Ett magiskt år

2012 har varit ett enormt år. Det har hänt så otroligt glädjande saker. Det positiva har segrat över det negativa med råge!

Jag och Loff:

Ja, vi gifte ju oss. Det var ju självklart det stora målet det här året. Och det var alldeles fantastiskt. Så här långt den bästa dagen i mitt liv. Men det var så mycket mer än bara den dagen. Att få gå och längta tillsammans. Att planera en dag tillsammans, att spara pengar ihop (vilket börjar bli en vana snart), lägga ner sitt hjärta och själ i den dagen. Så här i efterhand är jag väldigt glad över den tiden som jag lade ner. Vårt bröllop var ju stort för oss men nästan lika stort var ju alla andra bröllop i år. Några av mina bästa vänner gifte sig också och det var riktigt härligt att få dela den speciella tid med dem.

Det blev mycket fest och flärd helt enkelt.

Gotland.

Men vi hann också med resor. Starten gick förmodligen när det vankades överraskningshelg med SPA i Ystad. I början av sommaren blev det en spontanresa till Gotland som var helt grymt härlig. Midsommar, vi två på Fårö. Bara en sådan sak. Och jag kan knappt tänka tillbaka på vår resa till Italien. Så länge har vi nog aldrig varit borta tillsammans tidigare. Vi fick se och äta så mycket. Extra bonus var ju faktiskt sällskapet i form av kompisarna som bokat in sig i Rom i samma veva.

Jag och familjen:

Tirups örtagård.

Det stora i år var ju självklart att Bror och Svägerskan och lilla Ella masade sig över hit under sommaren och kunde vara med på bröllopet. Det var såklart superkul att de kom trots alla problem på vägen, Svägerskan med nytt jobb och allt annat meck. Men det blev ju alldeles lysande. 

Loffs storebror och hans fru.

Och på tal om bröllopen så gifte sig ju faktiskt alla tre bröderna i år, alltså Loffs helsyskon. Svärmor fick väl nästan slag när den ena inbjudan damp ner efter den andra i brevlådan. Det var fantastiska dagar att få vara med om. Jag glömmer aldrig vissa tal på Marieholmarnas bröllop. Jisses, vad tårarna rann och vilken gemenskap det var. Vilken tur också att lillebror drog ut på sitt så att vi fick lite bröllop nu i slutet av året.

Min fina mamma som är pensionär och allt!

Men en annan stor grej, som faktiskt känns av mer så här i efterhand, är att min mamma gick i pension. Det är fortfarande märkligt att hon inte jobbar. Att man kan ringa henne när som helst och så är hon liksom ledig. Extra kul var det att få överraska henne och ta med henne ut på fin restaurang och fira hennes stora dag. Själv är jag inte ett dugg avundsjuk på hennes sovmorgnar....

Mormors födelsedag!

I år har Mormors hus sålts och mamma och mina mostrar har haft mycket att göra med detta projekt. Jag tror dock att alla känner sig nöjda så här när allt är klart. Även om det såklart alltid känns så himla sorgligt att lämna ett hus som varit med i familjen sedan 50-talet.

Student i juni.

En stor dag var ju också att Loffs syster tog studenten - en dag som hon längtat halvt ihjäl sig efter. Jag grämer mig fortfarande att jag mådde så dåligt denna dag att jag fick lämna festen innan studentskan anlänt.

En glad nyhet i år är att en av Loffs storebror väntar en ny familjemedlem. Det ser vi alla fram emot med stor glädje såklart!

Jag och vännerna:

Anna-Panna 30 år.

Många av mina vänner firade 30 år i år. Och det har verkligen varit massa kul fester på temat 30. Jag och Loff som åkte på fest i Uppsala i början av året bland annat. Jag kan knappt komma ihåg ett mer fest-tätt år som 2012. Jag och kompisarna har verkligen bjudit på allt från födelsedagsfester till bröllop. Att få uppleva jubileum och andra högtider med sina bästa vänner är ljuvligt. 

Fröken Nordanå gifter sig.

Och alla planeringsfikor för att ordna möhipporna som hopade sig! Det var stressigt men himla skoj! Lägg där till alla tal och spex som vi förberett tillsammans. Bara att hålla tungan rätt i mun så att man inte för sa sig till någon var en konst. 

Rörd till tårar på möhippan.

Tack och lov kunde vi kontra de här stirriga dagar med några få lugna: en SPA-helg under hösten och några bokcirklar har det ju allt blivit faktiskt. Vardagen och mjukisbyxorna längtade vi nog alla lite grann efter i slutet av året ändå.

Den 21 december avslutades året med vännerna med julmys hos Frrrrida. Innan det hade jag hunnit med att krama Nobeltanten farväl innan hennes långa USA-resa över jul och nyår.

Jag och sommaren:

Som sagt, vi förlängde ju sommaren med att resa iväg till Italien i september. Men i övrigt då? Vi var liksom bra på att utnyttja de bra väderveckorna. Det blev också många spontankvällar på stranden. Det var så himla varmt vissa veckor i somras att man knappt kunde förstå det. Jag minns till exempel min och Mosters Österlentur då vi besökte Hasse och Tagemuseet och Olof Victors. Många helger och kvällar handlade om att påta i trädgårdlandet som jag testade för första gången i mitt liv. Vilken skörd det blev!

Lediga dagar framöver

Så var det äntligen helg igen. Långhelg igen. Gött! Så här i efterhand känns det ändå bra att jag jobbade mellandagarna eftersom jag då istället kan ta ut lite ledigt i vår. På vägen hem idag visade sig månen från sin absolut bästa sida. Den var gigantisk, förmodligen den största jag sett och alldeles gul. Som i Disneyfilmer. Jag var tvungen att stanna bilen och försöka ta en mobilbild men det var bannemej inte lätt och månen blev endast en liten prick i horisonten.

Våra jullediga dagar har handlat mycket om pyssel. Sådant som man annars i princip aldrig gör. Vi har köpt oss tre pussel och lagt ett med 1000 bitar under ledigheten. Vilken nostalgi. Det brukade vara jag och pappa som under några jular lade pussel ihop så det känns alltid så mysigt att pussla. 

Jag har också läst lite i min bokcirkelbok som verkligen börjar likna mest en porrfilm.... Här hemma har det varit rent och fint, så ingen städning inte, eftersom vi knappt haft besök utan snarare besökt andra. Lyx! På juldagen träffade vi min familj hemma hos mamma till exempel. 

Vi har också sett en hel del bra film. Bland annat har jag sett en alldeles galet intressant film av Almodovar, en regissör som jag stundtals gillar skarpt. Filmen som jag plockade till mig på årets julklappsutdelning på jobbet, läs recensionsexemplar, heter The skin I live in. Läs gärna om filmen här. En rättvis recension tycker jag. Igår såg vi filmen Citizen Gangster som också var en bra film faktiskt och som handlar om bankrånaren Edwin Alonzo Boyd från Kanada. Om någon vill se filmerna får ni gärna låna av mig.

Och rean på Emporia gav vi oss tusan på att klara en liten stund eftersom vi ville köpa saker på Apple Store. Tyvärr gäller ju inte presentkortet från Emporia som vi fick i julklapp på alla butiker och vi åkte hem utan någon ny router och hårddisk som vi tänk använda presentkortet till. Tycker faktiskt att Emporia är lite kasst på det sättet. Det ska väl gälla alla om det ska heta Emporia-presntkort. Istället kom vi hem med lite bra reafynd. Loff köpte en kalasfin tröja på MQ för 179 kronor, 70 % rabatt. Och presentkortet får komma till nytta lite längre fram.

Och vad gör väl det när vi nu bestämt oss för att åka till Newyorkarna (!) i vår. Vi köper ju såklart appleprodukterna där och köper annat nyttigt på Emporia istället. Ja, vi har faktiskt köpt biljetter äntligen. Och mamma följer med också! Bara familjen och lite kvalitetstid - äntligen! Det är så sällan som vi gör något tillsammans bara vi. 

Men nu väntar ytterligare ledig dagar och jag bara älskar det! Trevlig helg.

Julafton i bilder

Julafton spenderades hos Svärmor med Loffs familj. Det blev en fin julafton med mycket skratt och så himla god mat, mycket tack vare att det fanns lite vegetariska alternativ.

 Svärmors gran har alltid en tomteluva i toppen. Paketen var många detta året också.

Vi samlades till Kalle och drack glögg och åt mandelmusslor som Svärmor gjort. Gott!

 Glad kökspersonal. Tack och lov har vi knytkalas på julen så att inte värden behöver fixa allt själv.

 Loff och hans lillasyster var "tomtar" och delade ut klapparna.

Sen var det dags för gröten och i år var vinsten en trisslott. Den som hittar mandeln får nämligen ett pris. Jag som inte kan äta gröt tittar snällt på och fick istället en extra mandelmussla. Ganska kul är det att se hur folk försöker fuska och hur mycket gröt de ändå stoppar i sig enbart för att det är tävling.

För första gången i livet vann Loff. Han fick trisslotten - dock var det en nitlott. Men det är ju äran som är viktigast för honom såklart eftersom han är störst, bäst och vackrast i sin familj. Hihi...Svärmor intygade att han ätit väldigt mycket gröt genom åren så han var verkligen en värdig vinnare.

Tack för en fin julafton familjen!

Dopparedan!

Vår fina gran!

GOD JUL ÖNSKAR SYSTER I SÖDER ER ALLA!

Idag firar vi julafton med en stor del av familjen. Vi skickar en speciell hälsning till Newyorkarna som vi alltid saknar något kopiöst just till jul.

Marsipangrisar och Magnus Uggla

I går var vi hembjudna till Familjen Harlösa på middag. Det blev en härligt julig kväll med deras underbara barn. Vi fick så underbart god mat (som vanligt!) och hann sitta i lugn och ro och prata. Mellanbarnet visade verkligen upp sin kreativa sida igår. Här utklädd till någon form av artist. Själv tycker jag att han liknar Uggla....

Min söta lilla gudson. Åååå han har blivit så stoooooor nu! Vi hade det supermysigt igår när jag skulle hjälpa honom att läsa i en pysselbok. Han förstod förvånansvärt mycket av alla klurigheter i denna bok. Det kändes verkligen som jul när man har tid att sitta och pyssla.

Och mer pyssel och kreativitet blev det. Alla fick varsin mandelmassa-klump av värdparet. Sen var det bara att sätta igång att skapa sina marsipanverk. Här fick jag nog årets första riktiga julkänsla och det var så himla roligt att få pynta med smält choklad, karamellfärg och silverkulor.

 En gris växer fram.

 Nästa skapelse blev en tomte.

 Några av barnens verk.

Loff gjorde en kreativ och ganska dramatisk skapelse av hela sin klump och var därför färdig först. Det blev en orm som bitit av huvudet på en man som sitter på en stubbe. Haha! Underbar konst! 

Tack för en mysig kväll!

Min jul om bara jag får bestämma

För mig är traditioner jätteviktiga. Jag vill gärna hålla dem vid liv, föra dem vidare. Ta vara på dem helt enkelt. Traditioner är viktiga för mig eftersom det skapar en enhet, en sammanhållning. Att vi gruppen, familjen eller vännerna håller fast vid något tryggt som känns fint när resten av världen skakar. Vi tillsammans skapar nya traditioner och håller fast vid de gamla. Det gillar jag! Och vissa högtider är heligare än andra, åtminstone för mig. Några exempel är att jag alltid måste se SVT:s luciatåg på Lucia, måste få en dos kräftor i augusti och äta godis ur påskägg (gärna som först varit undangömt av någon annan så att man får leta) till påsk.

På julen finns det extra många traditioner som är livsviktiga. Ju större familjen blir och ju mer vi firar på Loffs sida desto viktigare blir det för mig att hålla fast vid det som jag fått med mig från barndomen. Uppenbart har vi väldigt olika syn på detta i min familj. Vissa saker är så betydelsefulla att jag blir otroligt besviken om jag inte får ha det på ett visst vis. Kanske jättetöntigt, jag menar "tänk på barnen i Afrika som inte får mat för dagen" som man alltid sa på 80-talet, men traditionerna på julbordet är superviktiga just för mig.

Att knärulla senap – det är heligt. Det momentet bara måste någon föra vidare i släkten. Mycket såklart för att det är ett fint traditionellt minne av pappa som alltid fick denna uppgift men också för att den senapen behövs i senapssåsen. På julafton ska jag äta lutfisk (i mitt fall blir det dock torsk men som är minst lika viktig som lutfisken är för andra), potatis, ärtor, senapssås och knärullad senap! Och Moster bara måste baka Prästahår, det vill säga lussekatter men som är rullat i annan form helt enkelt. Den dagen Moster inte kan eller orkar så får jag väl själv försöka mig på just den formen. Tack och lov har jag ju receptet! Helst ska mamma göra sina fikonbollar. 

Till julgodiset hör också goda äpplen, klementiner och valnötter som ska knäckas. Godis i annan form är inte jätteviktigt.

Men julafton firas ju då och då med Loffs familj och där finns nästan inga av de här traditionerna. Där gäller mer det klassiska julbordet med skinka, korv och köttbullar. Det går väl bra för stunden och känns okej eftersom det är jag som följer med in i deras traditioner. Då får jag förhålla mig till det helt enkelt, även om det grämer mig lite lite lite grann.

Juldagen ska firas hos mamma i år och idag fick jag reda på att det INTE blir fisk och senapssås. Jag kände mig alldeles förkrossad. Lite lurad faktiskt. Så det var bara att smälla ihop julmiddagen bums ikväll, resten av julens dagar äter jag nämligen inte hemma och sen är julen över. Så jag kastade mig hemåt efter jobbet, in och handlade den mat som saknades och började knärulla senapskorn här hemma. Sen kokte vi torsken och potatisen och fixade senapssåsen. När inte andra vill vara med på tåget så får man helt enkelt styra tåget själv. Och det gick alldeles strålande! Nu är jag så glad och mätt och nöjd och julen känns räddad på något sätt.

På tal om traditioner så åt vi middagen på mormors klassiska julduk som också funnits med i familjen i många år. Det kändes extra fint! Fintorsdag helt enkelt. Nu kommer jag fira hela kvällen att det bara är en jobbdag kvar. Sen väntar sovmorgon.

 Loff gillar tack och lov min familjs traditionella måltid.

Tid för eftertanke

Ibland undrar jag varför människan mår som människan gör. Varför är man vissa dagar på ett fantastiskt sprudlandes humör och andra dagar så går liksom allt i moll? Jag tror att det måste bero på någon form av ämnesrubbning i kroppen ofta. I alla fall när det kommer till mig själv. Ibland är det liksom fullständigt obegripligt varför jag vaknar på helt fel sida eller för den delen helt rätt sida.

Jag som dessutom är en väldig känslomänniska har väldigt lätt att svänga fort. Från plus till minus på två röda sekunder. Det går upp och ner i en väldig fart. Ibland tror jag faktiskt att det är absolut jobbigast för mig själv. Även fast jag vet att andra avskyr just den sidan av mig.

Igår var till exempel en dag då mycket gick fel. Det började redan på morgonen med att jag tydligt kände av att orken tröt när en person behövde mitt stöd, när den personen behövde att jag skulle vara stark och stöttande var jag istället bara precis lika gnällig och sur tillbaka. Dagen fortsatte i stort sett i samma spår, turbulent kan man säga. Saker som gick fel, tankar som drog iväg. Det blir lätt en ond spiral det där.

Men så landar ofta mina tankar och resonemang i att man är inte mer än människa. Alla har dåliga dagar, dåliga perioder och dåliga tankar. Och med tanke på en händelse från dagen är jag så otroligt tacksam över allt jag har i mitt liv. Det kan snabbt gå väldigt fel. Ofta har vi tur att inget händer, som jag hade idag. Men tänk så annorlunda livet hade sett ut om den här dagen hade tagit en annan riktning.

Tur att det snart är jul så vi får lite sovmorgon, lugn och ro, lite tid för eftertanke.
Bara två dagars jobb till nu. Sen blir det långledigt. Underbart.

Festhelg

Det är tydligt att det närmar sig jul. Mycket på jobbet, massor av planering och absolut ingen ork eller tid till nyttiga saker. Äter mest onyttigt, tränar inget men njuter också av att det snart bara runt hörnet är lite leeeeedigt!

Helgen har präglats av julfester. I fredags var jag iväg på årets julfest med jobbet. Vi befann oss i Ystad och hade så roligt att vi missade tåget hem. Eller i alla fall det tåget som skulle ha tagit oss hem i lagom tid. Dansgolvet kom igång precis när det var dags att åka så jag och flera kollegor valde att stanna. Så istället för att vara hemma strax innan klockan ett anlände jag till byn halv tre... Sådär pigg var jag i lördags morse... Tur att Loff stod i köket typ hela dagen för att förbereda nästa julfest - nämligen vår egen.

I princip varje år har jag och Loff bjudit in familjen till julfest. I år blev vi inte så många men det var superkul och mysigt ändå. Som vanligt blev det tävlingar, julklappar osv. Tack hela familjen för att ni kom och umgicks med oss!

 Familjens senaste tillskott kom till och med hela vägen från Trelleborg.

Vi fortsätter jultemat idag genom att supporta byns julmarknad. Men först lite energi och käk!

Slalom genom byn

Ja, det är galet mycket snö i byn. Mer här än vid jobbet vilket är ganska ovanligt. Det är verkligen vanskligt att köra upp mot byn. Där är det alltid lättast att fastna. Likadant var det idag när jag kom susandes efter jobbet. Så det var bara att ta hög fart och köra slalom mellan bilarna som satt fast. Och väl framme fick Loff skotta bort dagens skörd innan jag kunde köra upp bilen.

Men nu är vi hemma tack och lov. Imorgon ska jag ta mig till Österlen. Det kommer förmodligen gå sådär...jag ska åka tåg. Vilket inte känns bättre precis.

Men först ska jag ta mig över gatan och käka middag med granntjejerna. Det ska bli himla mysigt!

Några fler önskningar

Jag uppdaterar önskelistan lite till för er som kanske undrar:

• Presentkort på Åhlens
• Presentkort på diverse klädesaffärer, jag behöver verkligen uppdatera en del i garderoben. Eller om man själv vågar improvisera och köpa kläder till mig.
• Min Emma S dagcreme börjar ta slut. Kan köpas på Åhlens.

En tokig helg

Tokiga familjen.

I helgen blev det 9-årskalas med toktema för Loffs brorsdotter. Samtidigt firades också Loffs bror som också fyllt år nyligen. Alla skulle klä sig så tokigt om möjligt på kalaset. Detta blev i princip resultatet. Huvudbonader, shorts i snöväder, olika strumpor, felvända kläder och flertalet slipsar runt halsen osv.

Det blev rejält kallt på vägen hem från kalaset. - 15 grader. Hu! Loffs brorsas moped hade frusit fast och gick inte att starta så Loff fick skjutsa hem honom i iskylan. Själv bäddade jag ner mig och min megahuvudvärk klockan tio igårkväll. Och sedan dess har det nog tusan ta mig snöat. Och blåst. Vilket oväder vi har här idag. Men morgonen började faktiskt med frukost på sängen vilket var väldigt kärt gjort av min härliga man.

 Det blåser precis helatiden. Och nu har det gått några timmar sedan bilden togs och nu ligger snön verkligen för fönstret. Tror det har kommit minst en decimeter snö idag men blåsten gör det hela så mycket värre. Mysigt att vara inne! Vi traskade dock upp till byns affär och det krävdes termobyxor och rejäla vinterkläder. Och det snöade småspik rakt i ansiktet.

 En timme tidigare hade jag skottat här...

 Vår lilla prynadskatt är dränkt i snö.

 Hoppas blåsten är över imorgonbitti, annars blir det inte kul att ta sig till jobbet...

Glad andra advent! Kunde inte kännas mer jul.

Tappad

Att tappa motivationen. Att tappa humöret. Att tappa bort sitt lugn. Ja, allt detta har jag väl lyckats med den här veckan, på olika plan. Och med det menar jag inte att veckan varit en katastrof, absolut inte. Faktiskt mer än okej. Men totalt annorlunda mot de senaste veckorna.

Det har varit en kombination av flera saker. Saker som jag försöker förtränga men som kommer över mig mellan varven, en slags hopplös trötthet, och mellan varven en slags tristess. Och såklart närmar det sig jul och det brukar betyda mer stress och press på jobbet. Just den här veckan har stressen berott på att vi har en lokal kändis i en tv-sänd final. Det är sååååå kul att det äntligen lossnar saker, samtidigt så tar det ju extra tid samtidigt som "det vanliga jobbet" ska skötas.

Tristessen handlar mycket om träningen. Det har liksom gått som tåget hela hösten. Efter bröllopsäventyren har jag tränat riktigt bra och regelbundet. Men i måndags när det var den heliga spinningen som vi alltid tränar i princip hade jag plötsligt tappat motivationen. Jag går alltid dit, hur trött och sliten jag än känner mig. Men i måndags var det bara stopp. Nej. Jag orkar inte höra peppande musik och röster. Jag ville bara vara hemma. Sagt och gjort. Det var så skönt!

Så efter en hel veckas uppehåll från träningen tog jag tag i tristessen idag och begav mig iväg till gymmet. Det kändes redan roligare igen. Skönt. Men så kanske kroppen också säger ifrån att man inte alltid kan vara på topp. Det måste ju få vara okej att trappa ner i perioder. Men nackdelen är ju alltid att jag vet hur jobbigt det är att träna upp mig igen. Men finns inte motivationen så finns den inte. Då lyssnar jag hellre på skallen än på kroppen. Annars är risken att jag aldrig sätter min fot där igen. En dag i taget. Idag kändes det bra!

I övriga veckan har jag inte träffat en kotte, förutom mamma som bjöd på middag en kväll efter jobbet. Annars har jag varit hemma i huset hela veckan. Och imorgon är det fredag. Ibland är det liksom skönt att bara vara för sig själv. I alla fall när jag behöver hämta lite kraft och hinna sakna folk. Precis som med träningen kan man få för mycket av det goda. Det är bra ibland att få längta.

Så det har inte bloggats. Inte planerats, städats eller bakats. Inga måsten. Bara teven, katten, Loff och jag.

Jag är ganska dålig på att bara vara ibland. Även när jag är hemma. Nu har jag övat mig en vecka och måste erkänna att jag börjar bli lite bättre på det.

Hoppas ni alla får en trevig helg i snön!

Äntligen lite riktig vinter!

 Vyn som mötte mig när rullgardinen rullades upp imorse. Snö! Massor av snö.

Och det snöar fortfarande. Inte en paus under hela dagen. Underbart...fram till imorgonbitti då jag får gå upp toktidigt och skotta ut bilen...