En upp-och-ner vänd resa

Nu är vi i Stugan och det är så skönt att få umgås och ta det lugnt med familjen. Men ärligt talat har den här dagen varit omvälvande för oss allihopa. Ella är extremt pappig och gråter mest hela tiden. Vilket liv det var här vid lunchtid! Och stackars Bror. Ett tag var både han och jag bekymrade. Hon har varit så olycklig över den här omställningen och jag förstår verkligen henne. Massa nytt och äntligen i en ålder där man förstår men ändå inte. Lilla lilla gumman.

MEN sen blev det eftermiddag, jag och Bror gjorde allt för att pigga upp henne. Vi lekte med bollen, gick ut och gick, Moster och Morbror kom med fika. Och till slut blev det bättre. Glada skratt och mumsigt med Mosters bullar. Jippi! 

Eftersom läget är som det är så beslutade vi att ställa in turen till Kalmar som vi annars skulle åka till imorgon. Istället blir vi hemma här och tar det lugnt så att Ella får en chans att lära känna åtminstone de närmast sörjande. 

Jag inbillar mig att hon känner igen mamma och Moster. Men mig var det inte helt lätt med i början. Så här gäller det att ligga i . Vilken tur att jag kunde ta ledigt!

Nu kan det bara bli bättre för henne och imorgon hoppas vi det oroliga har försvunnit. För man vill ju bara gosa och leka med henne helst hela tiden.