

Pappa jag saknar dig så att det gör ont.

Täppt däbbd däbbdast

Snorpapper.

Nu har det brutit ut och jag har i princip bara vilat i sängen efter jobbet idag. Nu hetsdricker jag te och försöker vara vaken lite så att jag kan somna igen ikväll. Jag är verkligen inte bra på att vara sjuk. Alltså. Jag tycker så synd om mig själv och är riktigt ynklig, haha! Kanske är det egentligen så man är riktigt duktig på att vara sjuk? När man verkligen går in för det...?

Jag är sjuk. I huvudet mest kanske.

Om mindre än ett år är det vi

I lördags var det dags för Hemvändarens bröllop. Fest och vigsel ägde rum i Norra Ugglarp. Vigseln var väldigt fin och de gifte sig utomhus, inte en droppe regn trots dunderåska på morgonen. Det är såklart väldigt speciellt att se en av sina närmsta vänner gifta sig. Men just den här vigseln hade jag fått fotoansvaret och var därför tvungen att fokusera lite mer på det. Framförallt eftersom jag absolut inte är något proffs på något vis. Samtidigt upptäckte jag att jag stod precis vid ett bålgetingbo...så det var några riktigt svettiga minuter eftersom jag har fullständig fobi mot de djuren...

Men kvällen var lyckad och det gamla trogna gänget dansade en hel del på dansgolvet. Själv fastnade jag nog på en eller två bilder eftersom jag fotade en del själv. Jag invigde min nya klänning (mitt totala fynd på Noa Noa!). Om typ ett år är det vår tur på bilden. Nästan lite pirrigt!

Måndag igen. Newyorkarna klarade Irene väldigt bra och det verkade inte vara så farligt som man först befarat. Tur! Själv sitter jag efter en totalt avslappnad söndag just nu i soffan med en kopp te. Halsen värker och jag börjar känna att den klassiska höstförkylningen smyger sig på.

Var helt knäckt på väg hem från jobbet när jag började känna mig lite dålig eftersom Loff och jag skulle inleda en tuffare träningsperiod med start ikväll. Blä!

Gatufest

Igår var det premiär av det som jag tror att många vill ska bli tradition, gatans Kräftskiva. Två grannar hade fixat tält och förberett medan vi andra hakade på och bidrog med det som vi kunde. Gatan spärrades av för kvällen och tältet pyntades under eftermiddagen.

Troligtvis årets sista kräftor. Det känns ändå helt okej. Alla tog med sin egen mat och dryck. Och många fick ju bidra med stolar och bord.

Festen inkluderade två gator, alltså inte hela området. Uppslutningen var kanonbra. Bara två hushåll som inte kunde komma. Så totalt var vi 24 vuxna och flera barn.

Tipsrundan hade några grannar fixat. Vårt lag vann tyvärr inte.

Kvällen till ära hade Loff fått tag i den Kroatiska öl som vi levde på under resan. Underbart! Blundade jag när jag drack fanns känslan där direkt...lovely!

Eftersom det var rätt så många barnfamiljer var det rätt så många som var nöjda vid tolvsnåret. Så även vi eftersom vi ska iväg på Hemvändarens bröllop idag. Ska bli himla skoj!

I övrigt har min vecka varit rätt så hektisk. Vi har ju haft mycket på jobbet inför stora festivalen som äger rum nu i helgen. Det är alltid en småjobbig vecka att jobba. Framförallt fredagen där vi bjöd in läsare att tävla, på gratis popcorn och ballongutdelning. Jisses vad jag var trött när jag kom hem igår.

Fast mina problem har nog varit rätt så små om man jämför med vad som väntar Newyorkarna. Orkanen Irene ska under eftermiddagen, amerikansk tid, dra in över New York och det känns sådär att ha familjen där just nu...Men vi håller alla tummar och tår att det inte ska bli så farligt.

På tal om absout ingenting har vi äntligen fått persienner den här veckan på ovanvåningen. Det känns så skönt att det projektet äntligen är klart eftersom det är en ganska stor kostnad. Hela sommaren har vi klarat helt okej utan eftersom det inte varit en supervarm sommar. Men visst har man saknat det ibland. Men nu är de på plats och det blev superbra!

Nej, nu blir det bröllop. Tjingeling!

Att plocka fram sommaren ur fickan

Smak av sommaren.

Så var det måndag igen och en klassisk vecka. Nämligen vecka 34 när det alltid är full rulle med en inkommande festival i byn och en massa ärenden som legat över sommaren som det ska tas tag i. Jobbet är sig själv igen helt enkelt.

Men jag ska verkligen försöka suga på sommarkaramellen lite till. Tyvärr är det svårt att behålla den där avslappnande känslan.

Man får försöka hänga upp den där känslan av lugn på en smak, en grej eller ett beteende. Då tror jag att man lite lättre kan trolla fram sommaren igen ur fickan under stressigare dagar. Jag vill liksom lära mig att inte stressa upp mig. Jag vill inte koma upp i det vanliga hösttempot igen riktigt. Inte riktigt så högt.

Idag har jag därför gjort en melonsallad med sting i till min kyckling för att bevara sommarkänslan. Och det är sol på framsidan. Jag drar genast ut och läser lite i en bok tror jag bestämt.

Ikväll blir det Pilates. För första gången. Vi får väl se hur inspirerande det blir.

Söndag

Idag blev det följande aktiviteter: löprunda, Skype med Svägerskan och Ella som är i Sverige i bara två dagar till, finfrukost med mamma på besök, lite sol i trädgården, kalas för Loffs syster som fyllt 22, soft kväll.

Imorgon, ny vecka, nya möjligheter.

Lyckad lördag

Idag har vi varit på stan. Det var bara att pallra sig upp i tid för att hinna med shopping innan hela Malmöfestivalen tog för stor plats på gatorna. Och vilken utdelning det blev idag! För 1800 spänn fick jag en klänning till Hemvändarens bröllop köpt på Noa Noa (70% rabatt!!), en kavaj, tre baströjor/linne, en klänning, två övertröjor. I min garderob är det verkligen panik så det kändes skönt!

Men innan shoppingen drog igång tog vi en buss till Mellanhedens idrottsplats för att heja på tidernas första koncernmästerskap i fotboll. Och nej, jag deltog inte eftersom jag är sämst på fotboll men hejade desto mer på laget. Min tidning/arbetsplats kom näst sist. I mediebranschen finns det väldigt mycket prestige. Därför var det också extra viktigt att inte komma sist i vår koncern kan jag berätta...så jag känner mig nöjd!

Och äntligen blev det av. Så många år folk har pratat om det eviga köandet till världens godaste burgare. Idag har även jag och Loff provat den välkända, traditionella och evigt populära Texasburgaren på Malmöfestivalen. Och ja, den var god. Men jag hade inte köat i en timme för den. Idag tog den fem minuter innan vi var framme för att beställa. Och inte bara det. Malmöfestivalen var faktiskt riktigt rolig och mysig idag. Det var länge sedan jag kände så!

Ibland blir det det tokigt

Jag är en sådan där person som pratar innan jag tänker. Ofta. Eller jag tycker att jag har tänkt men det låter uppenbarligen inte hundra. Och jag säger också vad jag tycker. Ofta. Jag skämtar också ganska rått och grovt, mest om mig själv men också med andra. Ofta.

På senaste tiden har jag känt att det är jobbigt att vara jag ibland. Det är jobbigt att det ofta kan bli fel. Att uttryck låter så mycket värre i andras öron än vad jag kan föreställa mig. Allt från, enligt mig, uppenbara skämt till rena diskussioner.

Till 98 procent menar jag aldrig något illa. För ärligt talat, de 2 övriga procenten, ibland vill man bara lägga en syrlig jävel till någon som behöver tryckas dit för stunden...Och jag funderar ofta på om det är andras dåliga självförtroende som spökar och deras uppfattning om sig själva eller om det är fel på min kommunikation.

Ibland är det helt enkelt jobbigt och jag kan grubbla på det länge och ligga och fundera på om personen tog illa upp eller inte. Ibland frågar jag. Och ibland gör det bara saken värre på något märkligt sätt.

Jag lider också av att jag bryr mig mycket om vad andra tycker. Inte om mina val i livet eller så utan mer egentligen om den "generella uppfattningen" om mig. Mystiskt. Kombinationen med det som skrivits ovan är ingen bra mix kan jag säga. Ibland kan det då bli lite jobbigt. I perioder jobbigare än andra och då bryts plötsligt sjunker mitt självförtroende. Den här sommaren har det varit flera sådana här små små händelser som samlats på hög. Högen har fått mig att faktiskt vilja ventilera problemet lite. Och bloggen känns som en bra ventil.

Slutsats? Ingen faktiskt. Bara om och om igen att det är väldigt svårt att ändra sin läggning. Sin grej liksom.

Jag skriver detta när jag har lågt blodsocker. Kanske är det därför jag skriver.

Tösagängets första möhippa

Efter regniga dagar kom sol. Eller nästan. För äntligen var det dags för Hemvändarens möhippa. Hon gifter sig om två veckor så det var minsann hög tid. Möhippan ägde rum igår och det blev himla lyckat.

Vi var hela 19 personer som deltog och vi möttes upp på City Gross. Där fick Hemvändaren, som tidigare varit på ansiktsbehandling, skickas runt bland hyllorna och leta upp både vänner och varor. Därefter drog vi till Stadsparken i Lund för att äta lite lunch och dricka champange.

Dagen fortsatte sen med Bollywood-dans, lite lek på stan för att sedan avslutas med en helkväll här hemma hos oss. Jag hade fixat käket och det hela blev himla lyckat. Hemvändaren verkade helt klart nöjd!

Men idag är jag trött. Och det har inte blivit mycket gjort...Förutom ett besök på sjukhuset.

Tyvärr ligger Loffs bror på sjukhus med dubbelsidig lunginflamation. Idag är han mycket piggare men behöver fortfarande syrgas och måste därför ligga kvar. Jag och Loff besökte honom idag på sjukan. Bli snart frisk!!

Imorgon väntar första dagen på jobbet efter semestern. Ja, det är som det är så det är inte lönt att protestera. Men semestern har varit bra men gått alldeles för snabbt den här sommaren.

Regniga dagar

Nu ska det regna, regna och åter regna. Idag har det varit en riktig innedag. Visserligen tog vi en liten tur till Loffs jobb där i stort sett alla gratulerade oss när vi kom med de tjusiga ringarna. Som ryktet sprider sig...

Det blir en korsordsdag och läsa bok dag idag helt enkelt innan träningen ikväll. En sådan kan man också behöva ibland.

Absolut Skåneutflykt

Vi fick ett infall. Tre vardagar kvar. Vad gör vi? Vi åker någonstans. Till Åhus. Vad gör man där? Äter glass?

Klart det blir glass. På Ottos glassfabrik vid havet.

Det finns en lång brygga i Åhus minsann. Fokus var mest att hålla i luggen som höll på att blåsa bort ibland.

Men det var rätt så mysigt också när vinden stillade sig.

Någon badade uppenbarligen. Brrr...

Strålande sol men mörka moln hotade hela dagen.

Men egentligen började dagen här, på Pråmen i hamnen med en kopp kaffe och en räkmacka.

Sen fortsatte vi till Absoluts fabrik och skaffade oss gratisbiljetter till ett besök på satelliten, den nyaste anläggningen i Åhus. Vi trodde vi skulle vara själv på bussen ut. Men bussen var nästan fullsatt. Tack och lov kom det några barn också. Annars hade vi nog varit de enda gästerna utan tantlila eller grått hår...

Besöket på Absolut kan jag verkligen rekommendera. Vi hade en supertrevlig tjej som berättade en massa information om företaget och produktionen. Och om alla dessa flaskor som finns både hemma, men de flesta kanske i USA. Hade ingen aning om att de precis nu lanserar Absolut San Fransisco i mycket begränsad upplaga där. Den får du allt jaga Svärmor!

Vi hittade självklart våra favoriter. Brooklyn...

och Boston.

Idéen att besöka Absolut var Loffs och har man inte varit där bör man åka dit och studera denna häftiga produktion. Det var också riktigt kul att se alla dessa flaskor och smaker som finns över världen. Och att Israel köper mer Absolut Vodka än svenskarna? Och snacka om närproducerat (som nu är på allas läppar) - även om nu Fransmännen köpte upp hela spektaklet....

Vissa kanelbullar smakar bättre än andra

För över en månad sedan, närmare bestämt den 1 juli, kom jag hem till orden: Vill du gifta dig med mig? Kalla mig gammalmodig, romantiker eller fånig. Men vilka ord det där sex är. De liksom bara träffar rakt in i hjärtat.

Dagen då det hände var jag knappast beredd på att få frågan. Många är nog aldrig det men eftersom bröllop ändå diskuterats och att vi skojat om frieriet en hel del så trodde jag nog ändå att frågan kanske skulle komma så småningom. Annars var också skämt nummer två här hemma att jag fick vänta till skottdagen nästa år då kvinnor får fria...

Men att frågan skulle komma den här fredagen hade jag knappast förväntat mig. Vi hade precis upplevt en otroligt värmande Kroatienresa som var helt fantastisk. Vi snackar middagar, bad, gott vin och vackra solnedgångar. Läge? Ja, ganska många faktiskt.

Jag blev hur som helst väldigt överraskad när jag kom hem den fredagen från jobbet och väldigt glad av att möta Loff, champange, en liten present och fyra kanelbullar! Ja, det där med kanelbullarna och presenten är en liten historia för sig. Man kan väl säga så här att min blivande hade tänkt till.

Kombinationen kanelbullar och champange vet jag inte om jag kommer att uppleva igen men det smakade grymt gott just den här kvällen.

Sedan dess har vi bestämt att vi ska gifta oss nästa sommar i augusti!

Ps. Förlåt till alla er som vi dragit en vit lögn för. Vi ville först bestämma när vi skulle gifta oss innan vi sa något.

Leken: Hoppa en siffra

Kuckeliku vilken helg!

Ella och Svägerskans sista dag i Stugan innehöll mycket packning och städning. Jag och Loff skulle packa till vår helg med kompisar i Pingus ursköna sommarstuga vid havet i Blekinge. Svägerskan hade megamycket packning att ta tag i så under tiden hon roade sig med det försökte jag och Grannen underhålla Ella i hönsgården.

Stor tjej som vågade gå på promenad själv utan mamma.

Grannarna har en riktigt stilig tupp och flera höns.

Sen kom det tråkiga - avskedet. Som alltid. Här väntar vi på X2000 med en lite smånervös Svägerska. Hon var orolig för att bagaget inte skulle få plats. Men som tur var fick jag syn på en konduktör som kunde hjälpa henne. Övriga resenärer rusade mer eller mindre över Svägerskan och funderade inte på att hjälpa henne alls. Men en snäll konduktör kunde till slut få in väskorna i Bistrovagnen.

Sen anlände vi så småningom till Blekinge, till detta underbara ställe som vi besökt många gånger. Här äter vi frukost på lördagen alla tolv. Både fredagen och lördagen bjöd på grymt fint sommarväder med knappt några moln på himlen.

Anna-Panna.

En stor del av gänget samlat på bryggan. Där var de flesta tvungna att impa på varandra med hopp och dykningar.

Här dyker Loff!

Det såg så kul ut när alla skulle upp på soldäcket och torka. Var bara tvungen att ta en bild.

Sen lite bad igen. Vi badade många många gånger den här helgen. Nobeltanten och jag hoppar samtidigt! Jag tycker bilden blev kanon.

Några av grabbarna var tvungna att testa den lilla ekan. Snyggast i flytvästen var nog ändå Loff...? Tur att de hade flytväst eftersom båten nog var maxad med folk.

När vi är i Pingus stuga blir det ofta mycket korsord och sällskapsspel. Här spelar vi Yatzy.

På lördagskvällen hade vi den obligatoriska kräftskivan.

Loff och Fröken Nordanå redo att hugga in.

Under kvällen förvandlades soldäcket till dansbana.

Tack söta rara Pingu för den fina helgen som du ordnade!

Nu har vi lämnat Stugan för den här sommaren. Hemma i huset igen och det känns ganska skönt det med. En hel veckas semester är kvar och gud vad jag ska njuta!

Lyckliga mig

Låter de flesta bilderna tala för sig själv. Vi har det underbart. Mycket Ella om dagarna blir det och det är ju tur det. Gud vad jag kommer att sakna henne och Svägerskan. Imorgon åker de hem. Vad vore den här sommarveckan utan studsmattan och alla Grannarnas leksaker säger jag bara.

Ella gillar verkligen att baka - precis som Faster. Faster njuter nog minst lika mycket som Ella just här. Det känns så gött i hjärtat att få göra något så roligt ihop.

Minns ni känslan när man fick slicka skålen med slickepotten?

Ja, vad vore livet här utan våra Grannar som sagt.

Och vad vore sommaren utan bad? Idag har Ella haft ett mycket stort förtroende för sin Faster.

Vi har badat på djupt vatten och Ella vågade hoppa ner till mig från bryggan.

Som jag sa till Svägerskan: hon har ett så enormt tålamod med allting. Det kan ju inte vara helt enkelt att resa så länge och långt ensam med barn. Hoppas i alla fall att hon känt av att hon faktiskt haft lite semester. Det har ju blivit lite vila i solstolen mellan varven även om det varit kort. Vi ses snart igen hoppas jag världens finaste familj!