Årets konstrunda snart här

I år har jag sett till att boka min mamma i god tid för att vi ska åka på konstrunda en dag. De senaste åren har jag varit ute för sent och då har hon redan bokat med väninnor. Ibland har vi dock kunnat hänga på ändå men det är ju alltid roligare tycker jag att få planera sin lilla rutt ihop.

I år blir det ju precis som förra lite improviserad eftersom jag har en 1,5-åring att springa efter och eventuellt jaga. Därför hade det varit bra med antingen utomhuskonst eller konst som hänger på väggarna och helst inte ömtåliga saker som lilleman riskerar välta ner. Vi kommer nog också hålla oss här i krokarna. Österlen blir för lång bilfärd, i alla fall om jag eventuellt kör själv.

Någon som har bra tips trots att en 1,5-åring inte är jättelämplig att ha med?

Å andra sidan kanske det kan vara värt att köra så långt som till Wanås eftersom där faktiskt är mest utemijöjust. Men är då vädret dåligt... Nåja, jag får höra vad min mamma mäktar med och är sugen på också.

Eftersom jag arbetar i tidningsbranschen måste jag säga att jag blev alldeles paff i dag när Sydsvenskans "Konstbilaga" kom i lådan. På den tidning jag jobbar har vi oerhört små resurser - jo så är det faktiskt. Vi slåss precis som de stora tidningarna mot dålig lönsamhet och vi får vända och vrida på varenda krona. Men jag kan utan att skämmas säga att vi verkligen sliter, för varje dags tidning. Vi är få. Väldigt få.

Vi har inte alltid samma möjlighet att ge ut flådiga konstbilagor. Vi försöker lösa det på väldigt små resurser med god framförhållning och så går vi istället upp i sidantal i någon tidningsdel. I år valde vi att lägga materialet inför konstrundan i helgbilagan som är en ny produkt för vår tidning. Nu när jag ser hur resultatet blev känner jag mig så stolt. Med god hjälp från systertidningar och tack vare lokal personal som klarar av att leverera kvalitet trots hög arbetsbelasting så blev bilagan så fin! När jag i dag såg vad storebror Sydsvenskan gav sina prenumeranter blev jag ännu stoltare.

Inget fel på deras tips och reportage eller kartor för den delen. Men om man bara tänker på storleken på arbetsplats och tidning så känns det riktigt bra i hjärtat att vi som är så små kunnat leverera minst lika bra. Minst. Inte heller Sydsvenskan hade en egen bilaga för detta utan istället placerat allt i sin C-del.



Under förra årets konstrunda köpte jag en keramikhäst. Katten lyckades hitta hästen och knagde på manen en dag när vi inte var hemma. Strategiskt plockade Max ut varje hårstrå så det hela slutade med att jag fick kontakta konstnären som fick laga det stackars konstverket.

Om något nu mot förmodan inhandlas på årets runda ska bannemej varken barn eller katt komma åt det! Man lär sig av sina misstag...

Vänner i vått och torrt

För någon vecka sedan fick vi besök av Nobeltanten och hennes lilla dotter. Det är verkligen ljuvligt att se de små liven tillsammans. Det känns så härligt att jag har fantastiska vänner som jag fått följa genom vått och torrt. Nu sitter vi med våra små hjärtan som att det är det mest naturliga i världen. Så väldigt länge sedan var det inte som vi hängde på Privé och vinglade hem i högklackat när fåglarna började kvittrade. Eller det var kanske ändå rätt länge sen? Känslan sitter i alla fall kvar än. Tydligt.

Det är fint att kunna dela detaljer i sin vardag med nära. Att man inte bara får sammanfattningen utan också lite nyanser mellan varven. Vi stöttar varandra, ger råd och tips, peppar när det är tungt, lyssnar och skrattar. Precis lika mycket egentligen som förr med den stora skillnaden att vi aldrig avslutar meningar längre...

Senast i helgen var vi iväg på kalas hos familjens 3-åring och sen blev det middag på söndagen hos Charles och Palla. Det känns värdefullt att underhålla och vårda relationerna. Det ger så mycket energi tillbaka i veckorna när det mesta handlar om jobb och lösa vardagpusslet.

Vi laddar för påsk

I helgen som gick pyntade vi äppelträdet med påskägg. Det var alldeles vindstilla och soligt men kallt. Tulpanerna börjat titta upp och krokusarna har redan blommar över. Vi är så redo för vår nu!!!

Till påsk blir det en tur på konstrunda och framförallt får i alla fall jag och Videungen lite långledigt. Som en extra bonus är det även Loffs lediga helg. Det längtar jag också efter.

Otäck hosta ställer till det

Det var ju värst vad Videungen är krasslig. Stackars liten!

För en tid sedan skrev jag om att han blev dålig och att han då fick äta penicillin i fem dagar. Det gick bra men han hann egentligen aldrig bli frisk förrän nästa virus drabbade honom. Det blev förskola i en vecka och sen var det återigen dags att ana ugglor.

Ögonen var plötsligt lite simmiga igen och näsan rann ännu kraftigare och plötslig fick han en galen hosta som eskalerade nu i helgen. Suck. Han hostar hela nätter och vi lider verkligen med honom. Man undrar när lungorna ska komma upp liksom...I går tog Loff honom till doktorn som återigen kunde konstatera öroninflammation. Så nu blir det penicillin i tio dagar, vab hela veckan och hostmedicin på det.

I två dagar nu har han hostat så han kräks. I går tyvärr över hela mig och en pall inne på hans rum. Så det var bara att tända upp igen, tvätta kläder och barn och framförallt mig själv, ge välling, trösta, lugna och bädda ner hela familjen i samma säng. Jag märker tydligt att Videungen behöver massa närhet när han inte är kry. Han är väldigt mammig och bryter ihop så fort man rör sig en decimeter från honom vissa tider på dygnet. Så det är bara att ösa en massa massa kärlek över honom och gos så att vi i alla fall kan kompensera lite att han inte känner sig hundra.

Jag tycker så synd om honom. Men nu ska vi verkligen ge honom en chans att återhämta sig i lugn och ro hela veckan för att sen ta nya tag med förskolan igen på måndag.

Paris på tu man hand

Vi har insett som så många andra föräldrar att vi behöver tid för varandra. Bara jag och Loff. Komma iväg, göra saker som bara vi vill i några dagar. Paris har varit en drömresa sedan min 30-årsdag. Loff tänkte då boka resa men så blev jag gravid och började må JÄTTE illa. Så allt blev lagt på is. Och ja, sen har vi ju haft lite annat att syssla med. Men nu tycker vi att vi är redo och att vi förtjänar lite ledigt och barnfritt.

Så det blir 2,5 dag i Paris om några månader och Videungen fantastiska mormor kommer att hjälpa till att passa vårt hjärtegull. Till skillnad från när Videungen var liten har jag fullt förtroende att någon annan förutom hans föräldrar klarar att passa honom. Framförallt litar jag mycket mer i dag på Videungen. Han har rutiner, han är lättare att kommunicera med, trösta, avleda och underhålla. Och mormor kan än så länge hans signaler och nattrutiner bäst i vårt nätverk. Vi hoppas dock att mormor får lite sällskap mellan varven av väninnor eller andra som kan stötta upp om det skulle vara något. Och med hennes nätverk lär inte det heller bli några problem.

Så ni som har Paristips - fram med dem! Bra restauranger eller shopping? Om man ska välja ett museum - vilket? Jag längtar sååååååååå....

Videungen 1,5 år

Förra veckan blev Videungen 1,5 år. Tiden rusar, har ni hört den förut? Videungen har med livet på förskolan blivit betydligt bättre på att hantera nya människor, nygamla människor och nya situationer. Barn är spännande och roligt, inte skrämmande och förvirrande. Tiden för att acklimatisera sig i nya miljöer har avsevärt förkortats även om han fortfarande är en försiktig och blyg kille. 

Han är oftast fortfarande väldigt glad. Lyssnar för det mesta. Äter mycket mat och det är mycket sällan vi gör annan mat till Videungen än vad vi själva äter. Däremot så passar vi oss för ägg i maten eftersom han reagerar på det fortfarande genom att han får utslag i ansiktet. Fisken som har reagerade på som liten testar vi allt oftare och än har vi inte märkt någon reaktion. Vi hoppas att det är en matkänslighet som han nu växt ifrån. Likaså hoppas vi att äggreaktionen kommer att försvinna med åren.

Bada är lajbans för det mesta och den senaste grejen är att skrika "mer!"när vi häller vatten över huvudet. Någon slags skräckblandad förtjusning? Han skakar i hela kroppen och spänner sig för att sen vilja göra samma sak en gång till. För bara några veckor sedan avskydde han när vi duschade ansiktet och håret. För det mesta nu badar han och leker en stund i badkaret. Mest kul är såklart att försöka dricka vattnet som sprutar ur slangen.

 Videungen springer nu, kommunicerar genom enstaka ord, älskar att bli jagad, "hoppa" i sängen, bygga lego och klossar, äter själv med både gaffel och sked, lägger sitt huvud på katten för att gosa, går i trappan uppför själv med passning bakifrån, öppnar och stänger skåp till man bli tokig, dricker ur glas och mycket annat såklart.

Jag kan känna igen mig massor i hans korta tålamod, när han blir arg för att pusselbiten inte passar och kastar iväg den i ren ilska, när han vägrar lämna vasken och handtvätten och blir bortburen och då kastar sig ner på golvet och bryter ihop i förtvivlan. Att inte få som man vill – oj vad mamma kan just den frustrerade känslan utantill.

Bjuder på en liten film som visar just hur kul pappa Loff tycker det är att Videungen gillar bygga Lego. Inte helt givet vem som har roligast, haha!