Hur kan det vara så att man behållit mat ett helt dygn och kunnat äta en hel del och sen plötsligt så funkar ingenting igen? Magjäkel...
torsdag 29 september 2011
Sjukt i stugan
Ja, muntert är det inte här. Har nog aldrig haft en sådan kraftig magkatarr. Det var dessutom ganska länge sen jag kände av det så mycket och behövde vara hemma från jobbet. Och nu är jag hemma min tredje dag!!?? Vad är detta? Men nu så har faktiskt magen tagit emot en mejeriprodukt utan att protestera vilt så nu håller jag alla tummar jag kan. Vilken arbetsvecka liksom....
Tyvärr finns där inga piller i världen som hjälper direkt mot magkatarren. Utan den tar god tid på sig så att man verkligen tvingas att vila sig och slappna av och inte stressa. Det är liksom inte som när man är förkyld och kan kännas värktablettens effekt ganska direkt. Och det i sig stressar mig ännu mer...
Nåja, det blir soffan idag med.
tisdag 27 september 2011
Bebisbesök

Igår besökte jag Karro och hennes lilla underbara nykläckta bebis Casper. Han var helt underbart söt och mamman verkade så harmonisk och lycklig! Nästan så att man blev lite sugen själv, men bara nästan. Tack för att jag fick titta förbi, även om det var ett supersnabbt besök och av en gäst som mest gnällde på magont...

För som sagt hade jag sjukt ont i magen (magkatarr) på jobbet igår. Klockan 15.30 gav jag helt upp och åkte hem. Och det var en himla tur för sen var det inte alls kul längre. Jag störtade i säng direkt när jag kom hem och sen var det bara att rusa upp när nästa attack kom. Jag kan säga att det känns som att jag har blivit av med fem kilo på en kväll... Och magkatarren gör fortfarande skitont när den dyker upp. Idag blir det mediciner, nyponsoppa och vitt bröd för hela slanten. Så jäkla trist att behöva vara hemma...suck!
söndag 25 september 2011
Belöning efter hårt slit
Helgens skörd
Absolut SF

En liten present från Svärmor som nyss ko hem från San Fransisco.
Absolut SF - nylanserad och i begränsad upplaga. Coolt! Inte trodde vi att hon verkligen skulle hitta den. När vi var på Absolut i somras hade de precis lanserat den så vi skojade med Svärmor att hon borde köpa med sig en hem. Och så blev det så!
lördag 24 september 2011
On the road

Tidig morgon bar det som sagt av. Frukosten packades och första stoppet blev kring sjutiden på Hallandsåsen. Däcken punpades...

...och jag fick mycket efterlängtat kaffe och nybakad fralla.

Loff tyckte frukosten var grymt god medan han putsade rutorna.

Det var grymt smidigt att parkera i parkeringshuset bredvid och vi var inne på mässan strax efter klockan nio. Efter fem minuter hade vi sprungit rakt på Grannarna i Stugan! Vilka är oddsen?

Jag provsitter Bokias fåtölj, gjord av pocket.

Det var sjukt mycket folk inne på mässan och stundtals kändes det som den här bilden. Jag försökte följa Flippans hår i myllret. Tänk myrstack som någon stuckit en pinne i....

Det var väldigt lätt att bli av med varanrda. Strax innan lunch var vi tvungna att gå upp på plan 2 och få i oss lite fika och ta en paus.

Det var smockat med människor, böcker i alla dess former. Det fanns hur mycket kul som helst! Men det var tyvärr väldigt lätt att hamna på samma ställe fem gånger (eftersom det är så stort så att man går i cirklar mer eller mindre) och det var inte alltid lätt att hitta guldkornen. Själv spanade jag mest efter böcker till mig själv - och så försökte jag tänka på lite kommande julklappar och presenter men det var svårt att fokusera kan jag lova.

Det fullständigt kryllade också av kändisar. Flippan agerade "stalker" och fotade hur många som helst. För att nämna några: Knausgård (bilden), Leif GW, Rikard Wolff, Martina Haag, Alexander Schulman, Dogge Doggelito, Katarina Janouch, Maria Montazami, Dolf Lundgren, Jan Guillou, Henrik Schyffert, Fredrik Lindström, Maria Vargas Llosa, Tareq Taylor osv....

Men redan klockan 13 hade jag och Loff fått vår dos av mässan och begav oss ut på stan istället. Utanför ringlade köerna lååååånga. Med en kopiös träningsvärk och nu möra ben så stapplade jag fram till ett fik på Avenyn. Puh! Det är ansträngande att ha kul!

Trött, nöjd och öm.

Efter lite strosande i affärer gav vi upp vid 15-tiden och styrde bilen mot Malmö. Ikväll blir det väldigt lugnt i soffan kan jag lova.
fredag 23 september 2011
Bokmässan here we come!
Kaffekokaren är laddad. Bullarna ligger redo för att bara slängas in i ugnen. Kläderna har plockats fram. Bilen är tankad. För imorgon ringer klockan 05.20. Då plockar vi in bullarna i ugnen, fixar pålägget, kokar kaffet, klär på oss och sticker...
...till Bokmässan 2011!!!
Det ska bli så kul och inspirerande. Jag har velat åka till bokmässan ända sedan första året när Grannen i Stugan tipsade om det (typ sex år sedan). Men nu så blir det äntligen av. En heldag i på Svenska mässan i Göteborg, käk på kvällen och sen hem igen till katten. Tur att Loffs supersnälla bror kommer hit och passar stackars Max.
Iiiii det ska bli så kul!
tisdag 20 september 2011
Bokcirkel
Jag har startat en liten försynt bokcirkel. Jag har länge velat vara med i en men inte fått tummen loss. Så varför inte sätta ihop en själv? Så det blir två träffar i höst och lite fika till det. Fler får givetvis delta, kanske vill du? Kanske kan du vara med på distans och kommentera vad du tyckte om böckerna!
Böckerna vi ska läsa är:
En halv gul sol skriver av den nigerianska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie.

Nästa bok som vi ska ta oss igenom är Min Kamp av författaren Karl Ove Knausgård.
Bokcirkeln träffas för första gången i slutet av oktober när alla förhoppningsvis har hunnit läsa. Än så länge har tre anmält sitt intresse att delta. Knausgårds bok pratar vi om i december.
Jag valde de här två böckerna av helt olika anedningar. Den första valde jag eftersom jag blev så förtjust i hennes debutroman Lila hibiskus som jag läste i somras. Dessutom hade DN ett stort intressant reportage förra lördagen om henne så då bestämde jag mig helt enkelt för att läsa vidare.
När det gäller Knausgård så känner jag att jag egentligen bara måste få bilda mig en egen uppfattning. Debatten har varit lång och han har uppmärksammats fram- och baklänges i alla medier. Upp till bevis Knausgård säger jag och önskar vår lilla grupp lycka till med boken!
söndag 18 september 2011
Kulturhelg
Kultur är helgens tema, kan man säga. Igår var vi nämligen med ett par kompisar på Kulturnatten i Lund. Eftersom fredagskvällen var väldigt lugn och skön så behövde vi roa oss desto mer igår. Dagen började dock med ett träningspass för min del som fullständigt tog musten ur mig och jag var tvungen att vila i två (!) timmar mitt på dagen.
Sen bar det av till Lund. Vi mötte upp Frrrida och hennes karl för att sedan bege oss runt lite på stan. Det blev hamburgare på Herkules och öl, en skymt av Måns Zelmerlöw som spelade på Stortorget och sedan ner till Mejeriet. På Mejeriet var det riktigt trevligt. Precis som i somras blev det en timmes quiz - skojigt faktiskt! Efter det bjöds det på två kortfilmer och sen vid elvatiden började stand-up. Måste säga att jag var väldigt glad över att äntligen få se Emma Knyckare som jag lyssnat på varje sommarmorgon på P3. Hon var inte klok och som vanligt väldigt rolig!
Idag har jag spenderat morgonen mycket i sängen. Så skönt det är att sova ut ibland...
Söndagen har också inneburit två goda gärningar, för mig själv nästan mest. Alla utemöbler är avtorkade och insatta i förrådet som nu snart är redo för vintern. Pellisarna har också åkt in idag. Dessutom har jag hälsat på fina Mormor och Moster Tvilling idag. Det blev kaffe, kakor och högläsning ur Mark Levengoods senaste bok. Han är faktiskt otroligt rolig. Får nog allt läsa alla hans böcker vi något tillfälle.
torsdag 15 september 2011
Kul i brevlådan

Efter en fantastisk god middag som Loff gjorde idag (fiskbiffar) är jag nu proppmätt. Och vet definitivt vad jag ska ägna kvällen åt!
onsdag 14 september 2011
Välkommen höstmys


Det börjar verkligen bli höst nu. Blåsigt värre och jackan på om morgonen på väg till jobbet. Därför behöver man fylla på med lite piff! Finljusen som är köpta i New York kommer fram igen och doftar fantastiskt gott och fruktfatet laddas upp med äpplen och annat gott. Nu är det verkligen vardag igen med mycket träning och andra bättre rutiner.
Junior är här
tisdag 13 september 2011
Studiebesök
Det är fantastiskt att prata när man känner att man har något att säga. På riktigt. När man har en intresserad publik och man verkligen hanterar och kan något riktigt bra. Det har jag gjort hela dagen idag. Och det var kul, härligt och utvecklande för mig själv också. Ett avbryt i vardagsrutinerna. Upplyftande, ansträngande men värt det. Värt att det blev rörigare och framförallt rörigare senare i veckan. Värt det trots att jag är trött på att höra min egen röst för minst en vecka framåt.
Ikväl blir det tyst, tyst och åter tyst. Jag har grottat ner mig i en deckare.
måndag 12 september 2011
I rörelse
Nu är det igång. Äntligen. Träningslivet. Igår var det styrka, vilket verkligen behövdes och vilket definitivt känns i kroppen idag. Om några timmar blir det konditionsträning, spinning, och på onsdag styrka igen. Nu jäklar ska det tränas ikapp för allt jag missat på grund av sjukdom och annat.
Känns underbart! Jag är laddad till tusen!
Utredning om viskningen
Okej, nu har jag fått mitt förra inlägg utrett lite. Idag på jobbet hade det just framkommit hur den där bilden hade tagits på Bush när stabschefen viskar besked om World trade center i hans öra. Tydligen hade Bush blivit informerad innan han gick in på den där "lektionen" för barnen om att det ena tornet brann. När stabschefen viskar i hans öra säger han något i stil med: det andra tornet brinner också. We are under attack.
Så tydligen var det så att den fotografen säkert redan innan visste att det var något mycket viktigt stabschefen skulle säg till Bush. Men lite coolt är det ändå..att ta den bilden. Och förmodligen kanske han inte heller var ensam visade det sig också idag under ytterligare diskussion på morgonmötet.
För att vara ensam om den bilden skulle vara grymt coolt. Tack kollegan som sett dokumentären om detta och idag kunde reda ut den här berömda bilden lite bättre.
söndag 11 september 2011
En dag vi aldrig glömmer

April i år, i bakgrunden One world trade center.
Jag och Loff konstaterade idag att det blivit ännu märkligare nu när man varit i New York så pass mycket eftersom Bror och Svägerskan bor där. Man känner liksom igen bilderna därifrån så väl. Vi har ju varit just där! Flera gånger! Det är himla konstigt när man tänker på hur lyckliga vi är när vi besöker staden. Staden är så kopplat till glädje och ren lycka.
Senaste dagarna på tidningen har vi jobbat med att få ihop vårt paket om händelserna på Manhattan. En bild fick oss verkligen att diskutera det här med vad som gör skillnaden när man först tror att man har blivit utskickad på ett ganska trist jobb som sedan visar vara ett av dagens absolut bästa.
Vi pratar alltså om fotografen som fick det urtråkiga jobbet att fota Bush när han läser sagor för en skolklass. Den fotografen visste inte vilken bild han skulle få ta, nämligen bilden då stabchefen kommer in och avbryter sagostunden och viskar i Bushs öra vad som har hänt. Undrar så hur tankarna gick i hans huvud just då. Och undrar hur nöjd fotografen var senare den dagen då han faktiskt var den enda som fick den bilden...
För att inte tala om de som vågade stå kvar och filma eländet vid Twintowers. De är faktiskt också hjältar på ett sätt även fast man i första hand såklart tänker på alla frivilliga krafter och all räddningspersonal. Idag är vi väldigt tacksamma för att ha kvar de här bilderna som folk faktiskt tagit på ganska nära håll.
Teve här i Sverige visar program om den 11 september hela dagen och jag gissar att många kommer att titta. Kan vara bra för folk att faktiskt också koma ihåg allt som hänt efteråt med alla hemska krig och många dödsoffer.
lördag 10 september 2011
Bio och lökar veckans godbitar

Veckan har varit som en berg- och dalbana. Sena möten på kvällar, ett humör som har slagit alla rekord (sällan har jag varit så hysterisk utan anledning) och en hel del trötthet. Ingen underbar vecka precis utan mest bara upp och ner hela tiden.
Men istället för att fokusera på det så tänker jag välja ut godbitarna. Och godbitarna dök upp så här i veckans slutspurt.

Se filmen!
Igår hade jag och Nobeltanten en härlig kväll tillsammans. Vi träffades direkt efter jobbet i hennes mammas lägenhet i Malmö. Nobeltanten passade nämligen mammans katt Frasse så därför blev afterwork-date där och inte hemma hos Nobeltanten. Vi lagade hemmagjord pizza och mumsade på druvor och brieost medan vi skvallrade om allt från bröllopsplaner till svensk fotboll. Vi är nog världsbäst på att skvallra om diverse ämnen och det är alltid lika kul. Själv var jag svältfödd på socialt umgänge efter sjukveckan och med tanke på hur illa min torsdag var så behövde jag en riktigt skojig fredag!
Vid åttatiden körde vi in till bion och såg filmen Bridesmaids. Alltså den var så kul. Se den! Vissa partier skrattade jag så mycket att jag inte kunde sansa mitt fnitter. Och den var grov vill jag lova. Bara det att första scenen är en sexscen. Den påminner en del om en annan film som jag gillar skarpt, Baksmällan, men detta var en tjejvariant men som inte alls handlade om samma sak. Men tonen var den samma. Så ni som inte har sett den - gör det!
Och jag är kär i den här mannen just nu. Förlåt Loff.
Idag har jag och Loff ägnat hela dagen åt trädgården. Hör och häpna. Jag har anlagt min första rabatt! Jag har haft ångest för det här i en vecka. Varför vet jag inte riktigt...förmodligen för att jag inte vet riktigt hur jag ska göra. Jag har läst en del böcker men känner mig ändå ganska osäker.

De här sorterna är nu planterade i rabatten.
Igår räddade en fantastisk kollega mig och talade om precis hur jag skulle göra och tänka. Så jag hoppas jag gjort hyfsat rätt i alla fall. Kollegan är grymt duktig på det här med trädgård - ni ska se hennes! När jag frågade lite nervöst hur man ska veta om man har väldränerad jord och om jag behövde blanda i en massa sand och grejer svarade hon: men gumman, du bor för fan på en åker! Det växer!
Kollega, du är för härlig!
Det hela slutade med att jag och Loff grävt oss halvt ihjäl, ajajaj ryggen kommer göra ont imorgon. Jag fick ringa kollegan en gång och kontrollera så att vi gjorde rätt. Då kom vi överens om att vi skulle blanda i antingen torv eller barkmull i jorden eftersom den var så himla tung. Dessutom fick hon mig att åka iväg och köpa en grep. Trots att någon sagt att det kanske är lite sent att sätta lökar så har vi nu planterat färdigt i alla fall och håller tummarna.
Nu har jag dock redan kommit på att jag satt en blomma lite tokigt nära kanten eftersom jag trodde den var en låg blomma och skulle stå längst fram så att säga. Nu förstod jag att jag läst fel på paketen och att den istället blir 45 cm hög. Nåja. Man lär sig väl med åren. Sen är också frågan om jag inte planterat på tog för många lökar i samma rabatt. det har jag inte heller en aning om. Fast flera lökar var tydligen inte fleråriga så när de är slut kanske jag kan få plats med några perenner också som ska ta över till sommaren...
Suck det här med trädgård... Jag älskar blommor och vill gärna odla själv men jag inser att det kommer ta ett helt liv att känna sig säker på vad jag gör där ute i rabatten. Just nu är huvudsaken att det kommer några blommor överhuvudtaget. Och kommer det för mycket kan man väl bara gräva upp efter hand i så fall?
måndag 5 september 2011
Nya tag
Det blev en helg i Stugan med mamma. det var väldigt lugnt och mysigt. Gräsklippning, tänd brasa (!), god mat, korsordslösning, teve. Ja, det vanliga lugna helt enkelt.
Förkylningen är nog över imorgon. Känner bara av resterna idag. Sen ska det äntligen tränas och tas nya tag!
För övrigt behöver nog min katt tränas lite ikväll med tanke på att jag hittade honom precis uppe i tonfisksalladen på vasken......
lördag 3 september 2011
Äntligen i ram

Kommer ni ihåg den här Björn Windblad som jag efterlyste ett tag för att sedan inse att den fanns hemma i vårt eget hus, sparad av mamma. Nu äntligen i ny ram. Observera skuggan till vänster som ser mer ut som en fuktskada. Fotograf i bild...

Jasper Johns. Fraktad hela vägen från MoMa. Nu i ny ram - tjusigt!
fredag 2 september 2011
Mitt nya jag
torsdag 1 september 2011
En kommentar om kommentarerna
Ja, så var debatten om kommentarer på tidningars sajter eller inga kommentarer igång. Flera tidningar sätter nu ner foten och har helt enkelt tröttnat på alla puckon som förstör detta som skulle kunna fungera så bra.
Och med all rätt tar de till åtgärder, tycker jag.
Ni skulle bara veta så många idioter vi ser varje dag på vår nätupplaga. Vidriga personangrepp och påhopp på människor som bara har berättat om sina vardagsbekymmer i tidningen. Ofta är det hemska kommentarer på artiklar som inte man tror ska väcka starka åsikter. Och vi ska ju inte tala om så fort människan på bilden är mörkhyad...
Det finns inte bara ett problem med att de aggressiva puckona hoppar på intervjuobjekten som förmodligen inte alls räknade med påhopp för att de är med i den lokala morgontidningen. Utan det finns ett annat problem, hatet mot budbäraren. Tidningen själv alltså. Och hur gör man bäst? Släppa igenom alla dumma kommentarer som underminerar tidningen trovärdighet och lägga timmar på att svara på alla dessa påstående eller ska man helt enkelt inte tillåta att tidningen ska få kritik på sin egen sida?
Om vi inte låter folk kritisera oss hur framstår vi då? Å andra sidan kan de inte stå oemotsagda varje gång. Och vem har resurserna att försvara sig gång på gång på gång? Påhopp på enskilda skribenter tillåter vi inte på vår sida och det är väl rätt så sunt.
Alla förstår tyvärr inte att tidningen måste sätta sin egen agenda och lyssna på många olika röster. Och tidningen får framförallt inte gå någon annans ärende.
Ja, det här med kommentarer är ett bekymmer. Jag är helt övertygad att många tidningar inte hade den blekaste när man släppte in folket på sajten. Samtidigt är ju tanken mycket god och borde kanske egentligen vara en självklarhet när man just är en tidning som ska värna om debatten i samhället. Men tyvärr verkar baksidan med kommentarer ta överhand.
Man ska inte glömma att flera gånger är det så att tyckandet tar överhand på nätet medan ren fakta dämpas. Jag har flera gånger sett stycken i våra texter som på ett sakligt sätt förklarar något. Ändå kommenterar folk att det inte är så. Vem ska då läsaren lita på - tyckaren eller journalisten som samlat in fakta från olika experter. Vad är journalistiken värd om vi inte värnar om den?
Självklart kan även en journalist ha fel. De är ju också människor. Men man får utgå att den som skriver har gjort sitt jobb, det vill säga läst på och gjort en balanserad tolkning. Tolkningen heter ofta vinkel och just den där vinkeln har folk svårt för. Den kan ju peka rakt på dem...jobbigt eller hur? Men hur skriver du något annars intressant för massan om du inte kan svar på: vad är grejen? vad är din vinkel? Utan vinkel, ingen nyhet.
Tyvärr förknippar ju ofta folk journalister med snokande skvallerapor och drar hela kåren över en kam. Det är sjukt tröttsamt att höra på fest efter fest efter fest.
På den ort jag jobbar älskar man sin lokaltidning, framförallt älskar man att hata den. Möjligen är det ett gott betyg. Jag vill tro det i alla fall. Men att folket ska släppas in så mycket som de gjort hittills är jag mycket tveksam till. Att de ska släppas in är för mig en självklarhet, men någon måste sålla och ta ansvaret för vad som publiceras. Varför har man annars en insändarredaktör på tidningen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







