Och hur gick det då?

Jo, Videungen är fortfarande dålig. Mer än en vecka har gått. I fredags var vi hos läkaren eftersom han hostar något förfärligt om nätterna nu. Doktorn konstaterade öroninflammation på båda öronen förutom ögoninflammationen, hostan och det gröna sega snoret...

Så det blev fem dagars penicillin, tre gånger om dagen. Barn över ett år ska egentligen inte få det men läkaren tyckte att det var ett gränsfall. Själv är jag glad att vi fick något för vi börjar bli rätt trötta på infektionen nu. Dessutom går det överraskande lätt att ge Videungen det. Jag var ganska bekymrad över det när jag åkte bilen hem från jobbet i fredags: "hur ska jag få honom att gapa en andra gång?!"

Jag tor han tycker att det är spännande att se den där flaskan och sprutan på något vis. Bäst går det när vi ger honom på sked. En gång i dag sa han till och med: "Mer!" och pekade på skeden som var tom.

Vi hoppas att det vänder nu i alla fall. I dag har vi sett till att få lite frisk luft i skogen. Jag har börjat försöka få igång min icke existerande kondition men det är ett riktigt skämt. Vågar inte ens skriva här vilken låg konditionsnivå och motivationsnivå jag har...Men allt är ju bättre än att ligga i horisontalläge hela dagarna.

Tankar i ett litet rum

Snabba andetag, bubblande näsa, rosiga kinder, glansiga ögon, variga fransar, varm panna, tårar på kinden, hosta och rossel. Det är inte lätt att vara full av infektion och vara så liten.

Nu smyger jag in titt som tätt i ditt lilla rum och känner på pannan, lyssnar på andetagen och klappar håret. Du pratar och drömmer, gnyr och hostar.

Lilla lilla Videungen min, tänker jag. Du är så förkyld, F Ö R K Y L D, och så eländig. Du somnade i famnen med tårar i ögonen innan klockan sex och har legat skyddad under täcket sedan dess.

Nu får du allt snart bli frisk igen. Dumma dumma dagisbaciller. Tänk vad liten du är när du inte är kry. Och tänk vad tacksam jag är att det bara är en förkylning.

Nu tassar jag ut igen. I morgon är en ny dag. En bättre dag.

Staplade lådor och njutbara helg

En På spåret-final med goda vänner och en frukostdate med Fru Nordanå med familj gjorde att jag fyllde på en hel de energi. Älskade helg! Nu är vi mitt i helgen och jag njuter.


Njuter gör jag också av ordning och reda. I dag fick jag på mindre än en timme tömt i princip hela Videungens byrå. Allt som är för litet är nu sorterat i olika plastbackar märkta med rätt info och står i klädkammaren. Lådorna är staplade upp till taket men vad gör väl det när en hel byrå plötsligt är ledig. Tillfredsställelse. Say no more.

Nu ska jag googla semesterplaner...

Dagisbacillerna härjar

Ja, nog börjar jag vänja mig sakta, sakta vid nya vardagen. Det här med Loffs oregelbundna schema, att hämta eller framförallt lämna Videungen och att få in min mamma i vardagspusslet är på väg att bli "det normala". I snitt en gång i veckan hämtar mamma Videungen. Då får de två några timmar på tu man hand innan jag kommer hem och lagar mat eller underhåller Videungen om mamma lagar maten. Vi är så tacksamma för den hjälpen! Några gånger i veckan slipper jag bry mig alls om varken hämtning eller lämning. Men det är helt klart vanligare att jag lämnar än hämtar.

Och hur går det då? Jo, ganska bra ändå. Videungen börjar gilla läget och han har inte gråtit vid en enda lämning denna veckan, varken med mig eller Loff. Det känns såklart superbra.

Men det är ju inte klokt vad mycket sjukdomar och baciller det finns på förskolor! Videungen har varit förkyld i veckor och blev helt kry i helgen men idag började nästa virus. Förkylning kan man ju leva med men alltså från det att han började har det fullständigt härjat kräksjuka (i princip alla har haft det inklusive personalen) men inte Videungen (!?). När det hotet var "över" så stod nästa information på anslagstavlan. "Vi har fall av diarré". Fem barn på avdelningen var där av tolv (hälften hade insjuknat). Och nu nästa invasion: "Det går löss! Kamma och kontrollera era barn varje dag".

Suck. Bara att vänja sig jag vet. Men det är inte kul med alla bakterier och kryp.

Lyckliga gatan

Veckan slutade på ett mycket bra sätt. Vi har äntligen fått våra nya sängar! Vilken lycka! På torsdagen då sängarna anlände nåddes vi även av flera glädjande nyheter att det lagom till fredagen den 13 (av alla dagar) började kännas "det är nu det vänder", "nu blickar vi framåt  allt löser sig!". Livet svänger verkligen fram och tillbaka, det går upp och ner. Ibland hänger man själv inte med. Och ibland behövs bara några telefonsamtal, en ny säng och lite annat för att få lite hopp om det igen.

Positiva besked om sjukdomar, glädjande nyheter från arbetskamrater, härligt generöst paket på posten som tack för hjälpen, ett grymt oväntat sms som fortfarande känns lite overkligt, en härlig helg trots att Loff jobbat, Videungen två sovmorgnar och så en ny frisyr på det gör att nästa vecka känns lite bättre plötsligt. Trots att det är måndag, vardag och allmän stress.

Matkasse är just nu en klar fördel

Vi har nu testat det här med matkasse i två veckor. Vi valde att i samband med att vi båda skulle börja jobba testa Linas matkasse. Det finns såklart flera företag som erbjuder liknande men Linas hade vi hört gott om och så hade de ett prova-på-erbjudande. Linas levererar varannan vecka. Då har man mat i en vecka med fem rätter, alltså måndag till fredag. Kassen med råvaror och recept levereras på söndagkvällen.

Alltså måste man då själv handla och tänka ut rätter varannan vecka och på helgerna.

Så här långt ser jag flera fördelar:

• recepten är nyttiga/bra och ska ha bra näringsvärden.
• recepten är verkligen inte svåra och det finns alltid två snabba rätter, två medelrätter och en "svår". Fast den som kallas svår är verkligen inte något jag skulle kalla svårt.
• än så länge tycker vi att två rätter i veckan är riktiga höjdare, två är helt ok och en inte alls vår grej (det kan t ex vara asiatisk mat eller vegetarisk mat som vi är extra kräsna med).
• råvarorna är bra. Det är absolut inte de billiga märkena som finns i kassen.
• att slippa tänka ut rätter är värt mycket.
• mycket skulle jag aldrig själv kommit på eller vågat prova annars.
• jag är framförallt imponerad över hur gott det kan vara med grönsaker om man bara hittar rätt kryddning och kombinationer.
• skönt att bara vara "låst" varannan vecka och få planera själv en vecka. Det blir mer lagom av allt då.

Nackdelarna:

• nej, det är inte billigt. Du sparar inte pengar på matkasse om du redan veckoplanerar och storhandlar. Men tid är också pengar!
• om man är en person som bara kan tänka sig äta det man är sugen på just den dagen är matkasse helt fel.
• ofta finns som sagt en rätt som jag inte alls gillar och då känns det frustrerande. I dag var det t ex en vegetarisk rätt som jag dels inte alls var sugen på och fyllda paprikor i ugn (även om de är fyllda med kött) är inte en favorit...
• Videungen kanske inte alla gånger heller är så förtjust men för det mesta går det ändå bra. Den vegetariska rätten i dag som jag själv ratade tyckte han mycket om!

Första riktiga veckan snart klar

Då har vi snart kört på en hel vecka på nya stället och både jag och Loff har jobbat full tid. Med hjälp av min snälla mamma har Videungens förskoleschema blivit ganska lagom. Mamma vill gärna få tid med Videungen och vi vill gärna att hon hämtar så det är helt enkelt win-win. Vissa dagar har det blivit 9-14, andra 7-15.15 och i dag till exempel 7.45-16.15. Vi har också alla provat våra varianter. Jag har alltså både lämnat och hämtat och en dag behövde jag inte göra något av det eftersom Loff var ledig.

Mycket rutiner ska ju såklart ge sig och det kommer nog ta tid innan jag inte känner mig superstressad av att komma sent till jobbet eller behöva gå tidigare. Och det är väldigt påfrestande att vara den som kommer hem med en hungrig och ledsen son som ska underhållas samtidigt som maten ska lagas snabbt och helst bli god. Men vi vänjer nog oss vid det också.

För Videungen går det helt okej på förskolan, helt klart över förväntan. Han äter jättebra och sover bra. Sover lite för bra kanske, haha! Flera dagar i veckan har han somnat mitt under lek i någons knä och de har fått lägga honom på en madrass i en hörna på golvet. Jag tröstar mig med att han nog i så fall är ganska bekväm för annars hade han nog inte kunnat slappna av så lätt.

Vissa dagar har han varit lite ledsen och ofta när vi kommer har han haft napp och sin snutte. Men det känns himla bra ändå eftersom han för det mesta är nöjd och glad. Personalen säger att han är en försiktig och lugn kille vilket passar dem bra eftersom de själva är väldigt lugna i sättet.

I dag skickade förskolan en fin bild när han sitter fint i en stol och leker med några glitterbehållare. Då blir man väldigt glad! Hittills tycker jag personalen har varit toppen och tagit till sig alla önskemål som vi haft.