Så kom det där första bebisbubblabakslaget. Mjölkstockning - som efter fem dagars helveteskamp i varma duschar, med masserande fingrar och extremt ammande i uppochnervända ställningar - ledde till x antal besök hos olika vårdinstanser framförallt på helgen. Efter ytterligare timmar på gynakuten har jag nu varit hos mammografin och tömt en stor varböld i bröstet med den så kallade "grovnålen".
Blä! och örk! och aj!, är väl en ganska bra sammanfattning av de senaste tio dagarna. Sällan har jag vart så orolig och låg alltså. Ur balans är en bra beskrivning faktiskt. Och tillslut var rodnaden på bröstet stor som en hel handflata.
Nu har bröstet bättrat på sig betydligt och ikväll ska jag försöka ta av plåstret. Antibiotikan knaprar jag på ett tag till. Och återkontroll väntar på måndag. Håll tummarna att det sen är klart.
Allt började med en knöl i vänster bröst som jag fick bort delvis men inte riktigt. Sen plötsligt var den bara jättestor (som en halv tennisboll på ovansidan av bröstet). Knölen kände jag av första gången på måndagen och på fredagen uppsökte jag desperat BVC. Helgen blev sen komplicerad eftersom bemanningen är betydligt sämre och hjälpen i så fall måste bli akut.
Jag besökte jourläkarcentral både lördag och söndag och fick antibiotika och då kom ju även den där febern som alla beskrivit. Men antibiotikan tog inte tillräckligt och tillslut konstaterade en läkare på söndagkväll efter timmas väntan på gynakuten att jag behövde få hjälp att suga ut innehållet med nål. Så remiss till mammografin och sen äntligen kom jag till experterna som jag längtat efter att få tala med i flera dagar.
Jag som är så vansinnigt rädd för sjuhus och nålar kunde till och med uttrycka orden "jag älskar er" medan de stack mig med grovnålen i bröstet. Så skönt var det att äntligen få hjälp!!!!!!!!! Personalen på mammografin bara skrattade. De är väl vana vid patienter som bara vill få hjälp...
Tyvärr tar inte bedövningen när det gäller bölder så bra. Men första gången fick jag bedövningsspruta först och sen sög de, andra gången som var i går tog de ingen bedövning och nu förstår jag varför. Bedövningssprutan tar betydligt längre tid än det brutala hugget med nålen som suger ut innehållet. Det hela tog ungefär tio minuter.
Nu ska jag erkänna att jag känner mig bra trött på smärta efter nio månaders graviditet, en förlossning och en bröstböld. Kan jag bara få hämta mig lite nu tack så ska den här föräldraledigheten nog kunna bli så fantastisk som jag hoppas på.
