Jag gillar överraskningar. Men bara sådana som jag gillar. Låter det knas? Känner ni att jag ändå inte kan släppa kontrollen. Inte ens i överraskningsmomentet. Det är oerhört läskigt för ett kontrollfreak att bli överraskad kan jag tala om. Men det är liksom en skräckblandad förtjusning. Alltså inte enbart en förtjusning...
Men jag gillar generellt sätt att bli överraskad och att överraska. Det gör jag verkligen. Men vissa överraskningar tycker jag kanske inte hade varit jätteskoj. Typ: hoppa fallskärm, flyga luftballong utan mental förberedelse, practical jokes och kidnappas utan att få reda på anledningen...
Men i övrigt gillar jag överraskningar.
Just därför kommer jag aldrig att växa ifrån det här med julklappar. Jag älskar klapparna. Att få öppna, se andras reaktioner på de klappar de får. Bara att få slå in ett paket och veta att någon kanske blir överraskad gör mig så himla lycklig. Ni kan ju bara föreställa er hur jag lackat och rimmat och hållit på här nu i en vecka.
Några klappar som verkligen överraskade mig och som jag aldrig glömmer var: tvärflöjten förra året, lavalampan som jag fick av min bror (som jag aldrig trodde jag skulle få och som jag nu inte kan begripa hur jag kunde tycka var tjusig...) eller min första dator där jag redan hann dra tillbaka önskningen för att inte knäcka mina kära föräldrars psyke totalt (hur glad tror ni pappa blev i bilen till julmiddagen när jag säger: "äsch jag vill egentligen inte ha en dator pappa, vad ska jag med den till" och han några dagar tidigare lagt vansinnigt mycket pengar på en stor klapp under granen!!).
Lika mycket som jag uppskattar överraskningar lika besviken blir jag på de som inte anstränger sig för överraskningen. Som slår in paket där men ser med en gång vad det är och dessutom har kvar butikens klistermärke på paketen. Man fattar sånt! Hör ni det? Gör inte så!
Jag glömmer aldrig när det låg ett paket under granen som blänkte väldigt mycket. Blicken sögs liksom fast. Eller i alla fall min...Det såg ut som en konservburk. Och det stod med stora bokstäver STORM på konservburken. Jag hade önskat mig en väldigt modern och udda klocka i märket Storm som jag ville ha mest av allt den julen. Tror ni att jag förstod vad det var i den paketen redan klockan två på julafton eller?? Efter det gormade jag på mamma. Efter det har hon blivit grym på att överraska med konstiga inslagningar.
Ett år minns jag att jag öppnade ett paket i ett paket i ett paket i ett paket i ett paket i ett paket i ett paket i ett....zzzz. För att till sist hitta en liten bild på ett IKEA-skrivbord som jag önskat mig. Asbra idé! Behöver jag påpeka att min far satt och skrattade åt mig länge innan jag kom fram till det sista paketet?
Ja, jag älskar julafton. Och jag skulle inte vilja vara utan julklappsutdelningen en sekund. Jag står för det. Fast att jag är vuxen. Eller börjar bli.