Påskens guldägg

 Vi har haft en fin påsk. Den är ju alltid kall så här tidigt på året men solen har verkligen lyst på oss en hel del. Tyvärr har vi varit lite förkylda och jag har dragits med halsont hela helgen. Men vi har farit runt trots allt. Påskafton firade vi genom att åka en lång tur upp till Karlskronatrakten till Sölve och hennes familj.

 Vi träffas oerhört sällan och vi hade fortfarande inte träffat deras nya familjemedlem, lillebror Viggo. Som jag inser att jag knappt lyckades föreviga på en enda bild som går att publicera här (på grund av att alla vi andra ser helt galna ut när väl bebisen syns). Sölves dotter och Videungen är jämngamla och det skiljer ungefär ett halvår mellan dem. De fann varandra rätt så bra denna gång och kunde leka fort. Agnes är precis som Videungen ganska försiktig och behöve lite tid på sig vilket funkar utmärkt för vår son.

 Efter lite fika gick vi ut i vårsolen och letade påskägg. Här har de två hittat skatten och är lyckliga över det. I påsen fanns det inte bara ett påskägg med godis utan också såpbubblor. Observera hur lång Videungen är (!) för sin ålder.

 Blåsa bubblor och jaga dem är lajbans.

 Eftersom Sölve verkligen bor långt in i en skog så har de nästan en egen lekplats på tomten. Det blev gunga och lite bandyspel på verandan innan vi gick in för att värma oss igen.

 På kvällen grillade vi (!) hamburgare med en massa smaskiga tillbehör och till efterrätt fick vi denna skojiga sak: Kinderägg till barnens stora lycka som såg ut som riktiga ägg (till min stora lycka). Äggen var fyllda med vit chokladmousse och persika.

På kvällen när det var dags för Videungen att sova körde vi hem i mörkret. Det tog cirka 2,5 timme och hela resan flöt på bra och var ganska mysig faktiskt. Videungen sov som en stock efter alla intryck under dagen. Hade vi inte haft några andra planer hade vi nog stannat över men nu var det faktiskt ganska skönt att få komma hem till sin egen säng.  Tack snälla Sölve med familj för en alldeles fantastisk påskafton!

 Påskdagen fortsatte med trevligt häng. Vi var inbjudna till påskmiddag hemma hos Fru Nordanå. Sprallis och Videungen var såklart överlyckliga över detta.

 Vi började eftermiddagen med att måla ägg. Det var många år sedan jag gjorde det!

 Videungen älskar färgen gult och målade alla sina ägg helt gula. Nåja. Det ä ju rätt färg att gilla under just påsken.

 Frrrrrrida med familj var också inbjudna och hade med sig sin lilla goa tös som är betydligt yngre. Pojkarna var jättesöta mot henne och lekte försiktigt med henne mellan varven i soffan och på golvet.

 På kvällen lyckades jag natta både Videungen och Sprallis i samma säng och de verkade tycka att det var supermysigt att få somna ihop. Vi fick  några timmar utan barnen och kunde efter allt käk spela Mexican Train (ett riktigt favoritspel).

Tack Fru Nordanå med familj för en jättefin dag och kväll. I dag har vi allt varit lite trötta efter både påskafton och påskdagens äventyr. Men då är det precis som det ska vara!

Måndagen har i dag ägnats åt en liten utflyktsdag med mamma och Moster Tvilling. Vi besökte några få ställen på konstrundan, bland annat Torups stallar, och stannade för lunch och fika i Vismarlöv. Nu väntar ny vecka med jobb. Men halleluja för att den är kortare än vanligt.

Insikter mitt i natten

Att vakna på natten och känna Videungens hand på min axel, höra hans tunga andning och Loffs tysta snarkande gör mig så glad. Vi ska alla vara så innerligt tacksamma för det vi har. Efter ytterligare förfärliga attentat i Europa blir jag så grymt förbannad på hur världen har blivit. 

Min son ska behöva oroa sig för terrorattacker under sin barndom. Han kommer ställa frågor så småningom. Det behövde aldrig jag oroa mig för som liten. Det fanns inte i min värld. I dag hör jag kollegors barn fråga om och om igen: varför vill de spränga oss? De drömmer mardrömmar om att de förlorar sin familj i terroristattacker!

Ja, alltså. Vad svarar man. 

När jag vaknade inatt tänkte jag på just hur underbart det är att jag delar säng med mina käraste. 

Två iskalla dopp

Helgen har handlat mycket om just helg. Lite ditt och lite datt. På lördagen tog jag och Videungen en sväng till stan med bussen till hans stora lycka. Efter kvick shopping så blev det sen en eftermiddag med lite lek ute i det fina vädret i trädgården för att avsluta det hela med en förbaskat rolig spelkväll med Loffs brorsor. Herregud vad kul vi hade alltså! I dag, söndag, var det bokat sedan länge att jag skulle ta Fru Nordanå på kallbad i Bjärred. Hon fick det i födelsedagspresent i januari.

Det var faktiskt alldeles underbart. Men svinkallt, typ så att mitt hjärta stannade. Vi bastade i tre omgångar och doppade oss två gånger. 

Bryggan som ligger 500 meter rakt ut i vattnet har ett bra system. Vi köpte helt enkelt bara en sms-biljett och kom in på samma tider som stammisarna med årskort, alltså innan restaurangen ute på bryggan har öppnat. Innan någon direkt rusning verkade det i alla fall som. Nystädat var där också vid tiotiden vilket alltid känns lite extra fräscht.

Kallt!

Efteråt åkte vi till Solnäs gård, som är en filial till Kiviks musteri, och åt lunch och fikade. En alldeles underbar söndag helt enkelt. Så som de borde vara lite oftare.

Väl hemma beskar jag vinrankan, räfsade upp lite löv och började peta lite i rabatterna. Ytterst lite dock eftersom jag sedan ett par dagar lider av ryggont. Loff fick hjälpa till en hel del. Videungen och Loff hade varit på kalas under dagen hos kusinen så vi samlades under eftermiddagen i solhörnan i trädgården  och Videungen avnjöt en äpplejuice från Kiviks musteri (Solnäs gård) efter idogt räfsande.

Mossbylund med mamma

I helgen var jag och mamma på SPA. Hon fick det i julklapp av mig. Övernattning, spa och tvårätters middag på deras fina restaurang.

Mossbylund ligger vid Abbekås och är ett mycket mysigt ställe med oerhört smakfull inredning och atmosfär. Just nu bygger de ut. På grund av lite byggställningar kring huset fick vi kompensation. Bubbel i minibaren, praliner från Österlen och en handkräm. Faktiskt oerhört generöst måste jag säga!

Mamma och jag delade rum såklart ute i det som kallades för Båthuset. Vi köpte det som kallas för Kompispaketet. Tror att jag fick betala ca 1500 per person. Här dricker vi bubbel innan vi hade bokat Afternoon tea.

Lite exteriört.

Afternoon tea var fantastiskt! Juice, kaffe och te i massor om man så ville. Sen dukade de fram det här läckra fatet med tre snittar, två scones med marmelader och lemon curd och sen kladdkaka, morotskaka och hallonpanacotta. Hjälp vad mätt jag blev!

Det var fantastisk utsikt från restaurangdelen. Dock inte över havet utan mot helt andra hållet.

Mossbylund ligger ju precis vid havet men inte som jag trodde allra längst ner utan man får gå över bilvägen för att komma ner till stranden. Ystads Saltsjöbad ligger på så sätt ännu finare.

Havet var näst intill alldeles stilla den här helgen eftersom det var så härligt vårväder.

Vi bubblade utomhus, badade inomhus, bastade och satt i morgonrocken och löste korsord.

På kvällen åt vi en fantastisk middag. Förrätten på svartrot, skivling och lagrad prästost var gudomlig!

Efter utbyggnaden blir spa:et än bättre. Man märkte nu att det behövdes en större relaxdel för att få det riktiga lugnet. Spa-delen är väldigt liten och blir också lite stimmig när där är mycket folk. Lite för få stolar etc. Men det blir nog toppen efter utbyggnaden i vår som sagt!

En normal helg

Vi har haft den. En normal helg.

Dock med en hel del hosta för min egen del, men ändå. Vi har umgåtts med varandra, träffat familj och gjort saker för Videungens skull.

Fredagskväll, efter en fruktansvärd jobbdag (eftersom jag ligger back efter sjukdagar), spenderade vi här hemma tillsammans med Svärmor som hade köpt pizza till oss. Dessutom hade Loff laddat upp med min favritost och annat plock som jag praktiskt taget vräkte i mig. Jag var verkligen trött som ett as efter att bara ha jobbat en dag. Just nu känns jobbuppförsbacken låååååång. Men jag hoppas att den dr vardagen snart känns lite bättre igen.

Lördagen blev det både att vi åkte tåg och buss och så besökte vi Malmö museer. Först akvariet och sen lite andra avdelningar i museibyggnaden. Det kändes så härligt att göra något som Videungen tycker är kul. Åka buss och tåg är ju huvudsyftet med utflykten just nu, inte själva utflyktsmålet det vill säg museet. Ni som har barn känner säkert igen just det där med att få åka kollektivt.

Museidagen avslutades med att vi fikade i museets restaurang. Macka och juice till Videungen och varm choklad och äppelkaka till mig och Loff. Jo, barnet fick själv välja. Sen tog bussen och tågets oss hem igen. Lagom hittepå.

I dag bjöd vi in mina mostrar och mamma på lunch. Det blev köttfärssoppa till lunch bärpaj till fikat. En sådan där härlig söndag där allt bara är avslappnat och mysigt.

Det bästa med den här söndagen är helt klart att jag är ledig imorgon! Och på tisdag. Förskolan är stängd och jag ska njuta av varenda lediga sekund med min älskade unge. Sen kommer nog våren rusa fram i ett fasligt tempo ända fram till sommarsemestern är jag rädd.

Världens modigaste Martina

Jag lyckades få biljetter till Martin Haag som föreläste i går. Jag, Nobeltanten och Fru Nordanå gick och likaså gjord min mamma och hennes väninnor. Det var slutsålt och jag tror att det var fler än jag som förväntade sig djup och något om den omtalade skilsmässoboken. Men istället undvek Martin Haag detta ämne hela föreläsningen och nämnde bara boken som en bisats lite kort på slutet. En riktig besvikelse om jag ska vara ärlig, och det ska man väl?

Det var som hon knappt låtsades om att hon några veckor tidigare suttit och gjort en av tidernas starkaste intervjuer i Skavlan om precis den boken och om sin egen skilsmässa. Paret Haags skilsmässa slog ju faktiskt ner som en litet bomb i Sverige. Haag som utåt sett i vart fall var ett par som jag själv absolut några gånger tänkt på som lite av förebilder. Det verkade ha så kul och det är ju alltid det viktigaste. Ja, ni vet ibland berör skilsmässor en lite extra och man tänker det där egentligen löjliga tankarna som "inte dem?! de var ju perfekta ihop". Precis som att man har en endaste liten aning...

Efter Skavlanintervjun blev Haag lite av en idol för mig. Jag har bara läst just den senaste boken av henne som handlar om skilsmässan. Anledningen att jag fick för mig att läsa den var att några på jobbet läst boken och eftersom att romanen nu efter julhelgerna råkade ligga tillgänglig på redaktionen (recensionsexemplar) så tog jag med den hem. För övrigt har jag inte läst något alls av Martina. Jag har däremot hört hennes sommarprat som jag tyckt var väldigt bra. Men intervjun i Skavlan var ju något helt annat! Så modigt, så starkt, så coolt. När den journalistiska intervjuformen är som bäst är den precis så naken, öm och skör. Men också så ärlig och rakt på sak. Och efter att ha läst boken så förstår jag att "snacket" gick i medieforum.

Jag hade verkligen sett fram emot att nu när hon lättat på trycket i teve, så kanske hon skulle kunna berätta mer om just skilsmässoboken, lite mer om bakom kulisserna och om när hon skrev den osv. Alltså inte om sitt privatliv och en massa sliskiga detaljer utan mer om erfarenheten att skriva boken osv. Men nej, istället blev det löpning en massa skämt och det där såsreceptet som hon också redan pratat om i andra forum. Inget fel i det egentligen. Men Martina, det hade vi ju redan hört!

Är det slutsålt förväntar sig publiken det senaste, något nytt. För en som läst den senaste boken och för alla de som suttit fastklistrad framför Skavlan blev detta en klassiker: ELEFANTEN I RUMMET SOM VI INTE LÅTSAS OM.

Hon är eller verkar oerhört gullig, tycker jag. Men det blev allt lite märkligt att det här föredraget låg så tätt efter teveintervjun och så nämns den senaste boken knappt alls.

Jag gick fram efteråt och tog en riktig kändisselfie och sa just att jag tyckte intervjun i Skavlan var något av det modigaste jag sett på tv och att jag beundrade henne för det. Hon tackade så mycket men kommenterade det inte mer än så. Jag undrar om hon själv förstått hur stor den intervjun faktiskt var? En hel publik satt ju bara och höll andan.

Nåja. Haag får ju självklart prata om precis vad hon vill och hon fick ju oss i publiken att skratta flera gånger så visst hade hon att berätta. Men som publik tror jag att det var fler än jag som kände att vi gick lite miste om poängen.

Ett stort plus till kommunen som däremot lyckas få dit så pass stora och trevliga namn. Det uppskattas alltid av denna vardagsstressade mamma som så sällan kommer ut på något kulturellt och skoj.

En Lisa för själen

Vi har som sagt varit oerhört sjukdomsdrabbade under hela februari. Bara för några dagar sedan började jag nästan på fullt allvar tro att jag nog inte kunde bli frisk igen. Att kroppen var för sliten.

Men när jag vaknade upp till ännu en ny dag så kändes det plötsligt ändå lite bättre. Jag hade legat hela veckan och bara oroat mig över att jag inte skulle kunna komma iväg på konserten med Lisa Nilsson på Malmö Live. Vår julklapp. Vår artist! (Jag och Loff har ju varit på en underbar sommarkonsert med Lisa Nilsson på Hovdala slott en sommar som är ett riktigt fint minne!) Loff fick biljetter av mig i julklapp och vi hade dessutom lyckats pricka in sittplatser på rad 1. Och nu pekade allt på att vi inte skulle kunna gå...

Men efter att ha känt efter ett par timmar på förmiddagen så kändes det ändå som att kroppen skulle orka med detta lilla äventyr. Jag skrev som det var till min chef på jobbet, som hade varit med om precis samma sak för några veckor sedan då han låg i influensa och skulle iväg på konsert på Malmö Live och se en helt annan stor svensk artist. Jag skrev att jag nog var tvungen att vara hemma en dag till från jobbet men att vi kanske skulle försöka åka på den där konserten med en massa piller i kroppen. Han skrev: ÅK! Gör det! Vi gjorde det fast att vi var sjuka och det gjorde så gott för själen!

Tack och lov satte det sms:et sina spår och vi åkte. Mamma passade Videungen och jag och Loff kom iväg på konsert något lätt andfådda och lättsvettade. 

Men alltså. Att få sitta på Malmö Live PÅ RAD 1 (förstår ni hur nära vi satt?! typ i Lisas knä...) och uppleva den trädoftande konsertsalen och få sitta och höra två timmars konsert med en av Sveriges absolut bästa artister – ja det är helt enkelt bara magiskt. Här kommer några smakprov.

Lisa pratade om många allvarliga ämnen som sina egna kriser, skilsmässan och relationer i barnåren, kärleken till barnen, kriget och flykten och att våga se sina fördomar och kunna se sig själv i spegeln. En del av konserten handlade om sorgen och om att förlora kollegor, vänner, familj och hur man hanterar det tillsammans med andra. Det tyckte jag var så otroligt fint och det var flera gånger under konserten man faktiskt blev riktigt rörd.

Tack Lisa Nilsson för att du förgyller det svenska musikrummet!

JINX!!!!!!

Jag skulle aldrig ha skrivit mitt förra inlägg. Googla Jinx om du inte känner till uttrycket. För jag är nog snart ta mig tusan Mrs Jinx!

Jag tror inte ni förstår hur mycket jag egentligen vid tillfället då jag skrev mitt förr inlägg ville vräka ur mig om saker som hade hänt, orostankar och oändliga vardagsstörmoment etc.

Istället valde jag att göra ett positivt inlägg eftersom det brukar kännas bättre i efterhand att man inte bara sitter och spyr ut allt gnäll på bloggläsare. Jag tycker det känns lättare för mig själv också att göra det när jag är negativ. Fokusera på det positiva och tänka framåt. Inte få hack i skivan liksom. Inte haka upp sig på vardagsbekymmer och gnälla.

Herregud vad jag var en bitter människa i tisdags. I tisdags trodde jag på fullaste allvar en liten sekund att: nä, jag blir nog aldrig frisk. Livet kommer vara så här.

Jag ska ta det från början.

Sista helgen i januari fick både jag och Videungen en släng av magsjuka vilket resulterade i en sjukdag från jobbet den 1 februari. En helg försvann bort och jag fick ställa in roliga saker och spendera några dagar på toaletten. Sen blev jag frisk en kort stund. Efter det har jag bara varit sjuk, sjuk och sjuk. Virus är tydligen ordet som beskriver 2016. Jag har varit sängliggandes i virus (inte ens feber bara ont i kroppen och hostig/snorig).

Jag har kämpat mig genom jobbdagar på Ipren och varit helt slut. Under en veckas tid då chefen låg sjuk i svininfluensan så var jag den chef på jobbet som var "minst" sjuk och fick helt enkelt jobba. Jag sov senast klockan 20 varje kväll sex dagar i rad.  Fast att jag försökte koppl aav när jag väl kom hem blev resultatet att jag drog på mig nya virus.

Två helger till ställdes in varav en innebar besök av Loffs systrar, barnpassning och betald brunch.
Alla extra lediga dagar då jag och Videungen skulle ha mysiga mamma/son-hittepå blev sjukdagar. Och utöver det fick jag fler jobbdagar då jag fick stanna hemma från jobbet.

Det hela toppades med att när jag precis kommit tillbaka från jobbet efter att ha missat sex jobbdagar i februari fick hela familjen influensan. Först Loff, sen Videungen och sen jag. Jag jobbade i två dagar när det plötslig började killa i halsen och göra ont i kroppen. IGEN.

I en vecka har vi hankat oss fram här hemma med hjälp av min mamma. Vi har varit sååååååååå dåliga.

Själv fick jag försöka jobba hemifrån min första sjukdag med feber för att ingen annan chef var på plats då på grund av semestrar. Fy fan, säger jag bara. Varför gör man det ens?! Varför ställer man upp på det? Ja, jag är dum i huvudet.

Alltså att ha influensan, årets influensa, är en pärs! Man kan knappt ta hand om sig själv alltså. Loff har dragit ett jättetungt lass här hemma eftersom han hela tiden legat ett litet litet steg före och därmed också varit lite lite bättre än mig (men alltså inte bra på något sätt) de dagar jag var som värst. Men stackars min familj. Det har inte varit roliga dagar för Videungen som fått vara med om nödlösningar nu några helger och lediga dagar för mycket.

Videungen blev piggare men så vände plötsligt allt igen för honom och efter ett par dagar kom febern tillbaka. Då for jag med honom till läkaren och fick konstaterat öroninflammation på båda öronen. Stackaren!

I går morse, onsdag,  när jag slog upp ögonen kände jag för första gången att det faktiskt fanns hopp om att bli bättre. Kanske kunde den här influensan kanske ändå försvinna helt ur kroppen någon gång i framtiden? Nu med facit i hand så har förbättringen på två dagar varit riktigt häftig. Det trodde jag aldrig. Jag mår oerhört mycket bättre om jag jämför med tisdagen.

Så imorgon mina vänner är det nu nya tag. Jobb för min del för första gången på en vecka. Börja jobba en fredag känns ju ganska lagom dock. Förskola väntar för Videungen som avslutar penicillinkuren på lördag morgon. Loff ska dock på begravning för sin farmor och har tagit en ledig dag.

Ja herregud. Välkommen mars. Du är så efterlängtad! Nu lämnar vi det här helvetet bakom oss och tittar aldrig mer tillbaka.