Sköna boksöndag

Alexander McCall Smith. Jag har sagt det förut men säger det igen. Han är en fantastisk författare. Jag vet att många instämmer medan andra inte alls förstår sig på honom. Men smaken är ju som sagt som baken.

Först fastnade jag för serien om Mma Ramotswe. Efter ett antal böcker begav jag mig på en resa med jobbet till Washington. Då delade jag och en kollega rum. En dag hamnade hon och jag på Barnes & Noble i Georgetown. Jag var riktigt imponerad av stans bokhandeln. Flera våningar och i riktig gammal stil. Underbart! 

Min kollega köpte en mängd böcker medan jag funderade på hur hon skulle orka bära hem alla i böcker till Sverige. Efter en stund insåg jag att det var samma författare som jag fastat för, McCall Smith. Kollegan hade redan läst allt som fanns men hade också hittat noveller av honom som hon blev förtjust i.

Själv bestämde jag mig för att prova serien som hon rekommenderade om Isabel Dalhousie. Just nu läser jag den fjärde boken. Idag slukade jag en 150 sidor på någon timme. Jag läser på engelska och det går faktiskt hur lätt som helst med hans böcker. 

Tänkte höra med Moster om hon sitter på fortsättningen och om man kan låna i så fall någon dag?

Sov på min arm

Sov på min arm! 
Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm
snart du drömmer,
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.
Fångas igen.
Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill.
och blir åter kysst.
Slumra min vän!
Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.

Sov på min arm!
Månens skära
lyftes ur lundarnas skugga skyggt,
och på din barm,
o, min kära,
täljer dess återglans timmarnas flykt.
Helig den frid
hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodstormens larm!
Slut är din strid.
Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm!

Brunch = helglyx

Fröken Nordanå ställde till kalas i förmiddags. Flera av hennes tjejkompisar var inbjudna till lägenheten på Nobel för att börja sin lördag med en härlig och skvallrig brunch. Själv hade jag varit igång sedan klockan åtta eftersom jag varit på gymmet för att spinna klockan nio. Men det visade sig att instruktören glömt oss så det fick bli vanligt gym tyvärr.

Men gymbesöket gjorde ju att jag kunde frossa lite extra i alla godsaker som Fröken Nordanå dukat upp. Det blev vansinnigt gott bröd som hon speciellt cyklat till Slottstaden för att inhandla på morgonen (i den här snön!). Massa ostar, korv, marmelad, äggröra, bacon, grönsaker, kaffe...ja det mesta. Och som avslut - våfflor. Mmmmmm.

Jag uppvaktade med en jättesöt kofta som jag hittade på Monki förra helgen (se bilden). Den passade henne perfekt tack och lov! Visst är den söt?

Egentligen skulle man minst en gång i månaden startat lördagen så här. Med töserna, asgarv, god mat och med ett uppvärmt hjärta. Vad skulle jag göra utan dem just nu. Tack alla som orkar lyssna och förstå.

Vinterkänslor

När ska isarna smälta?

Vad ska få snön att försvinna?

Vem ska trolla bort min kalla känsla?

Hur tar sig våren in i hjärtat?

Fråga

Hur kan man stöta bort det närmsta man har?

Två grisar

Idag fyller två nära kära år!

Grattis Fröken Nordanå!

Och grattis Svägerskan!

Ett hål

Yes! Bara ett hål. Och jag blev bedövad och lagad när jag ändå var där. Allt gick bra. Och snabbt. 1500 spänn känns ändå helt okej jämfört med vad jag hade förväntat mig.

Tandtrollsutrotning i eftermiddag

När jag klev ur sängen imorse, för övrigt helt rynkig på kroppen av mitt lakan och halvt medvetslös, låg Loff och sov så gott bredvid. Det såg så skönt ut och det var inte helt lätt att stiga upp när man vet att han ska vara ledig hela dagen. Gud vad jag hade velat sova. Men det var bara att masa sig iväg.

Min favoritstund på dagen är just den här första timmen när jag sitter på redaktionen själv och förbereder dagen. Det som är extra bra idag är att det är min tidiga onsdag vilken betyder att jag ska sluta klockan 14. Tyvärr ska jag stressa hemåt för att sen lägga mig i tandläkarstolen. Förra gången (för ett år sedan) gick det allt annat än bra och han har redan hotat med en rotfyllning den här gången om det såg värre ut...

Dels har jag fan inte råd att laga. Kan man säga så till en tandläkare förresten? Har man något alternativ när man väl har lagt sig att skjuta på det en månad eller två? Dels så tycker jag det känns så orättvist eftersom jag borstar med eltandborste enligt tandhygienistens instruktion och tar tandtråd och tandstickor varje kväll. Ändå hade jag flera stora hål förra gången.

Nåja, vi får se hur det går. Håll tummarna...

DM gjorde min måndag

Igår såg jag den här mannen och hans kompanjoner på scenen i Malmö arena. Jag fick biljetten av Nobeltanten i julklapp och Fröken Nordanå fick sin biljett av Frrrida. Totalt blev vi fem tjejer som begav oss ut till arenan igår. Historien bakom min relation till DM är att jag och Fröken Nordanå började lyssna mycket på Depeche Mode på gymnasietiden. Och nu många år senare sitter hon och jag tillsammans i Malmö (!) och ser våra stora idoler. Det kändes väldigt fint på något sätt. Och väldigt fint att ha sådana vänner som ger en så fina upplevelser.

Kvällen började med att vi först samlades hemma hos mig för att slänga i oss lite käk efter jobbet. Sen bar det iväg på en fullproppad buss till Hyllie!

Och vilken magisk kväll det blev. En väldigt speciell låt för både mig och Fröken Nordanå är Home. Och det finns många fler favoriter. Men när Martin Gore ställde sig i princip ensam på scenen och sjöng Home, då kom tårarna. Det var så grymt vackert och texten påminde mig och flera saker i livet som betytt mycket. 

Jag har tidigare sett Depeche Mode i Globen. Det var på deras förra turné med albumet Playing the Angel. Det var också magiskt. Men eftersom vi var flera stycken den här gången och att det var på hemmaplan gjorde konserten ännu häftigare. Tack snälla rara Percy Nilsson för initiativet och stålarna till arenan! Utan dig hade det nog dröjt länge innan DM hade satt sina fötter i den här stan. 

Arenan är kanon och sväljer väldigt mycket folk. Vi satt högt upp i taket men rakt framför scenen och i slutet när jag stod upp försvann all svindel och det kändes nästan som att jag flög. 

Showen var fantastiskt bra och man kan säga att DM levde upp till förväntningarna. Däremot var kanske inte Malmöpubliken den roligaste. Seg start men riktigt ös i slutet av konserten. I Globen minns jag det som alla var mer galna. Tack och lov spelade inte killarna allt för mycket nytt material eftersom deras senaste album verkligen är klent. Istället var det många favoriter som framfördes i nya grepp - medan andra lät precis som vanligt. En bra mix helt enkelt.

Idag har jag varit helt slut på jobbet eftersom jag sov fem timmar inatt. Dessutom har jag precis slutat jobba eftersom vi chefer har haft möte fram till 21 ikväll. Nu blir det sängen. Och tack och lov för det. Men Dave Gahan och Martin Gore är värda all sömnbrist den här veckan.

Grannhuset är rest

Idag tog vi en tur till Hjärup. Det visade sig att vårt hus står näst på tur att resas. På bilderna syns grannhuset som ligger ytterst. Bredvid/bakom är det en massa byggställningar - det är vårt blivande hus. Det känns häftigt att se.

Här är vår gata. Vi till höger, enplanshusen till vänster. Idag fick var det visning för första gången på enplanarna. Jättefina och väldigt välplanerade hus. Kände mig faktiskt förvånad över hur mycket det fick plats i dem. Kika in i dem vet jag!

När bilderna togs kände jag inte mina ben överhuvudtaget eftersom man måste traska ut i snö långt iväg på åkern. Grymt kall och snörvlig var både jag och Loff när vi fick kliva in i visningshusen...

Jag skrev ett mail

Till min Svägerska. Idag på jobbet kände jag mig helt tom samtidigt som jag var full av saknad. Plötsligt kom jag att tänka på julen som var så himla kul det här året. Den var lång. Ledig. Ella och jag fick riktigt bra kontakt. Svägerskan fick se husen i Hjärup och vi pratade som vanligt om en massa saker. Jag och Bro fick kvalitetstid för första gången på hundra år.

Så jag var bara tvungen att skriva och berätta hur mycket jag saknar dem och lilla Ella. Jag vill liksom bara krama lilla tjejen, jaga henne i hallen, leka gömma, gosa, prata med henne, höra henne säga ord som "vass" och "ljus". Varje gång den här veckan som jag och Loff tänt ljus (det vill säga varje dag) säger någon av oss: Ljus! Och så pekar den personen precis på ljuset som

 Ella gör. Och då svarar den andra: Vass! (med ett litet sj-ljud). Haha! Låter ju helt sjukt. Och det är verkligen sjukt. Och så gapskrattar vi.

Om en stund kommer Frrrrida. Om en stund börjar resan.

En kväll av gåvor, kakor och värme

Jag är i en enorm formsvacka just nu. Jag mår inte riktigt okej i huvudet om jag ska vara ärlig. Det går upp och ner likt en berg- och dalbana hela dagarna. Det är nog inget som märks förutom för den som lever med mig. Stackars Loff!

Gårdagen i ord.

Vaken, arg, stress, jobb sprack, kräksjukan-epedemi på jobbet, övertid, googla recept på semlor, handla, jästen slut på ICA, fan, hitta jäst annan affär, baka, baka, baka, jäsa, döbakat, slänga deg, gråta, utbrott, slå på receptpärmen, ont i handen, hjärtklappning, två timmar till gäster, baka, baka, baka, Ingers chokladkaka, stekos, hamburgare framför datorn, äta bör man annars..., tända ljus, koka kaffe, pling plong, 10 personer, massa paket, glada miner, kramar, goda bakverk, snart helg, lycka, förlåt Loff för karusellen - igen!

Kokeshi. 

Handgjorda japanska dockor som betyder vänskap. En rolig inredningspryl som jag kan förgylla mitt hem med tyckte Nobeltanten. Jättesöta! 

Fröken Nordanå tyckte jag skulle unna mig något en dag och gav en "sparhäst" där jag kan slänga lite småslantar - så att inte allt går till huset. Dessutom hade hon hittat underbara underkläder som passade perfekt!

Av de andra kompisarna fick jag ett presentkort till på Living som jag önskat mig och ett presentkort på bio.

Så alldeles för mycket helt enkelt. Jag hade verkligen inte förväntat mig något.

Tack allihopa för att ni ville komma och fira mig trots att ni aldrig fick smaka på semlorna! Tur var kanske det...

Vad är det för en dag?

E det en vanlig dag?

Nej, i morse kändes det inte alls som min födelsedag. Egentligen ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om. Jag var helt enkelt så less på för mycket saker och tankarna har bara snurrat runt i skallen hela natten.

Det blev en extremt kort sång av Loff som sedan rusade till jobbet. Och tur var nog det för jag kände mig som en påse nötter när jag väl kom upp. Dagen kändes helt omöjlig att ta sig igenom.

Men sen började dagen. Det ena efter det andra härliga samtalet kom, mängder av sms/mail och vi ska ju bara inte prata om hur många "grattis" man får på FB nuförtiden. När jag sen väl kom hem och möttes av en bukett blommor utanför dörren från Bro, Svägerskan och Ella vände dagen helt om. Innanför dörren låg en ny prenumeration på Elle Interiör från Sölve, en teckning från familjen Harlösa och födelsedagskort. Loff var på ingång med massa god mat. Och nu väntar förmodligen en lugn och mysig kväll.

Ja, då känns det härligt i hjärtat igen. Hålen är igenfyllda för den här dagen.

Ett stort tack alla som uppvaktat mig idag!

Jag kokar

Okej. Saker och ting är helt urballade.

På tre viktiga fronter i mitt liv just nu går allting åt helvete.

Den här helgen och måndagen har varit urkass. 

Tankarna bara far runt runt runt i skallen. Ju mer jag tänker på det ju mer förbannad blir jag.

Ibland så känner jag att jag kan säga saker 1000 gånger och ändå hör ingen vad jag säger. Ibland så känner jag att det är som att ställa en fråga om och om igen och aldrig få något vettigt svar. Ibland så vill jag skrika högre men ljudet studsar bara tillbaka på mig själv. 

Så nu ska jag vara tyst. Helt jävla tyst. 

Kalas

Kalasfull kalasfull kalasfull. Kalaslycklig. Kalasbakis. Kalaskräkig. Kalashungrig. 

Och så var denna helgen över.

Haha, här är bildbeviset!

Åtta år med en vän

När jag la mig i min kalla säng, en av de första kvällarna av Spanientiden 2002, minns jag att jag redan hade fastnat för den där Harry. Jag läste ut både första och andra boken om honom i Spanien. Jag gillade verkligen Harrys värld men ska väl också erkänna att jag hade lite svårt att förstå vissa bitar eftersom jag läste böckerna på engelska. Många ord finns inte i verkligheten. Men jag fortsatte till bok tre, och tror att jag körde fast lite. Men så kom första filmen. Och det var precis vad jag behövde. Friska upp minnet. Förstå detaljerna.

Under åren har jag läst ungefär en Harrybok vartannat år. Förra året läste jag ut bok nummer sex som jag tyckte var helt fantastiskt spännande. Sen körde jag och Loff ett filmmaraton under en helg i somras och såg alla filmer inför den sista boken. Och igår läste jag mina sista sidor i den sista, Deathly Hallows. Wow! J.K Rowling är en fantastisk författarinna och jag beundrar henne så mycket. Hon säger ju att hon haft hela historien klar i sitt huvud redan från början. När jag tänker tillbaka på alla delarna är det totalt obegripligt.

Men bra är böckerna. Och har du inte läst dem så gör det. Har du barn som är i åldern som skulle kunna uppskatta dem. Ha högläsning. Du kommer också att fastna!

För min egen del är det första gången som jag läst en så lång serie där varje bok är ganska maffig. Därför kändes det skönt men mest av allt tomt när jag slog ihop boken igår.

Tack och lov är inte sista filmen klar än. Och den kommer jag för allt i världen inte att missa!

Ministernäsa

Mitt jobb är faktiskt väldigt märkligt. På redaktionen kan det i princip dyka upp vilken "kändis" som helst. Och man vänjer sig väldigt fort vid detta i mediebranschen. Idag hade vi till exempel besök på redaktionen av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hon berättade för mig att hon är utbildad journalist och bland annat jobbat på Damernas värld. Det är det enda jag kommer ihåg av vårt samtal i princip, eftersom jag dels kom på att jag måste säga upp min prenumeration av just Damernas värld och dels för att fotografen smällde av 10 bilder i sekunden i min värsta profilvinkel. Och den dåliga profilbilden kommer att ligga på intranätet i nästa vecka. Min näsa och kulturministern med ett något stelt leende. Kul...

Min önskning till den 19

eftersom folk frågat. Jag har bara en önskning till min födelsedag. Bidrag till huset. 

Det vill säga: presentkort på Living på Bergsgatan i Malmö.

Det var allt då gott folk.

Godnatt!

Äntligen börjar det klarna

Igår var en helt hysteriskt aktiv dag.

Jobbade hemifrån på morgonen.

Lämnade in bilen på service = dyrt!

Vi valde kakel. Vi kom dit och trodde vi skulle ha original i badrum men ändra i köket. Men det slutade med att vi ändrade i båda badrummen och hade original i köket. Offert skickad till oss.

Bänkskiva i köket som var tillval blev istället original. Nice med "gratis"!

Gick på möte i några timmar med jobbet i Malmö.

Tapeterna ritades upp på planlösningen i färgbutiken. Offert skickad till oss.

Hämtade bilen - körde hem mammas bil som vi lånat under dagen.

Jobbade hemifrån i någon timme och käkade.

Spinning i 55 minuter.

Jobb resten av kvällen.

Åter till huset och alla dessa val. Nu väntar vi in summorna på detta spektakel och ska då börja det svåra - slutprioriteringen.

Och om man måste välja. Vad behöver man mest? Torkskåp eller torktumlare. Vi kommer aldrig kunna ha båda delarna i huset. Vad hade ni gjort? Det hör till saken att vi i princip aldrig använt torktumlaren i lägenheten utan torkar genom att hänga upp tvätt i ett rum. Vi trivs bäst så just. Men blöta ytterkläder och liknande vill man väl ändå hänga i ett torkskåp? Usch, jag vet inte. Hjälp!

Flera frågor finns kvar men sakta men säkert reds de ut...

Imorgon är det den 13 januari

Dagen är fullspäckad. Men någon gång under dagen ska jag stanna upp och tänka på att det finns vackra saker i min närhet precis hela tiden. Och sen ska jag tända ett ljus på kvällen och konstatera att den här dagen aldrig kommer att kännas rolig hur man än vänder på den.

Självdisciplin..

...behöver man om man masat sig igenom dagen, somnat hårt på bussen på väg hem och sedan ändå samlar kraft och tränar Power i 55 minuter. Men guuuuuud vad skönt det är efteråt.

Veckan känns alltid lite bättre när man inleder den med träning.

Fler bilder från helgen

När jag stod och fotade här kom det plötsligt en jättestor och välmående riktigt röd räv i full galopp emot mig. Har faktiskt aldrig varit så nära en vild räv tror jag.

Helgens motion. Loff och jag på hal is.

Örkelljunga.

Grannarna och deras djur fick vi träffa lite då och då under helgen. Här är deras hus i motljus.

Mycket eld i brasan blev det. Många vedtravar bar min karl genom snön.

En fantastisk helg med underbart väder. På lördagskvällen kom Moster och Morbror och hälsade på. De hade med sig lite extra mat (eftersom besöket inte var planerat) och min julklapp (dvs Josef Frank underläggen). Vi åt och pratade fram till elvatiden. Då åkte de hem och jag fortsatte på den spännande upplösningen i Harry Potter-boken. Idag julade vi ut, städade och vintrade in. Nu sitter vi hemma i lägenheten och saknar den varma brasan. Vi bara måste upp snart igen!

En dag på is i Örkelljunga

En helt underbar dag så här långt. Strålande sol, massa snö och pappas gamla, men oerhört välvårdade, skridsko invigdes idag. Vi tänkte på dig idag far där ute på isen!

Impulsiva klubben

På väg hem på bussen. 

Loff sms: Skridskor imorgon?

Svar: Ja!!

Loff sms: Stugan eller Möllan?

Jag kastade mig på luren och ringde upp.

"Vi har ju inget planerat i helgen. Ska vi inte åka till Stugan ikväll??!"

Loff: "Ikväll??!"

"Ja."

Loff: "Jo, det kan vi väl göra."

Så igår strax innan klockan 20 kom vi upp till Stugan med massa snö. -13 grader ute och + 12 grader inne tack vare att Grannen varit här och hjälpt oss sätta igång elementen. Det blev fullt fokus på att få upp temperaturen men med ett sådant här gammalt hus är det inte så lätt. När vi började närma oss +17 i rummet med brasan gick vi över till grannarna. Vi fick glögg och te och även där inne eldade de som bara den.

Inatt har vi sovit gott med hjälp av värmefläktar och stängda dörrar till sovrummet och två yllefiltar och ett vadderat överkast. Idag skiner solen och nu väntar en jakt på en plogad sjö där vi kan åka skridskor. Bilder utlovas.

Trötta ögon

Jag är så sömnig att ögonen går i kors. Det är fredag och väldigt svårt att motivera sig att göra en morgonlista på jobbet. Dessutom är den -10 grader ute.

Igår var jag hemma hos Hemvändaren på födelsedagskalas. En gammal ärvd Linnéaservis stod framme och det blev kaffe med diverse kakor. Som alltid var det superskoj att träffa töserna. Jag tror alla tycker att det är väldigt skönt att få skvallra om senaste tidens skandaler. Vi hade så trevligt att flera stannade länge och jag somnade först vid midnat igår. Därav trötta ögon idag.

Nä nu morgonlista minsann och en sista dag på jobbet innan helg! Nice!

Everton - ett ljus i livet

Det blev inga skrillor idag. Istället sov vi stenhårt fram till klockan nästan var elva. Nog rekord på länge. Snöläget var inte optimalt för att chansa och åka upp så det blev istället en utrensning av vinden och sväng till tippen idag. Ja, nu känns det redan som flytten sakta förbereds faktiskt.

Igår kväll var vi hos familjen i Harlösa. Som alltid supergod mat, härliga ungar och mycket uppdaterande snack. Men Loff och jag var så trötta i bilen hem. Vi mer eller mindre bara rusade in i lägenheten och somnade i våra sängar omedelbums. 

Som alltid ordnade värdparet en liten kunskapstävling. Som alltid vann Loff. Men den här gången fick förstapriset honom att le och nästan bli röd om öronen. Ett Everton-ljus. Skoja att han aldrig kommer att tända det...

Och tur att inte någon annan vann tävlingen va?

Jag vill åka skridskor...

...på Skånes Värsjö imorgon!!! Jag och Loff står redo med skrillor. Och så kom snön idag. Och nu är det inte jättekallt längre. Varför??

Väderguden hör min bön. Blås bort snötäcket på isen och frys till ordentligt.

En kortare summering

55 minuter spinning. Härligt.

Första dagen på jobbet. Gick ganska smärtfritt trots att det är årets segaste nyhetsmånad.

Imorgon blir det nog en kortare dag än vanligt eftersom det är tidningsfritt på onsdag.

På kvällen middag hos de goa ungarna och deras föräldrar i Harlösa.

7 kilometer i Torup

Solen lockade minst sagt ut många i kylan idag. För mig och Loff blev det 7 kilometer med bitande kyla. Sen belöningen. Varm choklad och rostbiffsmackor i solen. Efter det var jag som en isbit och nu är det återigen soffan under yllefilten tills jag fått tillbaka mina lår...

Ett kapitel är avslutat

I morse åkte Bror vidare till Svägerskan och Ella i Stockholm. Julledigheten med dem har varit kanon förutom en och annan gosenalle. Alltid trist när ledigheten är över och att man ska skiljas åt igen. Men på något sätt är det ju ännu roligare då att ses nästa gång!

Ikväll har jag och Loff sett Luftslottet som sprängdes, Stig Larssons tredje filmatiserade bok. Den var spännande! Men självklart funkar böckerna bättre som underhållning än vad filmerna gör, fast att filmerna också är bra.

Imorgon blir det Ångest. Söndag. Dagen innan jobbet. Mycket ska förberedas. Och nya äventyr ska ta vid. Vissa av dem ser jag inte alls fram emot. Men först en soffakväll med Loff.

Nyårsafton på Möllan

En stilla kväll med mycket god mat: räkcoctail, oxfilé och blåbärsglass. Det blev en hel del trötta fingrar efter Guitarr Hero-spel. Vid tolvslaget var Möllan som Bagdad. Jag var livrädd och stod inte ens ut med att vara utomhus till klockan var tolv. Två minuter innan tolv stod vi tre  istället innanför sovrumsfönstret och tittade ut på granaterna och skålade in det nya året.

Men utsikten från fönstret var ju fantastisk - minus en och annan bomb som fick rutan att skallra. Enligt mig var aftonen hellyckad och det var riktigt skönt att faktiskt tillåta sig att inte vara på fest med en massa människor.