Familjemys på hög nivå

Igår firade vi Brors födelsedag på The Lodge. Han fyllde år i början av november och fick då endast reda på att han skulle bli firad på riktigt i Sverige. I söndags när de kom fick de reda på att det skulle bli en lunch någonstans men inte var. The Lodge är ett av våra favorithak och eftersom det dessutom visade sig vara Thanksgiving igår så passade New England-stilen ännu bättre. Och ännu lite bättre var det att The Lodge precis verkade ha julpyntat. Det var himla varmt och juligt inne i stugan.

 Det blev soppa och sen en supergod fisklunch. Jag tror vi alla njöt av att det bara var vi på ett väldigt avkopplande ställe. Hur underbart roligt det än är att träffa vänner och släkt är det också rätt skönt att ibland få bara vara.

 Och bara vara fick vi verkligen efter lunchen i de sköna sofforna över en kopp kaffe. Ella passade på att roa sig med ett spel. Videungen sov hela vistelsen som en prins men vaknade precis innan vi skulle åka hem då det var dags för matning. Så alla kunde verkligen bara koppla av...och njuta av gott kaffe och god pralin.

 På kvällen kom sedan våra älskade familjevänner och hälsade på hemma hos mamma. Jag fixade fisksoppa och sen bjöds det på sötsaker. Videungen var sprudlandes glad och njöt av uppmärksamheten.

Idag har jag ärligt talat varit rätt så sliten faktiskt. Kände det direkt imorse. Tror det är en kombination av avbruten sömn och att det är intensivt med det sociala plus att jag varit ganska mycket själv med Videungen eftersom Loff har jobbat. Samtidigt har det varit bra med tanke på att jag också övat att åka bil med gossen, längre bilturer faktiskt, fått klara mig själv, bära, fixa mat, planera, passa tider, trösta osv fast såklart med uppbackning av familjen. Men idag känner jag mig trött faktiskt och lika trött verkar Videungen vara. Det har nog varit många intryck för honom också. 

Därför passade det bra att vi idag skulle vara hemma hos mamma hela dagen och pyssla. Jag och mamma hade ordnat cupcake-bakning och sedan julpyssel. Vi alla hjälptes åt med bakningen. Ella och jag dekorerade cupcaken när de var gräddade och sen fortsatte vi göra julkransar och en julängel som hon fått i present. Däremellan blev det kurragömma och leka affär. Det kändes bra att äntligen kunna fokusera lite mer på Ella (vilket inte varit lika lätt den här gången eftersom jag har en liten att ta hänsyn till). Under tiden var Svägerskan och Bror på bio och fick också lite egentid och kunde förhoppningsvis bara känna att de fick slappna av lite.

Men nu är Faster Syster i Söder väldigt trött och njuter av att vara hemma framför teven med levande ljus i mjukisbyxorna. Imorgon blir sista dagen med Newyorkarna eftersom de åker så tidigt på söndag. Oj vad jag ska njuta av dagen och kvällen när de fortfarande är här hos oss! Tänk vad tiden bara rusat även den här gången....

Dagens utflykt: Mosterbesök

Idag for vi upp till skogarna i norr till Moster. Det blev en mysig dag med massa god mat, marängsviss och fika. På bilden syns Moster Tvilling och Videungen.

Svägerskan och Bror.

Mamma/Mormor gör sitt bästa för att försöka charma gossen.

Moster och Morbror.

Efter fikan åkte vi sedan hemåt. Vi samlades som vanligt hemma hos oss nu under kvällen för käk och lek med Ella. Ikväll fick "viskleken" oss både att gråta av skratt och svettas. Hur nu det är möjligt? Jisses vad roligt det är att få vara med sin efterlängtade familj. Det blir sjukt intensivt men det är det värt! (Vill någon inte figurera på bild plockas bilden givetvis bort, säg bara till.)

Newyorkarnas första dagar

Först så långt ifrån och nu så nära. Kusinhäng!

 Så kom då de äntligen och söndagsmorgonen kändes som att vakna på julafton. Det blev lunch hemma hos Mamma och Videungen fick en massa fint.

 En superfin giraff som Ella valt, pyjamas och passande kläder...

...bland annat med fotbollstema för att göra pappa Loff glad.

 Om kvällarna försöker vi vara här eftersom vi ska natta Videungen om kvällarna och det blir så bökigt med att ta honom in och ut ur bilen. Första kvällen blev det lussefika och julmusik.

 En kväll bjöd vi på Brors ena favoriträtt köttfärslimpa.

 Och Ella har kört runt sin kusin...

 ...på ett föredömligt sätt. Tur vagnen är så liten.

 Igår var vi på utflykt på Vellingeblommans Tomteland och på eftermiddagen blev det häng och gung på vårt områdes lekplats.

Inte alltid helt lätt att klättra när man bara är fem år gammal och är en försiktig liten tös... 

 ...tur att föräldrarna hjälper till ibland.

 Igårkväll fick vi besök av Petchie och hennes familj. Svägerskan och hon är bloggkompisar sedan länge och nu fick vi också äntligen träffas. Petchie som bor i Bryssel är hemma just den här veckan hemma i Skåne där hon har sina rötter. Hennes dotter och Videungen är jämngamla eftersom det bara skiljer två veckor mellan dem. Vi käkade middag och fikade och hade en väldigt trevlig kväll!

Tack för besöket Petchie!

En extra lyxig helg

Loff tog semester igår. Vilket gjorde att vi kunde spenderade dagen tillsammans på Emporia. Shoppa, fika, handla med hem gräddbullar, hittade äntligen det fina amningsrummet vilket gjorde shoppingen harmonisk, hemmafika, hämtpizza, På spåret-premiär och fredagsmys.

Idag har jag varit på ett supermysigt besök i Malmö hos Nobeltanten. Det är så kul att bara kunna åka iväg med Videungen och fika i hyfsat lugn och ro nu när han fortfarande är så liten. Jag försöker verkligen njuta...Nobeltanten håller på att bygga om lägenheten och det var himla kul att få se hur den växer fram.

Ikväll blir det bara helt lugnt, jag försöker krya på mig allt jag kan fast att det går sådär. Jag har en otäck hosta som vägrar ge med sig. Imorgon vid lunchtid kommer då äntligen Newyorkarna och det ska bli sååååå skoj! Nu behöver vi inte längta mer för nu är det bara runt hörnet...

Kärlek på distans

På Videungens tvåmånaders-dag kom ett så efterlängtat och roligt besök, Sölve och hennes karl och deras underbara Agnes 7 månader. (Jag har ju inte orkat blogga tidigare om besöket på grund av denna helvetesförkylning som jag haft hela veckan och fortfarande har!) Agnes som visade sig vara i stort sett i samma storlek som Videungen! Okej lite större men inte mycket och såklart väldigt långt fram i utvecklingen. Videungen är ju fortfarande verkligen bebis. Agnes hade mycket fin balans i kroppen, satt tjusigt, skrattade och åt en massa spännande käk. Vilken brud liksom! Var det nu Videungen och Agnes inledde sitt distansförhållande..?

Det blev brunch/lunch när de kom hit och sen tog vi en promenad runt byn. På kvällen blev det sen fisksoppa och efterrätt innan det tyvärr var dags för dem att sätta sig på tåget igen upp till skogarna i norr. Jag är så glad att vi ändå kan ses så pass ofta som vi ändå gör. Det känns lyxigt att fortfarande ha så fin kontakt med Sölve, som jag lärde känna under min Högskoleperiod, som inte bor i Skåne. Och extra kul är det nu när våra små är typ jämngamla och kommer att följas åt upp i åldrarna. Tänk att vi blev mammor samma år minsann. Helt galet.

 Videungen på tvåmånaders-dagen i favoritpositionen på mammas axel.

Till jultomten

Videungen och hans familj önskar sig såklart saker av snälla jultomten. Som vanligt tror vi att jultomten följer min blogg...

• Presentkort på Ikea (möbler och annat behöver inhandlas till förvaring och till barnrum)
• Pyjamaser och andra kläder i storlek 74 till Videungen (som han nog kommer att ha till våren om han ska växa i den här takten...)
• Jordglobslampa som säljs på Glerups på Lilla Fiskaregatan i Lund (till barnrummet)
• Telefonerna Siemens Gigaset A510 Duo (köps bland annat på Telia)

Syster i söder önskar sig själv i stort sett bara:

•  bidrag till en ny garderob. Och då syftar jag inte på möbeln utan det som finns inne i garderoben. Presentkort eller våga freestyla vettja! Vågar inte tomten lita på sin egen smak så blir jag jätteglad för presentkort som sagt. Trist att ge men såååååå kul att få. Affärer som gillas extra: Samsø Samsø, Åhléns, Sisters, MQ, Indiska. Jag behöver i stort sett allt man kan tänka sig, baströjor, skjortor, blusar, kjolar, byxor, väskor osv.

Nej, jag växer aldrig ifrån önskelistor. Borde man skämmas när man är över 30 år? Jag har alltid tyckt att det är bättre för både den som eventuellt köper och för en själv att faktiskt tala om vad man skulle bli glad för. Även om jag också blir väldigt glad för överraskningar såklart. Ni kommer nog aldrig höra frasen från mig: "jag önskar mig inget." Sorry.

I år blir det för övrigt jul här hemma vilket känns lite skoj nu när Videungen finns hos oss. Det blir också het klart enklare med nattning osv såklart. Hade varit trist att behöva åka hem tidigt på självaste julafton om han blir övertrött och inte kan somna av allt oljud. Så julen ser jag verkligen fram emot.

Host host

Här är det krassligt sedan i söndags. Örk, för förkylningar när man ska ha hand om en bebis som är infektionskänslig. Känner att jag har konstant dåligt samvete och oro över att han ska bli sjuker den lille. Hoppas inte...

Så här långt har vi bokat av följande roliga aktiviteter den här veckan (av en eller annan anledning): julfest med jobbet, besök av Trelleborgaren, besök på jobbet idag då alla kollegor skulle få se Videungen. Hoppas vi slipper avboka mer nu.

Videungen nu 2 månader

Åtta år idag

Idag har jag varit tillsammans med den här underbara mannen i åtta år. Jag känner mig som en lyckans ost och jag älskar honom såååå! Ikväll firar vi med hämtkäk, både huvudrätt och efterrätt minsann. Sen blir det fotboll eftersom Sverige möter Portugal ikväll och den matchen betyder mycket!

 Videungen ligger just nu och laddar inför kvällens match i sin Sverige-body som han fått av Moster.

 Idag har jag haft morgonbesök av "släkten". Mannen som jag växt upp med kan man säg genom föräldrarnas vänner, mannen som också tog våra bröllopsfoton. 

 Resten av dagen har handlat mycket om bakning. Mamma har varit här och vi ha återigen bakat ett lass kanelbullar. 

 I love it!

Ny fas

Jag börjar verkligen fylla mina veckor med aktiviteter och det känns så himla mysigt och skoj. Så länge Videungen bara mår bra och verkar nöjd så funkar det. Dessutom blir det nog extra mycket nu innan Newyorkarna kommer för när de väl är här vill vi hålla almanackan så ren som det bara går. 

Den här veckan har varit full av efterkontroller, mammasamtal, bvc osv. Det känns som att vi går in i ytterligare en ny fas när man som mamma kan lägga det bakom sig.

Och en annan ny fas är att nu även Fru Nordanå är rörligare med bebis och idag kom de faktiskt på besök. Vi fick en mycket mysig frukost tillsammans i morse. Båda barnen var lugna och vi kunde faktisk äta i egen takt. Bara en sådan sak.

Hennes lilla gosse låg som en prins i sin vagn och börjar också nu få lite "egna" drag. Inte bara de där första bebisdragen som är så svåra att tyda. Idag kunde jag mycket tydligare se miner och ansiktsdrag på ett annat sätt än sist vi sågs.

Det är något med de där öppna ögonen. Då blir det liksom en person. 
En egen liten personlighet.

Och den här lilla Videungen väger idag över 6 kilo och är nu 62 centimeter lång. Han ökar i vikt som han ska men kanske inte riktigt så radikalt som de första sex veckorna. På lördag fyller Videungen precis två månader och hans polare fyller en månad.

Pappornas dag idag

Idag är det Loffs allra första fars dag! Grattis till världens bästa pappa, det vet jag redan att du alltid kommer att vara. Imorse fick han paket och framdukad frukost med frallor, ägg, kaffe och levande ljus. Jag har ju upplevt den här dagen som lite jobbig eftersom jag inte själv har en pappa som lever längre. Men för första gången på åtta år så kommer den här dagen var lite glädjande igen. Det känns härligt!

Veckan i övrigt har varit händelserik och social. Riktiga höjdpunkter i mammalivet faktiskt.

I tisdags hälsade jag och Hemvändaren på Fru Nordanå. Det blev lunch och fika och tiden rusade iväg när vi var där. Hur kan vi alltid ha så mycket att prata om?

På onsdagen hade jag och Videungen en lugn dag hemma. Det blev en snabbfika med mamma/mormor men det var också allt. På kvällen sedan var det då återigen dags för bokcirkel. Vi diskuterade en hel del jämställdhet i våra egna relationer vilket jag tyckte var grymt intressant att höra. Några tyckte inte det alls fanns problem, andra hade samma återkommande saker som de irriterade sig på när det gällde deras män. Oavsett så är det intressant att höra hur andra delat upp "sysslorna" i sin relation. Vi landade nog i att vi är väldigt jämställda våra män men att vi ofta hamnar i klassiska kvinnofällor som att sköta det sociala, pynta hemmet och liknande och samtidigt kanske vi inte heller släpper in mannen i vissa sysslor eftersom vi anser att vi gör dem bäst själv. Extra kul var det att Fru Nordanå vågade sig hit med sin lilla pojke. Då fick jag se honom två dagar i rad!

I torsdags fick jag besök av systrarna A och E med deras barn. A har två pojkar, 3,5 år och 6 månader, och E har fått sitt första barn i år, en flicka på ca 5 månader. De var här från lunch fram till sena eftermiddagen. Vi käkade pastasallad, fikade och hade det så himla mysigt. Kul att E också kom som vanligtvis bor i Tyskland. Det är alltid lika intressant att höra hur mammalivet fungerar i andra länder.

I fredags skulle jag till tandläkaren, för andra gången på kort tid. Varje gång slås jag av hur dyrt det är. Ett tandhygienistbesök och sen en tid hos tandläkaren för att laga ett hål landade på över 2 000 kronor! Vid första besöket fick Loff passa Videungen men denna fredag jobbade han så mamma fick rycka in. Allt gick bra, både med hålet och med barnet. Som tur är var det en strålande dag att promenera i så det gick nog ingen nöd på mamma heller.

Efter tandläkaren blev det sen direkt hem till mamma igen för att förbereda kvällens gåsamiddag. Värdinnan blev uppvaktad med blommor och jag och Videungen underhöll i matlagningen. Ååååååååå vad det är gott med gås och alla tillbehör. En riktig klassiker! När Loff kom från jobbet var middagen klar och vi åt som att vi aldrig fått mat Sen tryckte vi ner världens godaste äppelkaka efter det också. Så smarrigt...

Nu är det helg och det är alltid så skönt att vara två om Videungen, att man kan hjälpas åt. Inte för att det är så ansträngande kanske men det är skönt att kunna ta hjälp av varandra. I helgen har vi haft fikabesök av både grannar (som fick en pojke för nästan tre veckor sedan) och Loffs pappa och fru. 

Men det bästa med helgen så här långt var ändå natten. Videungen slog personligt rekord. Han som alltid vill ha mat varannan timme eller kanske var tredje sov från 20.30 till 04-något utan ett pip. Sen ville han inte ha mat igen förrän åtta i morse. Wow! Jag säger bara wow! Kan vi ha det så här framöver nu?

Idag är det dock väldigt mycket gråt och pip, riktiga sammanbrott faktiskt. Loff är just nu ute med honom en långrunda i vagnen för att lugna ner honom lite. Videungen verkar övertrött trots en bra natt. Han sov å andra sidan i princip ingenting på hela dagen igår så det kanske han måste ta igen idag.

Till alla pappor där ute. Grattis!!

Längtar så efter formen

Idag har jag äntligen "friskförklarat" mig själv. Genom att gå ut en morgonpromenad i en timme. En timmes rask promenad med barnvagnen, förmodligen åtminstone 5 kilometer. Personligt rekord efter förlossningen! Och dessutom kände jag att det fanns betydligt mer krut kvar i mammans kropp. Det fick bli beviset för att jag är tillbaka. Kroppen börjar känna sig som innan gravidmagen och förlossning. Kanske vågar jag mig snart till gymmet igen? Jag var faktiskt lite småsvettig efter promenaden vilken var en helt underbar känsla konstigt nog.

Det var helt enkelt underbart att ta en promenad i det kyliga landskapet redan före klockan slagit nio. Videungen njöt nog han med. Först sov han väldigt gott och sen låg han bara och tittade. Det är allt skönt med frisk luft för alla levande organismer. Jag ska verkligen försöka komma igång. Men det är nog bra att börja med långa promenader innan man sätter sig på hårdträning med hopp och skutt.

Hur tidigt efter förlossning började ni träna? Hur kände ni er? Hur var första passet träning osv? Kommentera gärna, hade varit kul att höra så att jag kan ha rimliga krav på mig själv när jag väl sätter igång (som jag tänker är helst innan jul och då kanske ett pass i veckan).

N som i November och Newyorkarna

E och jag ror eka i Central park i maj i år.

Snart så får vi äntligen besök av Newyorkarna. Vi nästan räknar dagarna nu, även fast att det är några veckor dit. I slutet av november kommer de hit och det känns helt galet att de inte träffat Videungen live än. Vi Skypar och Facetimar mycket och tur är ju det för det känns i alla fall nästan som på riktigt. 

Jag är så glad att jag faktiskt är ledig hela perioden som de är i Sverige dvs även på dagtid. Det känns väldigt lyxigt! Likaså är ju mamma som är pensionär. Så vi har ju faktiskt extra mycket tid för dem. Inget jobb eller andra större projekt att tänka på. Senast de var här var det så mycket med bröllopsbestyr så en del tid försvann helt enkelt bara. Loff kommer också att ta lite extra ledigt vilket också känns som lyx!

Vi längtar så...

Boktankar en regnig måndag

Att få grotta ner sig i en bok är för mig så givande! Både intellektuellt och emotionellt. På onsdag är det dags för vår bokcirkel igen och boken som ska diskuteras nu har jag redan skrivit lite om här på bloggen, Kielos bok Det enda könet. Det ska bli riktigt kul att få träffa bokgänget igen, tycker faktiskt att det är riktigt kul att den än håller i sig den där cirkeln.

Ibland vet jag knappt hur jag fått tag i böcker. Någon ger en begagnad roman till mig antingen för att de vill bli av med boken eller för att de verkligen VERKLIGEN tycker att man bör läsa. Den bok jag nyss läste ut var Bret Easton Ellis och de andra hundarna av Lina Wolff. Jag tror att det är Moster Tvilling som gett den till mig men jag kan bara inte komma ihåg om anledningen var "jag orkade inte med den, se om du gillar den" eller om det istället var för att boken faktiskt var riktigt bra.

Jag har en hel hög med böcker här hemma som jag fått som jag försöker beta av innan jag beger mig till biblioteket och lånar fler. När jag senast var på biblioteket insåg jag att den där Lina Wolff-boken låg på hyllan med speciella lästips. När jag då insåg att jag hade den hemma så blev det helt enkelt den som jag valde i bokhögen. Och den är faktiskt intressant på något vis.

Boken handlar om en kvinna fast utan att hon står i centrum. Istället lär man känna henne via andra karaktärer som har någon form av koppling till henne. Det kan vara grannen eller en vän eller en älskare. Det är en sådan där bok som jag verkligen skulle vilja diskutera. För vad var egentligen poängen med den? Vad gick den ut på? Faktiskt ingen aning. Är jag glad att jag har läst den? Ja.

Och precis så där kan det kännas ibland för mig. Ganska ofta faktiskt. Jag uppskattar resan genom boken fast att jag fortfarande inte är säker på att jag egentligen tyckte att den var så bra när jag väl stänger den och är klar.

Nu ska jag kasta mig över Harry Potter-Rowlings vuxenroman som kom förra året Den tomma stolen. En julklapp som tyvärr hamnade i samma bokhög. Jag har ju läst alla Harry Potter och gillade dem jättemycket. Nu får vi väl se hur hon klarar av vuxengenren.

Tur jag har ett än så länge snällt barn att jag faktiskt hinner koppla av en liten stund då och då med en bok. Det är verkligen guld för mig.