Familjeweekend i norr

För ganska länge sedan avslöjade Loff att han hade en överraskning till mig. Han hade tagit extra ledigt över Kristi himmelsfärdshelgen och han lovade att jag skulle behöva min weekendbag att packa i. Men så för en månad sedan eller mer så sa han vad överraskningen var. Han hade bokat in oss i en svit på ett hotell i centrala Helsingborg. Bara för att mysa hela familjen. Ta dagen som den kom. Göra vad vi kände för just då. Låta dagsformen och sömnbehovet bestämma. Så blev det! Vi började vår färd norrut i torsdags och checkade in tidigt eftersom vårt fina rum redan var klart. Det blev lunch på Dunkers...

...och sen så besökte vi den härliga utställningen Loranga Loranga av Barbro Lindgren. Videungen fick testa Den vilda bebins säng! 

Eftersom det är barnvagnsförbud på utställningen så fick vi bära runt på Videungen, vilket faktiskt blev en riktig hit. Han var på ett alldeles uppspelt strålande humör hela tiden...

 ...och sen avslutade vi med en liten lässtund. Jag är inte bekant med precis alla Barbro Lindgren-figurer men jag fick mycket förklarat för mig genom audio-turen. Jag rekommenderar utställningen varmt till er som har barn. Gärna i 4-7-årsåldern!

 Sen blev det fika på Dunkers igen.

 Efter Dunkers blev det promenad i det fina vädret.

 Uppe vid Kärnan.

 Vårt hotell ligger precis vid de gröna träden till vänster i bilden ovan.

 Omöjligt att ta puss-selfies...

 På kvällen blev det sen restaurangbesök och häng på hotellrummet. Sen skulle bebis nattas vilket gick helt okej och tack och lov kunde vi stänga till en dörr lite där han låg så att Loff och jag kunde vara vakna och läsa, titta på teve och lösa korsord.

 Dagen efter blev det Helsingör.

 Vi lunchade på Helsingörs kulturhus där vi fick en supertrevlig lunch...

 ...och kall öl!

 Här någonstans började dock Loff känna sig lite konstig. Typ matt.

 Jag handlade lite i de trevliga butikerna vid Kronborgs slott medan Loff började känna sig allt mer hängig. Så vi bestämde ganska snart att vi kanske skulle börja dra oss tillbaka till Helsingborg. 

 Vädret var helt fantastiskt varmt och härligt!

 Skulpturer som vi passerade på väg till färjan.

Väl hemma på hotellet kände Loff sig bättre igen. Trots det valde vi att ta det lugnt på rummet hela kvällen och äta hämtmat. Allt var frid och fröjd och Videungen sov som en prins. Tyvärr så vaknade jag runt tre av att Loff gick in och kräktes på toaletten och sedan dess har han varit allmänt hängig, frossig och öm i kroppen. Dock inte mer kräk tack och lov. Så jag fick äta en ensam hotellfrukost i morse och packa bilen fort och köra hem min lilla familj istället för att avsluta helgen på Sofiero. Men så blir det ibland och helgen totalt sett har varit en bra övning för oss och väldigt väldigt lyckad. Tack Loff för att du fixade allt så fint! Nu hoppas den här lilla mamman att vi andra inte behöver få samma "influensa"...

Stora framsteg

Det här kommer kanske låta helt sjukt men vilka framsteg den här veckan inneburit för lilla mamman...

1. Jag sov hemma hos mamma i går natt. Lämnade bebis och man hemma. Jag var sååå trött och hade ont i hela huvudet på grund av stopp i bihålorna. Djupa andetag innan sms kom från Loff att Videungen somnat och sen lyckades jag sova hela natten utan att få panik att jag inte var hos Videungen. Jag är så sliten i kroppen fortfarande och förkylningen släpper inte riktigt på grund av svårigheter att sova. Igår släppte jag taget, kontrollen. Mycket stort för mig men säkert helt omöjligt för andra att förstå. Hon är inte klok tänker ni...
2. Ikväll var jag iväg på bokcirkel i lugn och ro. Jag körde med helt nytt självförtroende i väg kvällstid och kände mig betydligt lugnare med att Loff skulle lösa eventuellt nattningskaos. Allt gick strålande. Lugn nattning, Videungen sover sött i sin säng. Loff är nöjd. Min hjälte. Nu ligger jag i sängen och är så stolt och glad över alla oss. Vi är på rätt väg.
3. Jag har gått upp två kilo i vikt. Inte vet jag hur men jag har det i alla fall vilket känns fint.

Vad kunde jag mer begära inför helgens "hittepå" som också blir något helt nytt för den här familjen? Mer om helgens äventyr i ett senare inlägg.

Grattis till mig

Så här såg frukosten ut imorse. Min allra första mors dag. Wow! Färska bullar, kaffe, ägg, paket och en sömnig Videunge som höll sig vaken en stund innan det var dags att vila igen. Inatt fick jag dessutom sova ostärt efter att ha stora problem med att kunna somna den senaste veckan. Så det blev nog sju timmar ändå totalt! Bästa presenten av dem alla kan jag lova. I paketen på bordet fanns en mascara som jag ville ha. Tack Videungen och hans underbare far.

Det är strålande väder idag igen! Huset är så varmt och vi håller oss utomhus under parasollet. Vi har fått fixat en hel del i trädgården vilket känns sååååå skönt! Äntligen! Och jag håller successivt på att vänja mig vid min nya look...

...som fixades hos frisör igår. Vet inte riktigt vad som hände. Plötsligt bara sa jag okej och så var man brunett för första gången i sitt liv. Och väldigt kortklippt. Äsch, det växer ut och man kan ju färga om. Fast just idag trivs jag mycket bättre än igår i alla fall så det känns lite kul. Det är alltid bättre när man själv fått fixa håret lite på sitt eget sätt, så att det inte ser så "frisörigt" ut längre. I love my frisör. Hon kan verkligen se vad man passar i.

Sommar i parken med ledighetsligan

Innan det hemska nässelutbrottet drabbade Videungen igår träffades återigen töserna som är lediga. Denna gång i Slottsparken i Malmö. Vilken sommarvärme! Först åt vi på Slottsparkskaféet och sen hade Fru Nordanå fixat kaffe och kaka som vi åt i gräset i skuggan. 

Fru Nordanå med Sprallis som precis som Videungen utvecklats enormt sedan första gången de sågs!

Fru Nordanå och Nobeltanten som går i väntans tider sitter vackert i vacker miljö.

Anna-Panna och lilla Stjärnan. Pluttan börjar också bli stor nu, två månader.

Nässelutbrottet allan

Videungen är förkyld men himla pigg och glad tack och lov! Efter en grymt varm dag i parken igår så kom jag hem med en alldeles prickig bebis. Aha, värmeprickar tänkte jag och satte honom i blöjan på golvet och öppnade upp i huset för att svalka oss. Några timmar senare så bröt världens nässelutslagsutbrott ut! Ett riktigt kraftigt sådant. Videungen blev flammigare och flammigare och till slut hade han också hela ryggen full av fläckar med upphöjda knottror som några av dem var vita. Vad händer? Allergi? Vad åt han nyss? Inget. Gröt för två timmar sedan. Skumt.

Så det blev till att ringa sjukvårdupplysningen som gjorde oss helnojiga. När de hörde om klådan på öronen och att det spred sig och att han fått det innan av det som vi trodde var en fiskreaktion blev de nervösa och sa att vi skulle bege oss till barnakuten och få hjälp bums. Magkänslan sa något annat men visst, jag tänker ju inte äventyra min gosses liv direkt. Så vi slängde in oss i bilen och kände oss aningen snopna att vi fått det svaret. Men på vägen insåg vi att vi glömt mat, välling, flaska, ja, det mesta. Så vi vände och jag ringde mamma som råkade befinna sig på middag hos en läkare. De båda lugnade oss och sa att vi skulle vänta hemma och invänta eventuella andningsbesvär eller svullnad, han verkade ju trots allt totalt obekymrad. När jag då öppnade Videungens pyjamas så började utslagen att avta. Faktiskt exakt på samma klockslag som förra gången han fick nässelutslag, cirka 50 minuter senare.

Så vi valde att stanna hemma och Videungen blev bättre. Något frustrerad var han eftersom vi slängt in honom i bilen när han egentligen skulle nattas. Men vi nattade honom och lät honom sova mycket svalt enbart i blöjan och med öppet fönster hela natten.

I morse ringde jag vårdcentralen och fick en läkartid. Eftersom jag låg i Videungens rum hela natten och kollade honom extra så var jag aningen trött. Så min snälla mamma kom hit idag och stöttade upp med både frukost och sällskap till doktorn. Videungen har fortfarande prickar på magen och på armarna men inga nässelutslag. Han var pigg imorse men nästan rinner fortfarande efter en veckas förkylning och han kliade sig fortfarande lite då och då på örat. Farbror doktorn undersökte honom ordentligt och det kändes så skönt att kunna visa upp bilderna på Videungen. Tips till er alla - ta alltid bilder! 

Doktorn tog prover som visade att han hade ett virus men inga streptokocker. Däremot har han vätska och är irriterad i örat vilket förklarar kliandet. Nässelutslagen beror med största sannolikheten inte på en allergi men vi får givetvis vara observanta med tanke på Loffs alla allergier. Videungen var så tapper med alla undersökningar och prover men blev lycklig igen när han fick en liten leksaksbil av kvinnan på labbet som stuckit honom och sen dessutom mellis av Mormor i korridoren i väntan på återbesök hos doktorn. Denna mamman var stolt! Och förbannat svettig. Det rann av både mig, mamma och bebisen. Vi hittade en termometer som visade på 27,8 grader inne på vårdcentralen (som dessutom hade tvärdrag).

Lilla lilla plutten har nu fått en Alvedon innan läggdags för örat inte ska göra ont under natten. Inte för att han verkar besvärad men för säkerhetsskull... Dessutom fick vi en remiss till öronspecialist som ska kolla så örat läkt ihop fint. Tydligen kan sådana besvär hålla i sig hos de små och det är inte alls bra och därför måste man kontrollera öronen om man upptäckt irritation.

Så dit kom vi med allergifrågor men kom hem med ett irriterat öra. Så kan det gå! Men doktorn som egentligen var pensionerad och inhyrd för dagen var verkligen seriös och noggrann tyckte både jag och mamma. En riktigt söt liten farbror. Han gjorde sitt bästa för att skicka hem antihistamin till oss men det finns inte längre för så små barn. Tavegyl har ersatts av annat men den kan man bara ge efter 1 års ålder. Så det är inte mycket att göra. Annars hade det känts bra att ha något sådant hemma om det skulle  bli bekymmer med allergi igen.

Loffs första VAB

Att få barn och allt vad den resan innebär är verkligen som en virvelvind. Man undrar mitt i allt hur man kommer att se ut när det lugnar sig lite eller när man slängs ut tillfälligt ur karusellen. Har håret tovat sig? Hade man fått blåmärken? Eller är man bara alldeles adrenalinrusig och lycklig? Det tar nog tid innan man kan sätta sig en stund i lugn och ro och få perspektiv på de här småbarnsåren. Det ska bli intressant att se hur man i så fall summerar dem, vad man minns, hur man minns.

Just nu, eller sedan en tid tillbaka, märker jag hur känslorna bara slår rekord på alla håll. Det är så upp och ner att jag inte längre hänger med själv. Ena sekunden är jag lyckligast och starkast i världen (ja, det räcker att skratta tillsammans med Videungen så känner man sig bästaste av de bästaste!), en annan dag helt under isen och totalt urlakad.

Troligtvis beror väl den här obalansen på väldigt lång tid av sömnbrist och svårigheter att släppa kontrollen och slappna av. På riktigt. Men jag har stort hopp att vi kan vända detta snart. Börja den resan också. Bara nu under två kvällar har Loff nattat och tagit ansvar för hela nattens eventuella gråtbebis. Tack och lov har de nätterna varit relativt lugna. Videungen har vaknat sina 4-5 gånger per natt men somnat om lätt igen. Inatt sov jag faktiskt himla gott och vaknade visserligen varje gång Loff gick upp men kunde ligga i sängen och slappna av eftersom Videungen ändå lät hyfsat nöjd. Det behövde den här förkylningen...

Igår kände jag mig så hängig att vi bestämde redan då att Loff faktiskt fick stanna hemma idag och ta Videungen medan jag har vilat mig och försökt ta det väldigt lugnt. Jag har läst, vilat, pratat i telefon, tagit mig ur pyjamasen precis och nu under eftermiddagen faktiskt röstat (vallokalen är precis bredvid vårt bostadsområde). Inte haft Videungen. Inte behövt roa. Inte behövt vila honom eller promenera en massa med vagnen i värmen. Bara fått tid för mig själv.

Jag har därför läst ut Boktjuven. Vilken bok. Som jag grät. Läs den. Nu ska jag bara vänta till att filmen går att hyra. Längtar så att få se den!

Hoppas nu också den här förkylningen ger sig lite. Både för min egen del men framförallt för Videungen som precis som sin mor har en sårig näsa...

Suck, ångest och blä

Så vad säger vi om den här dagen?

Videungen har gått NER i vikt jämfört med för en månad sen. Han har innan dess haft extra viktkontroller som sett sådär ut faktiskt. Han äter bra tycker vi med god aptit men verkar inte ta sig alls varken på längd eller bredd. Orolig mamma ja. 

Själv vägde jag mig idag och har gått ner 7 kilo jämfört med vad jag vägde innan graviditeten. 7!!! Visst kan man bli smal av amning men...Orolig ja. 

Förkylt som tusan både hos mig, bebis och pappan. 

Har stora svårigheter att sova och slappna av sedan lång tid tillbaka. Sömnbristen i åtta månader och att ständigt vara på helspänn om kvällarna sliter något kopiöst. Jag lovar. 

Så vad säger vi om dagen? Ja ni förstår ju själva. 

Nerbäddad

Nu har jag bäddat ner mig i sängen. Förkyld och alldeles matt trots panodil i kroppen. Natten blev något bättre till idag tack och lov, inte bra men bättre. Tyvärr så blir det ändå ganska kasst betyg eftersom jag inte är kry. Gud vad jag just nu önskar mig en bebis som sover i ett svep åtta timmar typ tre nätter i rad! Men samtidigt är jag så tacksam att han verkar mer kry än jag. Min lilla Videunge är tapper han. 

Förstå...

...att Videungen vaknade och var orolig ca18 gånger inatt. Vi tog varannan gång jag och Loff. Suck. Från 19.20 vaknade han och var jätteorolig en gång i timmen eller oftare. Som längst har jag sovit 40 minuter i stöten. Min kropp är som en urvriden trasa. Känner på mig att vi just hamnat i en ny strulig sömnperiod. Det var länge sen nu, eller det känns så, som Videungen sov helt okej. Men natten var nog en av de mest oroliga sedan han föddes. Säkert också på grund av förkylningen som både han och jag dragit på oss. 

Dessutom kastar han sig nu in i sidorna av sängen när han drömmer och lyckades inatt få in armen mellan spjälorna. Stackars liten. 

Tomater, rapsfält och öm hals

Sedan länge har vi vetat om att Loff skulle jobba idag lördag, vanligtvis slipper han tack och lov helgerna, så jag passade på att boka något skoj för ett tag sedan för att få helgen att kännas som helg trots att Loff inte skulle vara hemma. Mamma och jag bestämde att den 17 maj skulle vi äta lunch på Tomatens hus och kanske åka på ytterligare någon utflykt. På så sätt hade vi något att se fram emot. 

Tyvärr vaknade jag imorse med ömmande hals och kände mig ganska risig. Det stack i näsan och halsen skrek efter en kopp te. Loff och jag hann med en frukost tillsammans innan han begav sig till jobbet. Men i samma stund som vi satt och åt insåg jag att det bästa för egen del var att hamna hemma hos mamma så fort som möjligt för att få lite avlastning med Videungen. Sagt och gjort. Det blev en kopp te till hemma hos mamma. Videungen somnade i babysängen hemma hos mamma och jag kröp ner i mammas säng en stund. Sååååå skönt att bara få ligga i mörkret och slappna av och blunda. Det gjorde susen. Det är något visst med mammas sovrum fortfarande. Mitt barndomshem får mig alltid så lugn.

Efter lite vila tog vi ytterligare en varm kopp och åt lite frukost igen. Videungen fick mellanmål och sen bestämde vi oss för att åka åtminstone till Tomatens hus – mest för att komma ut. Men väl iväg kände jag mig piggare och vi har sannerligen haft en supermysig dag. Videungen har varit på kalashumör hela dagen och verkar älska att få sitta i barnstolar på diverse restauranger och fik och äta, titta på folk och leka med leksaker.Den här åldern är faktiskt alldeles underbar just när det gäller det.

På med solhatten och upp med det nya parasollet på vagnen så satt vår lilla Videunge som en kung i sin barnstol på Tomatens hus. Mamma och jag käkade en supergod lunch och mamma handlade sedan med sig hem alldeles nyplockade tomater.

Efter Tomatens hus begav vi oss till ett ställe som heter Videröra. Där var det marknad och utställningar, säsongspremiär tydligen. Mammas kusin är en av de som ställer ut tavlor så det blev lite socialiserande med honom, lite marknadsshopping och sen en fika i skuggan. Videröra ligger otroligt vackert. Jag är oerhört obekant med just den här delen av Skåne ska jag erkänna. 

Just nu är Skåne helt fantastiskt med rapsfälten och de gröna träden, alla syrenbuskar och underbara fruktträd som blommar. Vi åkte igenom en liten by, Ottarp, och drog en suck av beundran. Så vackert längs vägen. Ja, idag njöt vi av vädret. Imorgon blir det sämre igen. Som sagt, ta vara på de goda stunderna i livet. Viktigt. 

Dessutom har nu Videungens näsa börjat rinna också och så här långt har han sovit i två timmar mycket oroligt. Jag tror att jag nu varit inne fyra gånger och lugnat honom. Håll tummarna att det blir bättre...

Konst på schemat

Efter en något bättre natt blev det igår en tur med Moster till Malmö konsthall. (Videungen har börjat vakna nu bara ett fåtal gånger under natten vilket är bra men mellan klockan två och fyra någon gång så vaknar han och är pigg. Då tar det över en timme att natta om. I går natt var vi uppe och nattade om mellan klockan tre och kvart i fem....zzzzz. Nåja. Han sov ju i alla fall koncentrerat från klockan halv åtta på kvällen...).

Vi besökte i alla fall konsthallen främst för att se en mycket finurlig utställning The blank pages som är en slags protest mot ett tyskt förlag som valt ut de mest betydelsefulla konstnärerna genom tiderna. Av 100 konstnärer är fem (!) kvinnor. Så konstnärerna, två kvinnor från Malmö, har valt att göra ett nytt urval med kvinnor som också betytt väldigt mycket för konsten och de har då skapat likadana böcker med blanka sidor som en signal att de böckerna också bör skrivas och ingå i samlingen... Pinsamt att bara ha med fem kvinnor av 100 faktiskt. I samlingen som de här Malmökonstnärerna gjort fanns till och med namn som jag kände till och som uppenbarligen inte valts ut av det tyska förlaget. Man undrar ju varför?

Vi kollade in den lilla bokutställningen först och fick sedan en guidad tur av museets personal. Jag och Moster var de enda på plats så det blev verkligen en privat tur och det var ju helt klart lättare med Videungen som ibland gav ifrån sig glädjetjut i vagnen. Turen handlade mest om två andra konstutställningar; Lars Englund, skulptur, och Gerry Johansson, fotografi. Det var väldigt givande att få en guidad tur och jag blev speciellt förtjust i Lars Englunds konst. Att få en ordetlig genomgång av någon som kan kommer jag absolut att göra om. Det är mycket mer givande än att gå runt undrandes.

Det ska också nämnas att vi började dagen med en god lunch på konsthallens restaurang Smak. Så magen var mätt och nöjd innan vi började. Tyvärr började dock ditresan till Malmö med tågsrul och det fortsatte sedan på samma sätt hem. Men hem kom vi till slut. Både jag och Videungen och Moster.  Det får nog bli mer turer till konsthallar framöver. Nu när jag verkligen har tiden gäller det att passa på.

Så summan av kardemumman. En lyckad dag i mammaland. 

PS. Moster har tagit bilderna. 

8 månader

Helt galet. Åtta månader idag. Grattis min älskade Videunge!

Från botten till toppen

Ja, återigen har jag haft en sådan där sömnlöshetskrasch. De är inte kul alltså. Tankarna mitt i natten är censurerade. Men efter att jag varit heldeppig och haft panik en hel natt för att jag inte kunde sova när väl möjlighet fanns (då var det inte Videungens fel...) så fick jag rycka upp mig i torsdags då Loff hade en ledig dag mitt i veckan. Det blev då en supermysig tur till Lund där vi investerade i bilbarnstol, sittdyna, mugghållare och blöjhink. Lite av varje till den här stora killen.

Efter babyshopping blev det en supermysig och god lunch i Stadsparken. Solen sken och det var riktigt frisk och härlig luft. Vi satt ute och njöt som bara den! Videungen fick också käka och visade sig från sin allra bästa sida precis hela dagen. Så härligt med en glad och nöjd unge utan att man egentligen behöver anstränga sig alls.

Stadsparken och området omkring är faktiskt väldigt trevligt. Och träden i parken var helt fantastiska denna dag men de har jag tyvärr ingen bild på. Efter lunchen satte vi oss på en bänk i parken och åt en glass. Videungen sov då i vagnen och jag slöt ögonen och bara njöt i fem minuter. De små stunderna får man verkligen ta till vara.

Svårt att få en skarp bild på rörlig och sprallig kille mitt i lunchen.

Kaffe. Vad vore livet utan en kopp kaffe.

Ångestkvällar i repris

Det är så lätt att bli kaxig. Att glömma. Att tänka: var de där nattningarna så farliga egentligen?

Men så dyker en sådan nattning plötsligt upp igen från ingenstans. Inga varningstecken utan plötsligt bara ett jädra liv. En bebis som blir galen bara av att komma nära sängen och sen gallskriker och gråter så att luften tar slut. Så höll vi på igår efter att natten innan varit riktigt skit och jag fått två timmars sömn. När vi till slut två timmar efter egentliga nattiden fick honom att somna av ren utmattning (?) så var också natten lite orolig. Jag sprang upp och ner och kollade till honom dessutom lite extra vilket jag nu i efterhand inser var onödigt. Men det gjorde ju att det blev än mindre sömn för mig. 

Det kommer en ny tand på Videungen nu har jag sett så det har varit gnälliga dagar. Dessutom ska det plötsligt ätas mitt i natten igen vilket vi inte gjort på flera veckor. Och nattningarna är kluriga. Han är grymt ljudkänslig och kan liksom inte släppa taget och somna. Ledsen, missnöjd och kränger med hela kroppen om man försöker hålla honom. 

Snabbt kom den där hemska känslan tillbaka inför den här kvällen. Oron. Pirret i magen. Lite ångest. Hur länge ska vi stå med gråtande bebis ikväll?

Men det var betydligt mindre drama ikväll tack och lov men nattningen tog tiiiiiid. Jag höll på med honom i sängen i 40 minuter ikväll. Typ tio gånger hände det att han nästan somnar....men sen far han rundor igen, gråter lite, vill upp, vill ner, vet inte vad han vill....inte sova i alla fall. Innan vi går upp har vi då först ganska länge haft kvällsrutin med pyjamas, välling, nedvarvning osv. Men 40 minuter är ju en dröm jämfört med 2-3 timmar. 

Ett efterlängtat besök

 Så fick de äntligen äntligen träffas! Min underbara son fick hänga i flera timmar med min allra allra (käraste) äldsta barndomsvän. Jag blir alldeles varm i hjärtat av att se de två tillsammans. Allra käraste och jag träffades första gången när jag var 11 månader och sen dess har vi varit vänner. Idag råkade hon vara på besök i Skåne och kom inom på frukost. I vanliga fall finns hon i Bangkok (men är förmodligen faktiskt snart på väg att flytta därifrån). Vilken lyx! Inatt har jag sovit i princip två timmar och i övrigt matat med välling och försökt få Videungen att sova så det behövdes något uppiggande direkt på morgonen.

Som vanligt hade vi massor att prata om och som vanligt glömde jag berätta och fråga henne typ hälften av vad jag skulle... Men mysigt var det och redan i eftermiddag sitter hon återigen på ett flyg mot Thailand. Jag håller tummarna för att vi snart ses igen och att vi kanske kan hänga lite längre perioder i sommar när hon är i Sverige igen. Tack för besöket Allra käraste.

Videungens utveckling

Livet som föräldraledig rullar vidare. Nu har vi till och med fått till en frukost i stan där några pappor i gänget också var med. Hur trevlig som helst! Vi var hemma hos Nobeltanten igår på frukost och förutom att Videungen kanske inte var på sitt allra bästa humör så var det härligt att få träffas.

Mycket har onekligen hänt och det mesta går så fort att jag inte hinner registrera det någonstans alls. Så nu gör jag ett försök.

Videungen har:

• två tänder där nere sedan 1,5 månad tillbaka. Vi har börjat testa att borsta och det är klurigt och svårt eftersom han helst inte alls vill ha den där äckliga tandborsten i munnen.
• blivit betydligt enklare att natta. Vi nattar honom nu i sin säng liggandes och har helt slutat bära runt honom eller försöka få honom att somna i famnen framför teven.
• slutat sedan två veckor att äta på natten vilket är superlyxigt! Om allt går som planerat får han sin välling på kvällen vid 19-tiden och sen somnar han antingen direkt efter eller kring 20. Nappen är dock ett måste för att kunna sova och för att kunna nattas om.
• börjat sova hyfsat bra sina första två till tre timmar, sen mer oroligt fram till ungefär ett. Sen brukar han vakna framåt fyratiden för att ganska lätt somna om till klockan halvsju. Fast det där varierat fortfarande väldigt! Men lite kan jag nog ändå se att nätterna blir mer och mer lika även fast det då och då kommer någon som är helt uppochner. Jag räknar mer och mer med att jag faktiskt får några kvalitetstimmar sömn i alla fall vilket känns som en stor lättnad.
• nästan inga eksem alls sedan han var fem månader. Han hade ju från första början atopisk hud och var jämt prickig och eksemig på sina ställen.
• storlek 74 eller 80 nu och i strumpor 19/21.
• gjort framsteg när det gäller att sitta. Han sitter nu med kuddar i ryggen själv men jag vågar fortfarande inte lämna rummet och jag vågar absolut inte sätta honom själv på golvet om det bara är ett hårt trägolv som tar emot.
• slutat att amma. Eller ja, typ. Han ammas kanske i snitt en gång varannan dag men frågan är om det blir mer alls nu. Han är nöjd med sin mat, gröt, välling och sitt vatten och verkar inte sakna bröstet alls. Det liksom bara blev så naturligt i samband med att matintaget ökade så var inte bröstet alls lika intressant längre.
• inte alls visat tecken på att krypa. Han ligger mest och ålar sig runt och kan ta sig lättast bakåt. Men han lyfter inte alls upp rumpan eller har förmågan att stå på knäna. Gåstolen är inte heller så kul längre och han förstår inte riktigt alls just nu vad han ska med den till.
• säkert precis som alla andra som börjar äta väldigt lätt för att bli hård i magen. Så här knarkas det katrinplommon mest hela tiden just nu.