Nu har vi bestämt oss. Vi flyttar in till mormor Ingrid i juni.
Vi har alltså drygt tre månader kvar här på Möllan. Och det känns jättesorgligt. Helt galet sorgligt att lämna den här lägenheten. Tråkigt att man nu kommer att känna att varenda dag här är räknad. Men vi behöver göra så här just nu för att spara ihop pengar. Som bonus får vi sommarmånader med trädgård och mer tid med mormor.
Givetvis har vi tänkt på detta ett tag. Man kommer säkert många gånger bli galen av att inte ha ett eget hem, bo i flyttlådor i nästan fem månader, ha omständigare pendling till jobbet, att vi måste ta stadsbussen in till centrum. Men vi tror att det är värt det.
Dessutom ska vi i så fall ha våra saker på mormors vind och sova i en del av huset som hon inte använder så mycket. Den delen av huset kan man enkelt stänga om och man kan ha sin egen toalett.
Jag och Loff får ju givetvis hålla oss lite undan om hon har gäster (eller får vi helt enkelt leka pass upp personal), fixa i hennes trädgård, handla - ja vara flexibla och förstående för att det är hennes hem och ingen annans. Dessutom kommer antagligen en hel månad försvinna då vi bor i Stugan över semestern - vilket nog kan vara skönt för oss alla.
Det känns konstigt. Säkert också för lilla mormor. Men det är ju inte för evigt så det kommer nog att gå bra. Och det kan ju faktiskt vara positivt för en snart 90-åring att ha folk i huset varje kväll. Någon som lagar mat och fixar. Jag hoppas i alla fall att hon också kommer att känna att det kan bli tryggare och trevligt.
För att inte tala om hur glada jag och Loff blir när vi då äntligen får flytta in i huset i Hjärup efter fem månader utan eget hem. Hjälp vilken känsla!