Busy girl

Just nu kan jag inte leva utan min almanacka. Det bokas möten, julfester, middagar och och tyvärr några "måsten" för fullt. Jag blir nästan helt slut bara av att tänka på det. Det är ju jämt så här innan årsskiftet. Det är precis som att startskottet går någonstans i slutet av oktober. Då plötsligt hör alla av sig och man själv får tummen loss att agera. Men å andra sidan är det ju så kul att ha massor med roligt att se fram emot. Men kanske man får boka in lite vila också?

Helgen som nu lider mot sitt slut har däremot varit lugn och obokad. Otroligt skönt måste jag erkänna. Det blev lite minishopping igår inför kommande festligheter, god middag med nytt recept (supergott), och en kväll där Loff mest sov och jag agerade chaufför åt mamma som var på fest. Idag har det däremot blivit träning och trädgårdsfix. Nu har vi förhoppningsvis rensat årets sista ogräs och krukorna där ute är fyllda med ny vintervänlig ljung.

Imorgon väntar tandläkarbesök nummer två. Aj. Lagning. Aj. Stort hål. Aj. Önska mig lycka till...

En bra dag - nu en härlig helg

Känner mig lycklig efter dagen. Vi trycker tidningen återigen på rätt ställe (ordning på torpet), jag fick beröm av chefen (sådant blir man alltid lite extra glad av såklart när man slitit hårt), det är fredag (!), lördagen och söndag en bjuder på ledigt och obokat och jag ska njuta av en lugn helg.

Dessutom har jag haft en vecka då jag fått gjort mycket som jag skjutit upp ett tag. Bara en sådan sak som att behandla kattens förmodade svamp (skönt att man kan göra något åt saken i alla fall), gått till tandläkarareb som förhalats ett år, köpt bil, bokat andra efterlängtade middagar och festligheter osv.

Men dagens bästa är ändå att bilens produktionsdag flyttats närmare oss. Vi trodde den skulle komma tidigast i februari. Idag fick vi besked att den börjar tillverkas ganska snart så har vi tur får vi den vid årsskiftet!

Nu firar vi med en underbar köttbit, vin och håller fredag. Finafina fredag.

Tre saker som utmärkt sig denna onsdag

1. Att få ut en tidning med ett tryckeri som inte funkar är inte helt lätt. Vilken dag, vilken apparat att byta tryckeri på några timmar och gud vad lärorikt. Känner mig helt peppad att man faktiskt får vara med om sådana här omkastningar.
2. Jag hann iväg till träningspasset, som bara var 30 minuter idag, men bättre än inget. Jag avskyr att behöva ställa in bokade pass. Men äntligen kunde jag komma iväg på ett litet kort i alla fall.
3. Ikväll blir det hemlagad fiskgratäng. Vi har det sällan men det är så himla gott!!

Ringorm?

Ringorm, svamp eller något annat. För att få det beskedet tog det 20 minuter och kostade 1650 spänn!! Okej, det här med veterinärskostnader är ju som ett skämt. Och jag som bekymrade mig för tandläkarnotan...

Men som sagt. Jag fick bege mig riktigt tidigt från jobbet idag för att lämna in stackars Max hos veterinären. Tänk vad djur känner på sig att något är på gång. När vi väl fick komma in på rummet var Max en helt annan katt. Platt som en pannkaka, tyst som en mus och i totalt underläge. Stackaren.

Men veterinären gav mig beröm för att jag hade upptäckt denna skumma skorpa för det menade hon var inte helt enkelt. Hon kände på honom och menade att det var ju en väldigt fin katt i övrigt jag hade kommit med. Stolt matte.

När hon till slut hade skrapat bort i princip hela ruvan och dragit bort hårtussar som fastnat i skorpan så var det jobbigaste över. För Max. Han satt så snällt tryckt mot mig och darrade när hon drog av håret - det gjorde nog allt lite ont på honom.

Om två veckor ska vi få svar på vad det är men hon tyckte att det såg ut som någon form av svamp eller faktiskt också ringorm. Tyvärr smittar detta till människor, men lättast till barn, om det vill sig illa så nu måste vi undvika att gosa in ansiktet i Max päls. Det kan faktiskt bli svårt eftersom det är det mysigaste som finns. Men jag ska försöka låta bli. Tyvärr har vi ju gosat hur mycket som helst innan under hela veckan så frågan är om man inte redan i så fall fått smittan.

Så länge fick jag en salva att ta på huden. Om det visar sig vara svamp eller ringorm får man ett starkt preparat om två veckor. Men det är så pass starkt och har biverkningar så det ger man helst inte om man inte säkert vet.

Sen var det som sagt dags att betala för detta kalaset. Jajks! Om det blir fler sådana här räkningar är det tur man har försäkring. Men huvudsaken är att vi har kommit så här långt.

Och ja, tratten stannar på i en ganska rejäl tid till. Kanske i över två veckor....

Hål - igen

Inledningen av veckan har börjat stressig. Jag tror att det är för mycket strul helt enkelt just nu dvs en massa inbokade kostsamma och tråkiga grejer.

Idag var jag hos tandläkaren, eller rättare sagt tandhygienisten. Jag har misskött mig och inte gått dit på två år eftersom vi flyttade. Däremot har jag fortsatt med tandborstningen, tandtråden, floursköljet ibland. Men det hjälps ju inte.

Jag har ändå alltid minst ett hål när jag går till tandläkaren. Och nu hade jag ett jättehål fast som vanligt känner jag inget själv. Så nu blir det ytterligare ett besök nästa vecka när jag verkligen inte har tid egentligen. Och ytterligare 700 spänn minst!

Ååå jag avskyr tandläkarkostnaden och besöket. Fast den jag besökte idag och ska börja gå hos verkar jättebra!

Imorgon blir det också en massa strul eftersom jag återigen måste gå ifrån jobbet mitt på dagen för att lämna Max till veterinären. Stackars Max. Äntligen ska något kolla på hans ruva och förhoppningsvis säga vad det är. Men hela dagen för vår del blir jättestrulig eftersom jag måste gå från jobbet så tidigt. Varför finns det inte KAB och inte bara VAB?

Nåja, snart så kommer man väl i fas ändå. Nu spenderas kvällens sista timmar i soffan...

En lärorik resa i säljarland

On the road soon.

Det här med att köpa bil är en intressant resa. Man vet att man oavsett gör en riktigt kass affär.

Så fort bilen rullar ut på vägen börjar värdet sjuka i rasande fart.

Försäkring och skatt, service och byte av däck är riktigt tråkiga kostnader.

Försäljarna är oftast "för mycket", "för lite", "upptagna, icke pålästa, oärliga osv. Och detta säger bilhandlarens dotter. (Jag vet att pappa var en mycket god säljare - bevisligen. Jag skulle så gärna ha velat se vad jag tyckt om honom i en bilaffär om jag inte känt honom tidigare förstås.)

Men idag hände det i alla fall. Vi gjorde en affär! Vi köper en sprillans ny Volkswagen Touran! En mycket praktisk bil som är jätteskön att köra längre med (vilket jag faktiskt gör nu varje dag).

Sedan vi flyttade hit har jag känt att jag "växt ur" den bilen vi har, dvs den är inte hundra att ligga och köra 10 mil om dagen i. Dessutom köpte vi Noten för tre år sedan och den har hela vägen varit för liten för Loff. Han har faktiskt suttit riktigt dåligt i den (men det visste vi när vi köpte den och då behövde vi bara en liten stadsbil). Och nu har den gått långt och är nästan inte värd något alls.

Vi var helt inställda på att vi skulle uppgradera oss ganska snart efter husköpet men då var det självklara valet en annan Nissan, nämligen Nissan Qashqai +2. Men efter att ha kört Touranen och eftersom Volkswagen är en bil med hög kvalitet och med ett betydligt högre andrahandsvärde så blev vi kluvna. Idag var vi och provkörde Qashqai och insåg då att Loff fortfarande inte sitter bra. Han är helt enkelt för stor och på något sätt är den ändå mer anpassad för asiater eller mindre figurer som jag själv. Jag satt däremot som en kung i bägge bilarna!

När vi kom till Nissan trodde vi att vi skulle hamna lägre i pris och att bilen skulle vinna över Touranen. Men icke! Tyvärr var vi inte nöjda med säljaren på Volkswagen i Lund, han verkade knappt vilja sälja och vi kände oss inte sedda. Faktiskt.

Så vi drog till Malmö och träffade en underbar säljare på Volkswagen som vi pratade med en lång stund om allt möjligt, inte bara bilen. Han hade verkligen tid, fick ner priset en aning och vi skrev på. Nöjd säljare, nöjda kunder.

Nu dröjer det länge till den är tillverkad och klar. Vi tippar på att den tidigast är klar i februari. Så vi får helt enkelt hålla ut och ha något att längta efter.

En underbar söndag!

Katt i tratt

Å vår söta lilla Max. Han bär numera sitt livs första tratt. Förnedrad och stundtals självmordbenägen.

Han har fått en ganska rejäl sårskorpa på benet, insidan låret. Vi har ingen aning om var det kommer ifrån. Jag upptäckte det för en vecka sedan. Då var det som många små sårskorpor och han verkade inte besvärad.

Men ju längre in i veckan vi kom desto mer slickade han och såret har givetvis gått upp mellan varven. Nu är det en betydligt större upphöjd skorpa på hans lilla lår.

Så igår ringde jag till djursjukhuset och frågade vad jag skulle göra. De sa att vi skulle börja med tratt över helgen och återkomma om det inte blev bättre. Så efter jobbet igår bar det av till djursjukhusets lilla butik och det införskaffades en tratt och en gasbinda att fästa tratten på.

Jag kände mig som en riktigt skurk när vi kom hem och Max han var lyckligare än någonsin och anade ingenting. Efter mycket om och men fick vi till slut på tratten och vilken kamp det var! Och både katten (som enbart trodde detta skulle vara en något tuffare leksak) och "föräldrarna" var tossiga.

Vilken rodeo! Max slängde sig 180 grader, kastade sig hit och dit - för av skulle den där tratten. Han sprang rakt in i bordsskivor, väggar, fönster, bordsben. Ja, han såg fullständigt självmordbenägen ut stackaren. I varje kurva tappade han nog också tolv nya hårtussar. Stressad? Något!

Självmordsförsöket pågick i fem minuter. Sen fick han av tratten.

Så på med tratten igen och så valde vi istället att kolla honom väldigt noga varje gång på kvällen som han fick pausa en stund och vara utan kragen. Tredje gången tratten kom på var han betydligt lugnare. Och hela natten har den lilla krabaten sovit tätt intill mig med mina armar runt honom, givetvis med sin jättetratt på (som för övrigt raspat mig i huvudet varje gång han bytte ställning).

Vilket drama.

Men idag går det mycket bättre även om han verkligen inte gillar den. Nu är vi bara nervösa om vi verkligen vågar lämna honom själv med den på? Är så rädd att han ska lyckas få av den typ halvvägs och sen kvävas eller liknande. Någon som har tips och tricks?

Kortslutning, omstart

När dagen tagit bort all positiv energi så är det bara att fylla på med något riktigt härligt, stärkande och något som får mig att gapskratta. Så det blev några webb-teve-klipp och ett riktigt hårt träningspass. Alltså först skratt och sen ut med de sista aggressionerna. Det gäller att få ut det snabbt och inte vara långsint så att inte energitjuven plockar allt för många minuter av mitt dyrbara liv!

Så det är så!

Vad är det med de två månaderna innan jul?

I år infaller julen enligt mig på sämst tänkbara vis. Det vill säga till alla arbetsgivares glädje på en helg när man ändå redan är ledig. Vilket gör att det knappt känns lönt att "slösa" med semesterdagar när man inte får någon extra dag alls.

Det intressanta med julen är att dels så börjar tiden att rusa någonstans nu tio veckor innan, dels är det precis som att alla väntat hela året på att fixa fest. För en vecka sedan konstaterade vi att helgerna innan jul kommer förmodligen snart att bokas upp, än mer i år eftersom man måste boka just helgen eftersom det inte finns så många röda dagar att träffas på. Och vips! På bara några dagar fick både vi och halva jordklotet tummen loss och bestämde sig för att bjuda in till kalas. Så nu är det i vanlig ordning bara någon enstaka helg kvar som är ledig fram till julhelgen. Jisses!

Det kommer gå i ett vansinnigt, men roligt, tempo och tjo flöjt så var julen över.

Man får helt enkelt som vanligt försöka ta ett djupt andetag och njuta av den lilla jul det blir i år! Glad är jag i alla fall att vi återigen har tagit upp vår jultradition som vi införde i lägenheten i Malmö när vi träffats. Vi samlar helt enkelt hela familjen och har en helkväll med en massa skoj! Och hur hade man egentligen överlevt de här månaderna utan saker att se fram emot på helgerna som piffar upp?

En fullspäckad och alldeles underbar frisk helg!

En helg med massor av underbara ting. Fredagen handlade egentligen mest om att sitta och längta på jobbet efter den feta goda amerikanska maten som skulle serveras på kvällen. Inte för att jag är överförtjust i TGI - men när man inte ätit på länge känns det givetvis helt underbart att äta kött! Kvällen var supertrevlig och vi blev åtta svullande personer. Efter tre glas vin var fredagsstämningen total. Och någonstans strax innan midnatt begav vi oss hemåt. Oj vad skönt det var att lägga sig i sängen med en mage som växt väsentligt under kvällen!

Lördagen vaknade vi av solens fantastiskt höststrålar som tog sig igenom rullgardin och allt. Åååå jag älskar hösten när den är så här!! Vi körde till skogen (Skrylle) och började med att festa loss på en räkmacka i restaurangen där, sen gick vi 7 kilometer i superfint höstväder. Det var klar och frisk luft och massor att prata om. Ibland bara bubblar samtalsämnena - jag tror även det är ett friskhetstecken för mig, haha! Det kändes i hela kroppen efteråt att vi gått 7 kilometer i rask takt så väl hemma däckade i alla fall jag i en säng en stund...

På kvällen kom sedan Marieholmarna och hälsade på oss. Det blev chips, dippa, godis och sällskapsspel hela kvällen och det var som vanligt jättemysigt att ha dem här!

Idag har dagen innehållit en massa saker som vi bara skjutit upp. Jag har till exempel städat bilen ordentligt idag och Loff har skurat ugnen som såg ut som Stockholmsblodbad...trist men nu är det gjort! I eftermiddag har jag tränat för första gången på flera veckor och det märktes verkligen att muskler och kondition fått sig en törn. Men jag överlevde.

Nu blir det en riktigt skånsk söndagsmiddag! Helstekt kotlett, potatis, sås, äpplemos och gelé! Mmmmmmmmm! Har jag sagt att mat är livet just nu?

Tack och lov för fredag och maaat!

Tack och lov för fredag. Imorgon intar jag en brakmeny med amerikanskt tema. Jag ska äta för de två veckor jag fick avstå från allt det goda. Vi är ett gäng som träffas i ett bås på TGI i Malmö och börjar sen svulla. Det ska bli lajbans och framförallt smaskens!

Veckan i korthet:

Igår fick vi äntligen träffa gängbebis nummer två. Hjalmar! Vi hade med oss en liten söt body med en uggla på som vi hittade på Slättarps gård som vi var på förra helgen. På bilden ser ni Fröken Hjort med sin guldklimp. Det alltid lite speciellt att se sina barndomsvänner bli mammor! Stort!

Veckan har bjudit på lite familjesamankomster också. Loffs bror var här på måndagkväll och käkade middag. Och den middagen ska vi inte tala om - gud vad jag åt! Min första middag sedan parasiten... Ikväll har mamma varit här på middag eftersom hon ska åka iväg en vecka på semester. Det är allt lite mysigt att ha folk hemma på hösten när man tänder lite ljus och tittar ut i mörkret.

Nästa vecka får det allt bli att försöka komma igång med träningen igen för nu börjar kroppen kännas pigg! Det ska bli underbart att allt ska bli som vanligt igen..

Jag har fått en diagnos!

Och det är inte ADHD.

Idag ringde läkaren och berättade att andra provtagningar visar att jag har haft en parasit i mig. Eller har fortfarande..? Parasiten heter Cryptosporidios.

Minns ni det här?

Denna massa som insjuknade på grund av vattnet i Östersund har nu något gemensamt med lilla mig. Ja, det är just denna lilla filurparasit som jag tydligen har lidit av och som mycket riktigt orsakat akuta diaréer. Mysigt! Det finns inget botemedel utan det är bara att härda ut. Den vanligaste smittvägen är via dricksvatten men det är tydligen väldigt sällan någon blir drabbad. Förutom just i Östersund där problemet var utbrett.

Sjukdomen är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen så jag har gjort min plikt via min läkare och talat om var jag har befunnit mig och var jag kan tänkas ha smittats. Hoppas nu inte bara att det sprider sig så att vi har en ny Östersundsituation inom räckhåll.

Men jag är så glad att jag nu vet vad jag har haft. Nu känner jag mig dock frisk (har varit på jobbet idag) och det ska bli riktigt gott med riktigt varm och smakrik mat ikväll! Det skålar vi för!

Som ett liiiitet Anthropologie

Givetvis handlar det här inlägget inte om något riktigt så coolt som min favoritaffär i NYC men ack vilket mysigt ställe jag besökt idag. Det hände nämligen. Jag tog mig ut i civilisationen. Eller snarare på landet. Inget krångel alls med magen på en hel dag. Till och med mejeriprodukt till frukost. Herregud säger jag bara.

Vi bestämde oss att vi behövde göra något under dagen för att jag inte skulle dö av tristess här hemma. Det är ju sådär när man är på benen igen, man vill genast ut och ränna. Så vi begav oss till Slättarps gård i Skegrie, ett mycket mysigt utflyktsmål där jag för övrigt önskar mig det mesta i butiken...

Det är ett par som köpt gården och startat affär, fik och lite lekplats på landet. Produkterna som de säljer i butiken visade sig vara hur fina som helst och jag hittade egentligen flera potentiella julklappar - både till mig själv och andra. Så innan julafton ska jag definitivt återvända för lite inköp till några som varit snälla i år. Man kan faktiskt säga att det är lite som Anthropoligie fast i miiiiiiiniformat. Inredning, barnprylar, kläder, smycker, väskor, mat, böcker, blommor osv. Udda, snyggt och smart.

Efter lite shopping så satte vi oss och fikade. kanske inte var det bästa för magen precis men det fanns inte jättemycket magvänligt här. Jag tror dock att magen återigen är återställd efter kvällens middag som återigen blev potatismos med torsk...

Hej civilisationen.

Grattis pappa

Idag hade pappa fyllt 68 år. Tänk så galet...

På detta fantastiska datum fyller också grannen i Stugan år! Grattis vår duktiga student!

En omtanke är värt så mycket

Loff körde hem på lunchen idag för att ge mig soppor, saker att knapra på som är snällt för magen och så kör jag vidare på krämerna som har funkat än så länge. Varje gång jag ger mig på något annat så får jag värsta bakslaget nämligen.

Och av Sölve fick jag det här söta lilla diskreta kortet i brevlådan.

Tack snälla söta rara. Det gjorde min dag.

För övrigt så har jag inga Campylobacter. Har fått båda provsvaren idag och de kan inte hitta någon bakterie. Så ska man skratta eller gråta? Förmodligen skratta eftersom Campylobacter kan vara hur hemskt som helst. Jag fortsätter med min kräm helt enkelt och hoppas att detta går över...för någonting är det!

Mög

Nu är jag så jäkelens trött på det här att jag inte kan hålla mig från att blogga om möget en gång till!

Igår mådde jag riktigt bra igen, visst var det inte helt bra men ändå mycket bättre. Jag åt till och med lite varm mat på kvällen, en bulle, frukt osv. Jag hade verkligen börjat äta igen. Allt var verkligen bättre och inget spökande i natt. Så när jag väl steg upp idag så var jag givetvis helt övertygad att den här skiten skulle ha passerat efter NIO DAGAR!!! Men nej, återigen behåller jag inte maten.

Första provsvaren kom idag. Negativt. Och visst önskar jag mig inte en bakterie men det är fan frustrerande att inte vet vad det är frågan om. Jag avskyr känslan av att jag hela tiden är på väg tillbaka till jobbet för att sedan istället åka karusellen en gång till.

Kan detta bara sluta?!

Grattis huset!

För ett år sedan togs den här bilden. Då var en stor del av vår underbara familj här hemma och hjälpte oss att flytta in! Jag blir så otroligt glad varje gång jag ser bilden (som är tagen med en kass mobilkamera). Det var en så himla kul dag!! Och Loffs syster som ringde mitt i natten och skrek i luren: ni har ett hus!! ni har ett hus!! Herregud...

Svärmor kom med god fika till alla, min stackars mamma fick städa av ute hos mormor där vi hade smutsat ner, och resten hjälpte till att skruva, bära och fixa. Det var en helt underbar dag! Tack alla för att ni gjorde denna dagen till en dag jag verkligen aldrig glömmer!

Och ja, ett år har gått. Är det inte sjukt? Och jag älskar huset precis lika mycket idag. Fast jag hade som sagt velat fira med champagne och inte i vätskeersättning en dag som denna...

Grattis till huset!

Ge mig en chilliburgare!

Okej, det går sakta framåt. Och ni är förmodligen skittrötta på att höra om mina magproblem...

Men jag var hos läkaren igår och då konstaterade hon att det absolut inte kan handla om magkatarr utan förmodligen har jag fått i mig en bakterie. En ackulebakter, backuelbakter, dabbelibactus, kaktusbelillibacus.

Ja det tog lång tid för mig att fatta att det heter Campylobacter! Loff tyckte mina förslag var väldigt roliga när jag skulle beskriva vad läkaren hade sagt, haha!

Så nu är det egentligen fortsatt flytande föda och lätt föda och bara vänta ut denna lilla onda sak som härjar runt. Och nej jag behåller fortfarande ingen mat. Fast nu har jag tagit en spännande liten sak: imodium. Så nu har det ju lugnat sig för stunden...fast den hjälper ju inte mot själva bakterien tyvärr.

Stundtals är jag så hungrig att jag bara tänker att jag sak ta bilen, köra in till stan och trycka i mig en chilliburgare med en stor läsk - när ingen ser. Igår när Loff satt och åt lösgodis höll jag på att smälla av...

Buuuuäää!!