Livets små och stora funderingar

Först en liten rapport:

Helgen är snart över, tyvärr. Men helgen har varit bra.

Lite fina examensfestbilder. Frrrida som tog examen ser ni på bilden nedan (hon har bry med att komma förbi med en tallrik).

Det blev en lugn fredag tillsammans med mormor. Vi var uppe ganska sent och spelade spel alla tre och sen tog det ytterligare någon timme för oss att komma i säng. På lördagen stod personalfest på Loffs schema och jag begav mig ut på storhandling och lite senare examensfest. Examensfesten var jättetrevlig och innehöll gooood potatisgratäng, cheesecake och en massa skvaller. Det kläcktes också en och annan nyhet på middagen vilket gjorde oss alla riktigt glada!

Sommarfint i garderoben!

Idag åkte jag och Loff ut på shoppingtur till Nova Lund. Främst skulle vi leta cykel till Loff eftersom den blivit stulen och försäkringsbolaget har gett oss begränsat med tid att köpa en ny. Men vi hittade ingen. Istället kom jag hem med ett par skitsnygga shorts och en skjorta. Och det var billigt!

Lite tankar

I övrigt har jag sabbat min högerfot. Jag vet i hundan vad som hänt men på hela dagen igår hade jag problem att stödja på den, likadant har det varit idag. Foten får mig att tänka på att jag har haft en riktigt bra fungerande kropp så här långt i mitt liv. Människan blir verkligen handikappad utan en fungerande fot, rygg, knä osv. Loff har ju haft problem länge med knäna men jag har varit förskonad tack och lov. Hoppas att det släpper snart...

Många tankar har snurrat de senaste veckorna. Jag har tänkt på hur sårbara vi alla är. Vilket stöd vi är för varandra men också när man känner att man inte räcker till och inte orkar stötta allt och alla hela tiden. Ibland blir jag helt matt när jag försöker hjälpa så många som möjligt eftersom jag har en tendens att fullständigt glömma bort mig själv. Det slutar alltid med att jag blir hysteriskt trött, gråter en skvätt av utmattning och går vidare. Hur kan man bli piggare av att gråta av utmattning? Känslan är egentligen helt fantastisk!

Sen har jag också funderat på att det är viktigt att sätta gränser och även ställa krav på andra människor. Jag kan inte göra allt själv. Vi måste hjälpas åt. Ibland måste man förtränga sitt samvete och bara stå på sig. Det har jag också gjort i veckan och kände mig stärkt av det!

När tråkiga saker händer finns det personer som av någon anledning agerar helt rätt. Jag får så mycket tillbaka av att ni bara finns där att jag ibland undrar hur ni bär er åt? Sen finns de människor som inte kan ha med mina dåliga sidor att göra överhuvudtaget. Som inte klarar av att höra hur det egentligen är, som bara vill ha ett "glatt" förhållande med mig. Som oftast rycker på axlarna och säger: det är bara att gå vidare!

Ja, det är bara att gå vidare! Men för att kunna göra det måste man ibland ner en bit. Jag måste få vara sur, arg, ledsen, trött och ifred. Det hjälper inte att sitta på ett kalas med en massa människor bara för att "få annat att tänka på". Jag vill inte tänka på något annat. Det blir inte bättre av att bedöva alla känslor. Jag försöker därför skärma av mig när jag måste och undvika personer som jag vet inte riktigt vill höra på mina dåliga dagar. Jag ser det som att jag gör dem en tjänst.

Nu får ingen tro att jag mår dåligt eller så. Eller att jag för den delen är förgrymmad på någon. Det är helt enkelt bara som det är och vi är alla olika. Ibland väldigt olika.

För min del har det onekligen varit lite mycket på senare tid och det känns skönt att det lugnar ner sig. Och det är först när saker blir stilla igen som i alla fall jag funderar en stund över vad som faktiskt har hänt.